”Jag vet inte”

Magnar Dalen om det svenska längdfiaskot i Salt Lake City

NYHETER

Efter det svenska skidfiaskot i Salt Lake City ställde Sportbladet sju frågor till svenska landslagsledningen. I dag svarar förbundskapten Magnar Dalen.

1. OS i Nagano var rena sjukstugan. Den här gången har Mathias Fredriksson, Per Elofsson - som inte haft en sjukdag på fyra år - och Magnus Ingesson varit nedbäddade. Samtidigt är norrmän, estländare, italienare, spanjorer och japaner friska och krya. Varför blir alltid svenskarna sjuka?

- Det där är en bra fråga och nu kan vi nog inte vifta bort allting och tala om tillfälligheter. Det kan inte vara en tillfällighet. Vad gäller Per är det annorlunda. Han har inte haft en sjukdag på fyra år och kan, precis som alla andra människor, dra på sig en förkylning. Tyvärr vid helt fel tidpunkt. I övrigt är det högst onormalt att åkare som Ingesson och Fredriksson hamnar på sjukhus just under ett OS. Det här är någonting vi måste utvärdera efteråt. Det är viktigt.

2. På OS i Calgary 1988 misslyckades svenskarna med uppladdningen på hög höjd. Banorna på Soldier Hollow är på extremt hög höjd för att vara i tävlingssammanhang. Hur kunde vi ändå misslyckas med uppladdningen?

- Det är sant att våra åkare känt av den höga höjden mer än vad åkare i andra nationer gjort. Men jag kan inte se någon egentlig förklaring. Vi har, precis som nästan alla andra nationer, laddat upp i Sun Valley eller Silver Star. Johann Mühlegg har dock gått sina egna vägar, framför allt under hösten. Han har legat på extremt hög höjd (3300 meter) länge och är i kanonform. Det måste vi ta lärdom av.

3. Alla visste hur svåra och tuffa OS-banorna är. Jätten Johann Mühlegg var bara en av flera som valde att tävla på för-OS för att skaffa sig den nödvändiga erfarenheten. Allt med sikte på OS. Varför åkte inte åkare som Per Elofsson och Mathias Fredriksson för-OS - trots att SOK ville det?

- Med facit i hand borde vi naturligtvis ha varit med. Men att inte åka för-OS var delvis åkarnas beslut. De ville ladda inför VM i Lahtis och då passade inte tävlingarna i Salt Lake City in i planeringen. Vi hade också funderingar på att köra ett barmarksläger i Salt Lake, men det fanns ett motstånd från åkarnas sida. De ville hellre vara i Europa. Helt klart hade vi haft nytta av för-OS, men frågan är om det i så fall hade skett på bekostnad av VM i Lahtis. Jag vet inte.

4. Snöbristen i Sverige är ingen nyhet - snarare ett väl känt faktum sedan flera år.

Gör ni tillräckligt för att trygga återväxten på andra sätt?

- Vi har inte samma resurser som till exempel Norge, men vi har 4-5 unga killar som är beredda att underkasta sig den hårda träning som krävs för att nå toppen. Givetvis önskar man att det skulle finnas fler som knackade på dörren, men jag tycker ändå att återväxten är hygglig med tanke på förutsättningarna.

5. Vi har haft flera, fantastiska skidkungar. Gunde Svan, Thomas Wassberg - stjärnor med mängder av kunskaper om träning och formtoppning. Handen på hjärtat - har ni tagit vara på Svan och Wassbergs erfarenhet?

- Vi har haft en sådan som Gunde med på ett par läger, men jag tror inte vi utnyttjat de gamla stjärnorna ordentligt. Framför allt tycker jag att de har mycket att ge vad gäller mental träning, hantering av förväntningar och sådana saker. Det här är en bit vi också måste diskutera inför framtiden, hur använder man andra framgångsrika åkares erfarenheter på nya, unga killar?

6. Per Elofsson har tagit över efter Björn Dählie i skidspåren. Svensken har dominerat och fått oss att drömma. Sen kommer OS - och den krassa verkligheten.

Varför lyckas Norge alltid bättre än Sverige?

- Det är en bra fråga. Till viss del handlar om pengar. Åkare som Per och Mathias har nog de bästa förutsättningarna, men i övrigt önskar man att det skulle finnas mer resurser. Men pengar är inte allt. Norge har en vinnarkultur inom vintersport och den ska man nog inte underskatta. Dessutom har alla framgångarna genom åren gett dem ett otroligt självförtroende. Många är bättre än vad de egentligen är, om du förstår?

7. Per Elofsson har vunnit VM, har varit bäst i världscupen. Men sen kommer OS - och den krassa verkligheten.

Varför har vi så svårt att vara bäst när det verkligen gäller?

- Det där är också en bra fråga, en fråga som jag inte har något svar på. Att det är så råder väl inget tvivel om, men någon förklaring har jag inte. Men det är mycket oroväckande. Så mycket kan jag säga.

Patrik Thornéus

ARTIKELN HANDLAR OM