”Mamma höll i mig – sedan släppte hon”

Här är treåringens egen berättelse om fallet från bron – ord för ord

NYHETER

Han överlevde ett fall på 27 meter ner i iskallt vatten.

Den treårige pojkens mamma sitter häktad misstänkt för att ha försökt döda honom.

Aftonbladets Lennart Håård har tagit del av treåringens egen berättelse.

Foto: PETER KNOPP
FÖLL 27 METER Treåringen överlevde fallet på 27 meter från spårvagnsbron vid Alviksstrand i Stockholm. Mamman säger att hon ville visa sonen ljusen över stan och tappade honom.

Kan du hoppa upp och sätta dig här, säger förhörsledaren när videoinspelningen börjar.

- Jaa.

Du är inte hungrig nu va?

- Nää.

Inte inte kissnödig?

- Nää.

Under mycket varsamma förhållanden pratar förhörsledaren med pojken. Han brukar titta på Bolibompa och har en Pokémontröja. Han har just fått en spruta i armen och den kvinnliga förhörsledaren frågar om det gjorde ont.

- Hm.

Så växlar den kvinnliga förhörsledaren försiktigt in på vad som hände på bron. Och då frågar pojken henne:

Vet du vad mamma gjorde på bron?

- Nää, svarar förhörsledaren.

- Mamma slängde mig ner i vattnet, det gjorde mamma.

Hur gjorde hon då?

- Hon lyfte upp mig så jag skulle se lampan. Hon släppte mig ner i vattnet.

Släppte hon dig?

- Hm.

Förhörsledaren frågade sedan varför mamman lyfte upp honom, hur det gick till och varför dom var på bron.

Skulle ni gå en promenad?

- Hm, men vi gick fel.

Var det bara du och mamma?

- Hm.

Var det mörkt ute när ni gick på bron, eller var det ljust?

- Nä, det var mörkt.

Pojken berättar hur mamman lyfte upp honom och satte honom på räcket, 1,3 meter upp.

Tog hon dig här, i midjan?

- I midjan, så här, svarar pojken.

Tittade hon på dig när du satt på räcket?

- Nä.

Vad tittade hon på?

- Lamporna.

Satt du länge och tittade på lamporna?

- Hm.

Jag är polis, jag är så himla nyfiken på det här hur du trillade från bron eller ramlade?

- Hm. Mamma höll i mig och sen släppte mig.

Sa mamma någonting?

- Nä.

Vad gjorde mamma när du ramlade ner?

- Ingenting. Hon bara stod där.

Frågorna kommer sakta.

Var du ledsen, eller om du var glad när du gick på bron?

- Ledsen.

Klädd i en vinteroverall och kraftiga skor störtade pojken ner i det iskalla vattnet.

Hade du kläder på dig när du ramlade i vattnet?

- Nä, overall hade jag.

Hur kändes vattnet?

- Kallt.

Minns inte räddningen

Han minns ingenting mer. Minns inte hur han kom upp till ytan.

- Jag vet inte.

Svårt nerkyld fördes han till barnakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Flera har berättat om hur orolig pojken var när han vaknade upp och såg sig omkring på sjukhuset. Helt oväntat sa han att han inte ville träffa mamma.

- Mamma och han hade bråkat, sa pojken och viskade att det var något mer han ville berätta.

Vad det var visste ingen - då.

Sov oroligt

Den första natten sov han mycket oroligt. Han grät inte, utan jämrade sig och sköterskor fick trösta honom.

När de frågade om han funderade på något och om de skulle hämta mamma svarade han:

- Nej, jag vill inte träffa henne.

Han hade blåmärken på armarna och vid ett annat tillfälle sa han:

- Mamma slog mig och släppte mig i vattnet.

- Jag vill inte vara hos mamma mer för då kommer hon att släppa mig i vattnet igen.

Lennart Håård