Är OS-laget tidernas bästa Tre Kronor?

Det krävs guld för att bli riktigt stor

NYHETER

SALT LAKE CITY

Det var en vanlig dag här på de olympiska spelen när svenskar slogs ut, ägnade sig åt våldsskidåkning, förlorade, skämde ut nationen, blev diskade och grät i förtvivlan.

Själva satte vi oss ner och ägnade oss åt det bästa som finns:

Vi ältade vilken årgång av Tre Kronor som är den bästa genom tiderna?

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
OS-laget i Salt Lake City kan bli störst av alla Tre Kronor-lag.

Det är verkligen en ansträngd dag.

OS tolfte dag.

Vi läser, lätt skakade, i Aftonbladets vita bilaga om Big brother i tv hemma med nya skandaler. De bygger finstämda bås av bandyklubbor (?), förstår vi.

Ingen bryr sig om tv-kamerorna längre i Big Brother.

Det kan jag säga att det gör vi inte här i OS heller längre.

Kameror överallt. Säkerhetskontroller överallt. Röntgen så fort man rör sig. Innehållet i väskor granskas. I vätskor också.

Obehaglig spegel

En svensk pamphustru blev i helgen upprörd över den m y c k e t intima granskningen. Hon hade klätt upp sig för gala och skulle hem igen till OS-hotellet, uppmanades att sära på benen och en spegel stacks in under den långa eleganta långklänningen. I spegeln höll en stor svartmuskig soldat.

Pampkvinnan bor numera på ett annat hotell, helt utan säkerhet.

Det gör henne mycket säker. Där kan hon bygga hurdana bås hon vill av sina bandyklubbor, om hon har några. Där slipper hon röntga sig hela tiden. I alla fall i båset. Världen är sjuk.

Det är då vi börjar prata Tre Kronor.

Den skälvande, sköna frågan är:

Är laget här i OS det bästa nånsin?

Svaret är att det vet vi om några dar.

Förlust i kväll mot Vitryssland så är laget en kalkon. I så fall spelade de gudabenådad ishockey i några dagar men sen... var det som vanligt.

Semifinal - sen då?

Själv tror jag naturligtvis att det inte går så. Vinst i kväll och sen semifinal och sen... ja vad?

Spelmässigt ligger det här laget oerhört långt framme i svensk hockeyhistoria.

Kanske längst framme.

Men man måste vinna också för att bli r i k t i g t stor.

Det enda lag av de som förlorat som finns med i topp fem är naturligtvis laget från Canada Cup 1984 som kom tvåa efter två klassiska finaler mot Team Canada.

Klassiskt, Nisse"

Ni minns kanske den där märkliga andra matchen där Sverige låg under med 1-6 i början på andra perioden - Arne Hegerfors rådde svenska folket att gå och lägga sig eftersom det var mitt i natten och allt var över... - men så startade en legendarisk upphämtning.

När Kenta Nilsson gjorde 5-6 var sensationen så nära som den bara kunde men sen... var det som vanligt.

World Cup 1996 var de bästa spelarna med.

Men sen var det den där natten i Philadelphia när den andra förlängningsperioden slutade med Kanadamål sekunderna efter att Garpenlöv skjutit i ribban.

Det var också ett stort lag. Mycket stort. Men de vann inte. De gick inte ens till semi.

Stort var också laget från VM 1962 när Nisse Nilsson slog in 5-3 i öppet mål på Kanada. "Pucken gliiiiider in i mål", ni minns. Stjärnor då: Sura-Pelle, Klimpen, Garvis, Tumba, Sterner.

"och Sandström

1987-VM i Wien födde ett annat klassiskt lag. Och ingen som levde då kan väl glömma

Tomas Sandströms osannolikt snygga kvittering till 2-2 mot ryssarna:

Bengt-Åke Gustafsson förde in pucken i zon, spelade bakåt till Tommy Albelin, han passade diagonalt till Håkan Loob vid målet som slog pucken b a k o m ryggen till Sandström som bara kunde slå in pucken i öppet mål. Klapp, klapp.

Då var Tre Kronor ett vinnarlag. Tack vare tur och domarna...

1994 i OS. Lillehammer. Guld. Foppa. Salo. Mer behöver knappast sägas.

Men tre killar från årets lag var faktiskt med:

Kenny Jönsson, Jörgen Jönsson och Tommy Salo. Det vet hur det är att vinna OS.

Själv vill jag tacka för samtliga exakt 947 mejl i går om min eleganta översättning av monkey till åsna.

Jag ber alla apor, Sports Illustrated, Tommy Salo och min engelsklärare om ursäkt.

Anrell rankar tidernas svenska hockeytrupper