Han ger kriget ett ansikte

18-årige Mohan fick hakan bortsprängd i attentat av gerillan

NYHETER

JAMMU

Kashmirs verkliga ansikte fanns i går eftermiddag till påseende på Avdelning 1, Sal 11, Jammu Medical College.

Under sura filtar i en av akutavdelningens 20 sängar ligger 18-årige Mohan Lal – med bortskjuten haka, smutsiga bandage kring vaderna och med sina sargade armar uppspända i en provisorisk ställning.

Foto: joachim lundgren
offer för terrorn Mamma matar Mohan Lal, 18, med ris och grönsaksröra från en blecktallrik. Han är ett av de senaste offren för den upptrappade konflikten i Kashmir. Han var en underbetald, praktiskt taget livegen tegelbruksarbetare som inte hade något med striderna att göra.

Det är besökstid på sjukhust i Jammu. Den senaste skörden krigs- och terroroffer har skeppats in. Bland dem finns Mohan Lal. 18-åringen är mållös medan hans mamma matar honom med ris och grönsaksröra från en blecktallrik.

Mohan Lal har ingenting med maratonkonflikten i Kashmir att göra. Han var en underbetald, praktiskt taget livegen tegelbruksarbetare i byn Reasi Bastan på Himalayas sluttningar. Ända tills för någon dag sedan – då han blev det slumpmässiga offret för en befrielserörelses terrordåd.

80 procent av befolkningen muslimer

Mohan hade ingen speciell åsikt om hur hans hembygd Kashmir kommit att tillhöra Indien genom en politisk nyck, och inte Pakistan, fast det till 80 procent befolkas av muslimer.

Mohan Lal hade bara haft oturen att vara på fel plats vid fel tidpunkt – när Kashmirs mujahedin gjorde ett sprängattentat för att utmana och irritera den överlägsna indiska ”ockupationsmakten”.

För att inte äventyra läkningen av hakan vågar Mohan inte ens göra en uppgiven grimas. Men hans mamma suckar tungt. Det är en billig klyscha men i sjuksalen i går var den sann: Mohan ger kriget ett ansikte.

Mujahedin – de kallas ”ultras” av den indiska centralmakten – slår till blint. De backas upp av Pakistan. Från sin sida av demarkationslinjen ger sig mujahedinsoldaterna in i artilleridueller med Indiens Boforsrustade armé. Hänsynslöst försöker Indiens soldater, poliser och säkerhetsagenter hålla upprorsmakare och civilbefolkning i schack.

Det kan inte sägas att de lyckas. På väg i en minbuss upp genom Kashmir på dess indiska sida läser jag äventyrsresenärernas bibel, Lonely Planet. Kapitlet om Kashmir toppas med en inramad text i fet stil:

”Vi avråder starkt från att resa i Kashmir. Det är dårskap att göra det. Risken att bli kidnappad är stor. Bomber exploderar på allmän plats i Jammu och Srinagar. Bussar och tåg utsätts för bombattentat. Utlänningar rånas under gevärshot. Artillerigranater slår ner nära demarkationslinjen ?”

Kriget har helt slagit ut turismen

Kashmirs himmelshöga berg, brusande vita älvar och vandringsleder är ett blödande paradis. Kriget har slagit ut provinsens enda bärkraftiga näring: turismen.

Över huvudstaden Jammu låg i går inte bara Indiens karakteristiska doft av curry och bajs. Det luktade också rädsla.

Soldater står bland heliga kor i trafikrondellerna med skarpladdade automatvapen. Affischtavlor varnar civilbefolkningen för mujahedins hemmagjorda bomber, som kan komma maskerade i form av radioapparater eller klockor.

Och när en reporter ville fråga om krig och kärnvapen föredrog fler att tiga än att tala.

Staffan Heimerson