Polarna som ska gräva guld - igen

Efter floppen i Nagano: Det var en äcklig känsla

NYHETER

OGDEN

Pojkarna var bara elva år när de skyfflade iväg sina första curlingstenar på en naturis i Östersund.

Peja Lindholm, Magnus Swartling och Peter Narup är barndomskamraterna som har erövrat världen.

Nu är trion bara två matcher från sin tredje raka mästerskapstitel.

- Vi är stolta över att ha spelat ihop så länge. Det är vår största styrka, säger skippern Peja Lindholm.

LÄGE FÖR NYTT JUBEL I laget som vann Blå Center Cup 1986 ingick Peter "Peja" Lindholm, Magnus Swartling, Johan Hansson och Peter Narup. Sedan dess har lag Peja radat upp segrar, totalt 14 guldmedaljer i nationella och internationella mästerskap. I dag kan de bli klara för OS-final.

1981 tog Peter Swartling med sig sin lillebror Magnus och hans bästa kompis, han som kallas Peja, till curlingbanan på Björkbacka i Östersund.

Vad han inte visste då var att han samtidigt sådde fröet till det som skulle bli ett av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika landslag.

Tillsammans med Peter Narup, som också växte upp i Karlslundsområdet, ägnade Peja och Magnus nästan all tid åt curlingen. Inte ens under sommaren, när det inte fanns någon is att tillgå, la de ifrån sig borstarna. I stället sopade de sönder mattorna i Peter Narups föräldrahem, men en puck som sten.

Känslan av att vara bäst

1989 åkte Magnus Swartling, Peja Lindholm och Peter Narup till Markham i Kanada. När de kom hem ett par veckor senare var det som juniorvärldsmästare.

- Då började vi fundera över hur det skulle kännas att vinna VM, att vara bäst av alla, minns Peja.

I JVM ingick även Ove Ljungdahl i laget, men det dröjde fram till 1991 innan lag Peja Lindholm fick en fast fjärde medlem. Det var då konkurrenten från juniortiden, Tomas Nordin, flyttade till Östersund.

1997 åkte kvartetten till Bern för att förverkliga en dröm, men VM startade med tre raka förluster. Sverige var uträknat, men Peja ledde sitt lag till sju raka segrar och blev, som han sa, bäst i världen. Han undrade hur det skulle kännas, och stod nu där med svaret.

- Det gick inte att hålla tillbaka tårarna. Det var nästan overkligt, säger han.

Nagano - ett smärtsamt minne

1998 skulle han få uppleva den där magiska känslan igen. Curling gjorde entré på OS-programmet och svenskarna åkte till Japan för att ta guld. Det blev inte så. Det enda som återvände var den där äckliga känslan av att inte räcka till. Sverige slutade på sjätte plats.

Det var en kontrast, ett smärtsamt minne jämfört med lyckoruset i Bern. Men framförallt var det ett tillfälle som fick svenskarna att sätta upp nytt, stort framtida mål.

Barndomskamraterna hade inte lämnat Nagano förrän de började prata om OS i Salt Lake City.

- I Japan bestämde vi oss för att satsa stenhårt på nästa OS och jobba på alla detaljer som finns. Vi har lyckats bra med det, säger Peja.

Sedan floppen i Nagano har lag Lindholm sämst blivit tvåa i VM och tagit både guld och brons i EM. Nu är de framme vid slutmålet.

Men framförallt är de bara två matcher från guldet. Kanada är första hindret på vägen mot den magiska trippeln.

- Okej, vi är regerande världsmästare, men det är inte bara att hämta hem guldet. Vi gråter inte floder om det blir en annan valör. Om vi sätter oss på planet med en medalj runt halsen är det en dröm som går i uppfyllelse, säger Peter "Peja" Lindholm.

Lag Peja

Stefan Holm