Illviljan styr i Kashmir

Staffan Heimerson: Här är kricket politik

Foto: Joachim Lundgren
ville spela kricket Indisk militär jagar kashmirska barn för att de spelade kricket på en gata i Srinagar, Kashmir.
NYHETER

Kricket är en synnerligen populär sport i Indien och Pakistan. Publiken är kunnig och lagens hängivna supportrar får AIK:s Black Army Hammarbys Bajen Fans att likna barnrumpor.

Men framförallt kan kricket vara politik.

Och spelarna är inte att leka med heller, vilket Staffan Heimersons kricketrapport från Kashmir visar.

Foto: Joachim Lundgren
för unga En begravningsplats för unga mujahedinsoldater utanför Srinagar.

SRINAGAR. Matchen mellan Assar Cricket Club och Friends Cricket Club skulle ta hela gårdagen i anspråk. Men matchen bröts redan efter 20 minuter då polisen började skjuta.

Tumult. Poliser med skjutklara gevär på jakt efter tonårsspelare på flykt in i Srinagars gränder. Blåslagna ögon. Arresteringar.

Den avbrutna matchen var bara utslag av den utbredda illviljan i det förpestade Kashmir.

”De vill inte att vi ska ansluta oss”

Igår firades Kashmirdagen. Pojkarna sökte sig till kricketplanen fast deras avtal om att använda den gått ut. Planen ligger på det skattebetalda universitetsområdet. Inga andra lag skulle spela. Men biträdande rektorn, en hindu från New Delhi, visste vad han tyckte om grabbar från de stadsdelar, där mujahedin, den militanta självständighetsrörelsen, har sin grogrund.

Rektorn larmade polisen. Några spelare ropade pakistanska slagord. Matchen bröts.

– De vill inte att vi ska ansluta oss till mujahedin, konstaterade ACC:s lagkapten Shabir Ahmed medan han gnuggade sin blåtira. Vad ska vi göra i stället? Uppenbarligen inte spela kricket heller.

Ingen sade sig tillhöra mujahedin

I skaran av unga spelare, när de satt sig i säkerhet inne i gränderna, kunde jag göra en (ovetenskaplig) opinionsundersökning.

Ingen enda sa sig tillhöra mujahedin som bevisligen begår våldsbrott, haft stöd från grannlandet Pakistan och sannolikt begick det blodiga attentatet i december mot Indiens parlament.

Alla sa sig sympatisera med mujahedins politiska mål, ett självständigt Kashmir.

Ingen fann något försonande att säga om den indiska ”ockupationsmakten”.

Det i huvudsak muslimska Kashmir kom genom en historiens nyck att tilldelas det hinduiska Indien och inte det muslimska Pakistan, när landet delades 1947.

FN:s säkerhetsråd har bestämt att delstatens framtid ska avgöras i en folkomröstning. Indien obstruerar.

Kashmirs öde – att FN inte bryr sig

Kashmirs öde är att FN inte bryr sig och Kashmirs ledare inte vet hur de ska fånga ljuset på scenen. Kashmir har inte, som det ockuperade Tibet, en färgstark ledare, Dalai lama, som genom humor och mild framtoning fångar omvärldens intresse. Det har inte, som Palestina, en outtröttlig globetrotter som Yassir Arafat. Det har inte, som Östtimor, en José Ramos Horta som i 24 år bedrev lobbyverksamhet i FN:s korridorer innan hans land blev fritt.

”Det går inte att hålla val här”

Efter kricketincidenten sökte jag upp Kashmirs mest representativa politiker, Abdul Gani Bhat, ordförande i Hurriyat, paraplyorganisationen för de 23 politiska partier som strävar efter Kashmirs självständighet.

Hurriyat skulle, anser bedömare, i delstatens val i oktober erövra minst 80 procent av rösterna och sedan dominera parlamentet.

– Ja, vi skulle vinna, medger professorn.

– Men vi ställer inte upp. Det går inte att hålla hederliga val på en plats där soldater med vapen behärskar gatorna.

– I världspolitiken händer det mest oväntade. Ingen anade ett år i förväg att Berlinmuren skulle rasa. Ingen förutsåg att Sovjetimperiet skulle bryta samman.

Staffan Heimerson