De vågar skaffa barn – trots hiv

Ökad säkerhet gör att fler hiv-positiva vågar bilda familj

Foto: sara ringström
Allt fler trotsar hiv-smittan och skaffar barn. Men även om risken att få ett smittat barn är liten, är livet som hiv-förälder långt i från problemfritt.
NYHETER

En vinterdag för tre år sedan fick Camilla besked att hon var gravid – och hivpositiv.

Då var hon 25 år och hade länge försökt att få barn med sin man.

Nu väntar hon sitt andra barn.

Camilla ser ut som en typisk ung mamma, ljust kort hår, osminkad och söt.

Hon springer efter sin son Jonathan, 2,5, med sin stora, gravida mage.

– Jag har alltid velat ha barn och när jag träffade John kändes allt helt rätt, säger hon.

De träffades på hennes stora utlandsresa efter gymnasiet. Han var testad negativ men de använde ändå kondom. Till en början.

Så ringde barnmorskan den där vinterdagen.

– ”Det är ett provsvar vi skulle vilja diskutera”, sa hon. Jag förstod direkt att det var hiv.

Pia, 35, sitter på golvet i villan hon delar med sin man Björn, utanför mörknar det. På väggen hänger minnen från deras resor tillsammans. Deras motto har varit att njuta och leva för stunden, hur kämpigt det än har varit.

Nu, efter sju år tillsammans, vet de inte hur de ska gå vidare.

Hon vill ha barn. Men Björn är benhård, sitter tillbakalutad i fåtöljen, skjortan nystruken, och viker inte en tum. Han minns hur Pia var när hon var som sjukast, han har sett henne slita sig sjuk på jobbet, hört henne ljuga för vännerna. Han tror inte att hon skulle orka med ett litet barn.

– Barn ska ha två friska föräldrar, dessutom är jag för gammal för att bli pappa vid 40 år, säger Björn som inte är hivpositiv.

– Det känns sorgligt, barn är något positivt, utvecklande, även om småbarnsåren är jobbiga, säger Pia.

– Om du vill ha barn får du göra det med någon annan, säger Björn.

Pia ser ledsen ut.

– Det blir svårt att fortsätta vara lycklig med dig, säger hon.

Björn vill inte riskera att barnet skulle smittas.

– Men alla barn som fötts av en hivpositiv i Sverige har varit friska. Det är en procents risk, mindre än att få barn med Downs syndrom eller ryggmärgsskada, säger Pia som alltid varit barnkär.

Att aldrig kunna få barn var det första Pia tänkte på när hon fick reda på att hon var hivpositiv i England 1986.

Då var hon 19 år, au-pair hos en familj och hade smittats av sin stora kärlek. Han upptäckte att han blivit smittad när han skulle in i militären.

– Vi fortsatte att vara ihop i några år, men det fungerade inte, säger Pia.

När barnmorskan lagt på luren ringde Camilla sina föräldrar, John och tog en taxi till sjukhuset.

– Jag hade fått några missfall och oroade mig för att jag inte kunde få barn. Det här var första gången det gått så långt i en graviditet för mig och nu trodde jag att det var slutet, säger Camilla.

Hon visste att det fanns bromsmediciner, men inte att man kunde få friska barn.

– En av mina första tankar var också ”hur kunde jag göra så här mot mina föräldrar”, de skulle bli så ledsna över att jag skulle dö före dem, säger Camilla.

Tankarna malde i väntan på chefsbarnmorska och läkare på sjukhuset. När läkarna berättade för Camilla att hon kunde välja att behålla barnet, att risken att smittas är cirka en procent, trodde hon först inte det var sant.

– Det var räddningen för mig, säger hon.

Någon dag senare visade det sig att Camillas man hade smittat henne. Förmodligen hade det blivit fel med det test han tagit i sitt hemland.

Lilla Filippa, ett år, sträcker ut en knubbig hand och ler mot Ulla, som just fyllt 42.

Det är svårt att förstå att Ulla knarkat i över 20 år och var rejält nedgången när hon togs in för tvångsvård. I dag är hon snygg, modemedveten och ser tio år yngre ut.

Sin hivdiagnos fick hon när hon var 25 år och inlåst på häktet.

– Nu kan jag aldrig få barn tänkte jag. Jag som alltid drömt om en stor familj. Dessutom var barn lösningen för mig ur mitt missbruk, säger Ulla.

Dörren stängdes igen och Ulla knarkade på. Nu har hon varit drogfri i snart åtta år och lever med Micke som hon träffade via Anonyma narkomaner. Han har fast jobb, hon pluggar och tränar.

– Jag berättade för Micke att jag brukade be om en liten bebis, fast jag är inte religiös. ”Brukar du be”, sa han, ”jo”, svarade jag, fnissar Ulla.

De använder kondom, men chansade utan – fast man inte får.

– Usch, jag fick jätteångest efteråt, att jag skulle ha smittat Micke, men han är fortfarande negativ, säger Ulla.

Men de tvekade aldrig inför att skaffa barn. Hon läste allt om de nya metoderna och tolkade enprocentsrisken som obefintlig. Hon oroade sig aldrig för att dottern skulle få hiv.

Ulla har aldrig tänkt så – hon ser alltid till möjligheterna istället.

– Många tycker nog att det är oansvarigt att sätta barn till världen om man har hiv. Men jag ska leva länge och pensionssparar för framtiden, skrattar Ulla.

– Och man kan aldrig veta när man ska dö, jag har sett så många dö i andra sjukdomar, säger hon.

Pia kanske hade varit död om inte de nya bromsmedicinerna kommit. Det tror Björn som varken vill bli ensampappa eller ha huvudansvar för ett barn.

Men Pia misstänker att det finns annat bakom beslutet, att deras relation är på väg att ta slut.

– Det här är ingen normal relation, att alltid ha en samlagspolis på axeln som säger kondom, säger Björn.

I dag känner Pia sig fysiskt starkare än på länge, trots att hon börjat få återkommande jobbiga diarréer av medicinerna.

– Tänk tio år framåt, vore det inte roligt att ha en tioåring, säger hon.

– Om jag velat ha barn hade jag inte valt dig, säger Björn.

Jonathan speglar sig i skoaffärens fönster och leker tittut. Där hemma väntar pappa.

– Det är klart jag ställde min man mot väggen, men jag tror inte han smittat mig medvetet, jag vet att jag är hans stora kärlek, säger Camilla.

Varken Camilla eller Ulla har berättat för sina vänner. De är livrädda för att det ska drabba deras barn.

– Jag har blivit avrådd och det känns konstigt, men det finns negativa reaktioner, folk som inte kan hålla tyst, säger Camilla.

– Det jobbigaste har varit amningshysterin, alla ska pressas till att amma och de undrar varför jag fick ge flaska och inte tvingades att kämpa, säger Camilla.

Ulla stötte på negativa reaktioner på förlossningen, där fick hon inte blanda sig med de vanliga mammorna.

– Helt sjukt, men de var ovana, säger Ulla.

– Det är klart jag inte alltid är glad. Det kan kännas orättvist, jag som alltid varit schyst, men okej, jag hade oskyddat sex med min man, säger Camilla.

I villan går Pia och funderar.

– Ska jag bryta upp och försöka hitta någon att ha barn med – eller vara kvar? frågar hon.

Hiv är inte längre en dödsdom. I dag vågar de flesta drömma om både familj och barn. Nya metoder gör att hivpositiva kvinnor kan föda helt friska barn. Aftonbladet har träffat två lyckliga nyblivna hivpositiva mammor. Och en som inget hellre vill – men hennes man vägrar.

Caroline Hougner, Ylva Bergman