Salo - en häst med aparmar?

NYHETER

SALT LAKE CITY

Det mest fascinerande med den här OS-turneringen är att alla lag verkar bry sig.

Utom möjligen Kanada som var de enda som pratade inför turneringen om hur otroligt viktig den var för dem.

Fast Kanadas lojhet är nog skenbar: allvaret börjar ju snart och det är sällan de som är bäst i början på en hockeyturnering som brukar vinna.

Varning för Kanada, alltså.

Annars är det två lag som nämns som favoriter: Ryssland och Sverige.

Sverige nämns till och med som de stora favoriterna.

Särskilt efter ryssarnas usla insats mot Finland i går.

- Jag har inget emot favoritskap men jag bryr mig inte om det, sa Hardy Nilsson i amerikansk tv i går.

Det gör han rätt i. Favoriter vinner nästan aldrig. Kanada har varit favoriter i 50 år utan att vinna. Och större favoriter än Ryssland i VM St Petersburg har knappast funnits. Det blev ett praktfiasko.

Men amerikanerna och kanadensarna hyllar verkligen Sverige.

Jag roade mig i går med att plöja igenom några tidningar för att se vad de e g e n t l i g e n tycker om Tre Kronor. Det var roligare än jag hoppats.

Bäst var Kostya Kennedy som är senior writer (mycket fin titel) på Sports Illustrated.

Han är så lyrisk att han jämför årets Tre Kronor med den svenske nobelpristagaren i litteratur Pär Lagerkvist - han som skrev "Dvärgen", ni minns... inte det, men "Gäst hos verkligheten" då?

Trodde väl det.

En stil elegant som - Lagerkvist"

Sverige har en stil som är lika elegant och commanding (?) som Lagerkvist, skriver han.

Det är ingen klockren jämförelse, kanske, men han är bättre när han kommenterar vissa spelare - och antagligen är det Axelsson som är dvärgen:

- Jag älskar lilla PJ Axelsson för att han håller på och slår ner killar s å mycket större än honom själv.

- Jag älskar Mats Sundin för att han helt lågmält verkar vara på väg att göra sitt livs bästa hockeyår.

- Jag älskar Daniel Alfredsson som stod med sitt blonda hår helt tillrufsat och hans pojkaktiga ansikte glödde och trots att klockan var 04.00 på morgonen i Sverige skulle han ringa hem.

Selänne kanske tar sig in på listan

- Jag älskar Tommy Salo. Hur kan nån göra annat än älska hans spelstil. Han är en häst med åsnearmar. Särskilt när han låg ner med ansiktet mot isen och plockade Fleurys närskott i tredje perioden.

En häst med aparmar -

"A horse with monkey arms" - det kan bli en klassisk formulering.

Jeff Zillgitt skriver i USA:s största dagstidning USA today. Han är överlycklig över att hockeyn fått tyst på allt joller med de skurkaktiga konståkarna och deras usla domare. Han nämner turneringens största spelare så här långt.

I den här ordningen: Mats Sundin, Daniel Alfredsson, Nicklas Lidström, Tommy Salo, Sergei Samsonov, Sergei Fedorov, Jaromir Jagr, Milan Hejduk, Petr Sykora, Mike Dunham, John LeClair.

Hasek är inte ens med.

Selänne kanske kom med efter matchen i går.

Trånga kragar på höga herrar

Zillgitt skriver om att kragarna på Wayne Gretzky och Kanadahockeyns stora tv-stjärna Don Cherry såg v ä l d i g t trånga ut under matchen mot Sverige. Cherry blev känd en gång för att han sa att om man ska ta europeer till NHL så måste de kunna göra många mål, för checka - det kan de ju inte.

- Det är ju ett välkänt faktum, sa han beskäftigt.

"Undrar vad han tänkte när svenskarna åkte i cirklar runt kanadensarna och gjorde tre mål på tolv minuter, varav två med 65 sekunders mellanrum", skriver Zillgitt.

Kanske Cherry kände sig som en gäst hos verkligheten.

Finland har vaknat. Seger över Ryssland i går. Men verkade inte ryssarna l i t e ointresserade?

Fast Alexei Kovalevs regelrätta knockoutslag på Jarkko Ruutu i går visade ju åtminstone på nån sorts tändning.

ARTIKELN HANDLAR OM