Rosa talar ut om grönbetet och brunsten

NYHETER

Visst har korna ett eget språk.

Det muas och förstås av kor.

Och av husbonden.

En pensionerad ingenjör i Tyskland har efter intensiv forskning hittat sju typiska koljud.

Jan Holmlund, 56, lantmästare, naturbrukslärare och jordbrukare med 20-talet dikor och amkor i Tväråselet i Västerbotten kommer utan ansträngning på sju typiska ko-ljud.

- Visst förstår man vad de säger. Kor är inte helt olika människor. De har ett språk och beter sig som vi ibland.

- Kommer de in i en okänd flock så är de reserverade. Och glada när de kommer ut på grönbete.

Språkrytmen följer sinnestillståndet.

Parlör för kohagen:

Här följer några tumregler i kotugget.

Ordet är mu, som sedan varieras i olika tonarter.

Hunger-mu. Ett högt falsettläge, uppfordrande, riktat till människan.

Grönbetes-mu. Ett lugnt muande kor emellan, när de kommer ut på grönbete. Betyder ungefär: Gott gräs i år.

Dags att mjölka-mu. Högt pockande läge, nästan falsett, men inte lika högt som hunger-mu.

Kalvasucken. När de ska kalva, så är det mer en suck och en utandning än ett egentligt muande.

Brunst-mu. Kommer med tre veckors intervaller, när ägglossningen sätter in. Går inte att missa. Kon skriker högt, nästan som en hund och ropar efter tjur.

Bröl-mu. När kor släpps in i en okänd flock kan de bröla dovt och ibland sänka huvudet mot varandra. Det brukar gå över när korna har lärt känna varandra. Avvaktande läte.

Kalv-mu. När dikornas juver blir stinna och kalven inte finns i närheten så söker hon rätt på kalven med små korta mu-mu-mu-stötar i intervaller. Betyder i klartext: Jäkla unge, kom hit och ät.

Nu vet ni inför sommarens vand-ringar i kohagar.

Fotnot. En diko dias av en kalv.

En amko kan dias av flera kalvar, inte bara den egna.

Anita Hansson

ARTIKELN HANDLAR OM