Mamman tillbaka på bron

”Jag tänker på det varje dag”

1 av 2 | Foto: polisen
Vallas Mamman till den treårige pojken är på väg tillbaka till platsen där hennes treårige son störtade i vattnet. På bilden befinner hon sig närmast trappan.
NYHETER

Polisen och den 24-åriga mamman är på väg upp på järnvägsbron när den här bilden tas.

Och här på bron berättar hon hur hennes lilla treårige pojke störtade.

- Jag tänker på det varje dag, varje sekund, säger hon.

I går åtalades mamman för försök till dråp.

Enligt åklagaren var hon i psykisk obalans när hon den 20 januari knuffade ner sin son från den nära 30 meter höga Alviksbron.

Pojkens heloverall av bävernylon fylldes med luft när han störtade från bron. Den fungerade som en flytväst och räddade honom från en säker död i det iskalla vattnet.

Ville visa neonskyltarna

Dykare och ytbärgare upptäckte pojken i vattnet flytande på rygg med armar och ben utsträckta.

När kvinnan vallades på bron kom minnesbilderna strömmande tillbaka. Gråtande visade hon hur hon höll upp pojken.

- Vad skulle du visa pojken? frågade förhörsledaren.

- På andra sidan sjön, alla dom här lamporna... jag vet inte om det kallas neonskyltar, sa mamman.

- Så jag lyfte bara upp honom så han skulle se.

Frågan som tingsrätten ska ta ställning till: Knuffade hon sig egen son från bron?

Den lilla pojken säger:

- Mamma släppte ner mig i vattnet, det gjorde mamma.

Pojkens berättelse finns på en 40 minuter lång video. Han pekar helt enkelt ut sin egen mamma och det han säger styrks av flera vittnen.

Professor Bengt-Åke Gustavsson, en av Sveriges mest kända vittnespsykologer, anser att pojken är trovärdig.

Mamman säger att det var en olyckshändelse. Och det försökte hon övertyga polisen om när hon följde med ut på bron.

"Han kanske blev ivrig"

- För att jag ska orka hålla honom, så tar jag lite stöd med hjälp av räcket. Jag tar liksom bara lite stöd så jag ska orka hålla honom.

Mamman grät när hon berättade hur pojken föll:

- Jag vet inte om han gör något, så han... Han kanske blev ivrig eller någonting.

Hon såg hur pojken föll och försvann. Nästan trettio meter och ner i iskallt vatten.

Flera har frågat henne varför hon inte sprang ner från bron och försökte rädda pojken. Det dröjde 15 minuter innan hon slog larm. Själv förklarar hon sitt agerande med att hon kände sig helt förvirrad och inte visste vad hon skulle göra.

Åklagaren tror inte på henne, men kan tänka sig att sänka brottsrubriceringen till att pojken utsatts för grov oaktsamhet.

Lennart Håård

ARTIKELN HANDLAR OM