Tio år som gav plus i plånboken

Politikernas beslut är bättre än vad gemene man tror

Foto: lotte fernvall, börje thuresson, urban andersson
bra budgetar Finansministrarna Anne Wibble (fp) 1991-1994, Göran Persson (s) 1994-1996, Erik Åsbrink (s) 1996-1999 och Bosse Ringholm (s) har tagit bättre beslut än vad många tror.
NYHETER

Finansministrars främsta uppgift är att pungslå svenska folket. Tror vi.

Bankkoncernen Nordea har tagit reda på hur det egentligen är.

Precis tvärtom.

De senaste tio åren har varit turbulenta, ekonomin har åkt bergochdalbana. Medborgarna fick rycka ut och rädda statens skraltiga finanser med sänkta bidrag och höjda skatter.

Men nu har privatekonomer på Nordea kartlagt vad som egentligen hände.

Av 108 beslut som riksdagen fattat sedan 1992 har 45 påverkat privatekonomin negativt medan 63 gett plus i plånboken.

Det är kanske inte riktigt vad de flesta tror eftersom den allmänna uppfattningen är att finansministern bara är ute efter en sak. Att pungslå gemene man.

Tre exempel:

Barnbidraget. För tio år sedan var det 750 kronor i månaden. I dag är det 950 kronor. Ökningen överträffar inflationen. Om bidraget följt konsumentprisindex skulle det bara ha varit 862 kronor.

Fastighetsskatten. Ingen finansminister vill sänka skatter på så lättbeskattade ting som fastigheter. För förvaltaren av statens kassakista har hus alla fördelar. De syns och de går inte att flytta.

Ändå har fastighetsskatten sänkts. Från 1,2 procent av taxeringsvärdet 1992 höjdes den till 1,7 för att nu vara nere på en procent.

Förklaringen är medelklassen, den väljargrupp som alla partier slåss om. Eftersom de borgerliga partierna påstår att de vill sänka skatten har socialdemokraterna tvingats genomföra sänkningarna. Annars hade de hamnat i dålig dager.

Konkurrensen om väljarna har alltså högst påtagligt gynnat ägare av villor, radhus och sommarstugor. Tacka och ta emot.

Pensionsavgiften. Sedan 1994 betalar alla löntagare en obligatorisk pensionsavgift.

Den höjdes gradvis från en till sju procent av lönen. Kompensation utlovades länge utan att riksdagen lyckades komma till skott.

Men för tre år sedan kom den - i form av sänkt skatt. I år är tre fjärdedelar av kostnaden för avgiften borta. Möjligen tas det fjärde och sista steget nästa år.

Bara en grupp har anledning att klaga

Egentligen är det bara en grupp som har anledning att klaga.

Det är ensamstående föräldrar. Underhållsstödet har varit fryst sedan 1995 och ligger fortfarande kvar på 1 173 kronor i månaden.

Det borde ha gått upp med 88 kronor om det följt prisutvecklingen.

Lena Mellin