Allt fler döms till livstid

Thomas Bodström fortsätter den tuffa linjen

NYHETER

Antalet livstidsdömda har blivit fler.

Men det är allt svårare att få nåd och tidsbestämt straff.

Justitieminister Thomas Bodström kör en tuffare linje än föregångaren Laila Freivalds.

För tio år sedan satt 39 brottslingar i Sverige dömda till livstids fängelse.

Nu är antalet 106.

Livstidsdömda kan ansöka om nåd hos regeringen. Det innebär att deras livstidsstraff blir tidsbestämt eller att de omedelbart friges. Justitieministern tar upp nådansökningar på regeringens veckosammanträden efter att ha bett om ett yttrande från Kriminalvårdsstyrelsen.

När regeringen beslutar om nåd ska de ta hänsyn till bland annat brottet, hur den dömde skött sig i fängelset och hur stor risken för återfall är.

Stadig ökning

Under 2001, Thomas Bodströms första år som justitieminister, ansökte 21 livstidsdömda om nåd. Av dem fick en person sin ansökan beviljad - en 38-årig man som suttit inne i tolv år dömd för bland annat mord. Hans livstidsstraff blev tidsbestämt till 18 år.

År 2000, då Laila Freivalds var justitieminister, gick fyra nådansöknigar igenom, året dessförinnan var det fem. Sett i ett längre tidsperspektiv har andelen personer som beviljats nåd blivit allt färre.

- Det är en trendskillnad, säger Kriminalvårdsstyrelsens generaldirektör Bertel Österdahl.

- Sakta men säkert har antalet livstidsdömda i fängelserna ökat. Under hela den tid jag kan överblicka har det blivit fler.

Orsaken är inte bara att färre livstidsdömda får sina straff tidsbestämda genom nåd. Domstolarna dömer också ut längre fängelsestraff i dag än tidigare.

Inte fler mord

- Antalet brott med dödlig utgång har legat konstant på runt 100 varje år, tvärtemot vad många tror. Vad som hänt är att brotten blivit grövre. Det är också tänkbart att gärningsmännen är mer belastade och därför får strängare straff, säger Ulf Jonson, chef för normeringsenheten på Kriminalvårdsstyrelsen.

Brottens grovhet kan ha betydelse också i regeringens bedömningar av nådeärenden. Nuförtiden är ett livstidsstraff i praktiken 18-25 år. För ett decennium sedan var det flera år kortare, en del satt under tio år.

Den fånge i Sverige som i dag suttit längst är inne på sitt 23:e år. En annan man har suttit i 19 år utan besked om när han kommer att bli fri.

- Att leva i ovisshet under så många år är en väldigt försvårande omständighet för behandlingen. Det är svårt att ha ett upplägg för framtiden när man inte vet om man ska sitta fem eller tio år till. Vi kan inte göra några frigivningsförberedelser innan straffet är tidsbestämt, säger Ulf Jonson.

"Personen bryts ner"

Föreningen Kriminellas revansch i samhället, KRIS, är mycket kritisk till att regeringen blivit allt tuffare i sina bedömningar av nådansökningar.

- Det är för jävligt. Vill man påverka människor att förändra sig har man fem sex år på sig, sedan börjar personen brytas ner. Man ger inte de här människorna något hopp, de bara går därinne, säger Christer Karlsson, ordförande i KRIS.

En statlig utredning tittar just nu på andra former för tidsbestämning av livstidsstraff. Ett betänkande kommer snart. Troligen kommer nådansökningarna att tas från regeringens bord. I stället kan en domstolsprövning bli lösningen.

- Regeringen anger aldrig några skäl till beslut i nådärenden, man får inte veta varför. Det gör det oklart. Det är ett steg i rätt riktning att flytta beslutet om frigivning till en domstol. Det blir mer förutsägbart då, säger Ulf Jonson.

18 år regeringens nya norm

Justitieminister Thomas Bodström är på sportlov och vill därför inte förklara regeringens hårda inställning i nådärenden för Aftonbladet/Ungt val, utan hänvisar till statssekreterare Björn Andersson.

Björn Andersson förklarar den hårda policyn med att ett nytt maxstraff på 18 års fängelse infördes i början av 90-talet. Därför har 18 år blivit den nya normen för hur långt ett livstidsstraff måste vara innan nåd kan bli aktuellt.

- Kriterierna för rättspsykiatrisk vård har också blivit hårdare. Vid nådeprövning bedöms farlighetsgraden. Risken för återfall kan vara större för dem som tidigare hade dömts till rättspsykiatrisk vård, säger Björn Andersson.

Tobias Brandel

ARTIKELN HANDLAR OM