Svenska boben kom näst sist

Karin Olsson: Tiden sprang ikapp oss

NYHETER

Två åk. Hundra sekunder.

Nära två års svensk bobsatsning mot OS i Salt Lake City var slut.

Stormen var över.

- Tiden sprang i kapp oss. När motvinden plötsligt försvann orkade man inte hålla balansen själv, säger Karin Olsson och försöker låta samlad.

De senaste månadernas turbulens hade äntligen tagit slut. Kvar fanns tomheten och en svidande 14:e-plats. Näst sist.

Några meter bakom Karin Olsson och bromsaren Lina Engren bryter glädjetumultet lös när USA:s Jill Bakken/ Vonetta Flowers blir historiska genom att ta det första OS-guldet i den nya grenen dambob.

Den svenska boben var slagen med sammanlagt 2,54 sekunder efter två åk.

Ändå hörde de båda svenskorna till de bättre i startmomentet, det som är så viktigt för slutresultatet. I sitt första åk var de sjua i starten.

Hårt pressade

- Fysiskt sett är vi bra, det vet vi. Men själva körningen bygger mer på den mentala nivån. Och där rann det över till slut - det är bara att konstatera faktum, säger Karin Olsson.

Att styra en bob utför en 1 335 meter lång bana i 130 kilometers hastighet är svårt. Och nästan omöjligt för den som utsatts för samma press som de båda svenska bobtjejerna levt med de senaste månaderna.

Själva grunden för projektet var fel från början.

Det var Ludmila Enqquists satsning mot en medalj på vinter-OS det handlade om, inte om laget Olsson/Engquist.

Johan Enqquists behandling av Karin Olsson var tuff.

- Vi behandlades helt olika. Min insats ifrågasattes hela tiden. När hon missade var det ingen som sa något, då var det jag som fick sopa ihop resterna. De är ett väldigt speciellt par.

Tog chansen

I november kom nästa prövning för Karin Olsson.

Ludmila Enqquist blev avstängd för dopning och hela projektet hängde på en tunn tråd. Lina Engren kom in som en räddande ängel.

- Ett sånt erbjudande får man inte så många gånger i livet, så jag tog chansen. Men jag är glad att jag inte kom in tidigare. Det här kan bara inte vara sant, det händer inte, tänkte jag när jag såg hur Johan agerade, säger Lina.

- Det måste vara fel när bara en person höjs till skyarna. Då jobbar man inte framåt utan bakåt, det handlar väl ändå om ett lag.

Den senaste tiden har Karin och Lina ägnat nästan lika mycket tid åt att visa upp tävlingsboben för intresserade spekulanter som till att träna.

Johan Enqquist hade annonserat ut den till försäljning.

Mot nästa OS

Bara några dagar innan OS-starten blev det klart att de får behålla sitt fordon.

Och plötsligt blev det lugn och ro.

Då kom allt som de försökt trycka ner över dem igen med full kraft.

- Pressen blev för stor, medger Karin Olsson. Och där har jag bara mig själv att skylla, teamet har fungerat jättebra.

Vad händer nu?

- Bra fråga. Jag har inget svar. Men efter att vi slickat såren tror jag vi kommer att kunna se ljust på nästa säsong. Allt kan bara bli bättre nu när vi kan satsa mot nästa OS enbart på vår egen vilja.

Thomas Eriksson/TT

ARTIKELN HANDLAR OM