”Jag saknar min tjej”

Sexologen Malena Ivarsson svarar på läsarnas frågor

NYHETER

  Dagen före lucia gjorde Arvids sambo sedan fyra år slut. Han har flyttat till sin gamla lägenhet och mår dåligt.

– Min situation är urusel men det värsta är att jag inte fattar någonting. Jag trodde att allt var bra. Vi skulle till och med åka till Thailand efter jul och luffa runt.

Så ni var ett etablerat par?

– Ja, verkligen. Vi gjorde allt tillsammans, och vi delade lika på arbetet hemma.

Hur hade ni det känslomässigt?

– Det var jättebra, trodde jag.

Vad sa hon när hon gjorde slut?

– Att hon inte visste vad hon kände, att allt hade gått så fort, att hon ville vara singel och gå ut med andra.

Och vad vill du?

– Jag älskar henne och vill att allt ska bli bra.

Har du gjort nåt för att det ska bli bra?

– Jag har skickat sms till henne men jag vet inte hur jag ska göra. Ska jag ringa eller bara låta henne vara ifred?

Vad känns bäst för dig?

– Jag vet inte. Jag orkar inte bli avspisad.

Det finns ett ordspråk på engelska: ”When in doubt leave it out.” Om du inte vet så handla inte. Jag brukar ofta använda det i tveksamma situationer.

– Ja, men tänk om jag missar något, om hon börjar gå ut?

Jo, det är förstås en risk. Men chansen är ju lika stor att hon behöver få vara ifred och kommer att sakna dig.

– Jag mår så dåligt och så tänker jag på att jag borde värdesatt henne mer. Men så är jag också förbannad, hur kunde hon bara göra slut så här?

Nu är det viktigast att du bara låter de tankarna vila. Det bästa du kan göra är att undvika att tänka på henne eller när, hur och varför hon gjorde slut.

– Men är inte det att smita från sina känslor?

Ja, och det behöver man göra när såret är pinfärskt. Det betyder inte att du aldrig kommer att ta i det här, bara ta en paus så att du inte blir känslomässigt utmattad.

– Vad ska jag göra då?

Vara med vänner, upplev de glädjeämnen som trots allt finns. Koncentrera dig på det som ger dig något.

– Men det här pockar på hela tiden.

Försök att skjuta det ifrån dig när det dyker upp. Säg så här: ”Inte nu, längre fram då ska jag.”

Kommentar: När Arvid fått lite distans och mer styrka är det lättare att bearbeta och så att säga placera skulden: ”Vad bidrog jag med eller inte för att det tog slut? Vad gjorde hon för att det skulle ta slut?” Sista steget är att förlåta och gå vidare. Många tror att man måste bearbeta en förlust direkt, men då har man oftast inte den styrka som behövs.

Det är mer läkande att låta såret vila och försöka koppla av. Ibland får man tvinga sig att glömma. Den här sortens glömska utplånar inte bilderna men den låter känslorna kring dessa minnen få vila.

ARTIKELN HANDLAR OM