Tack för hjälpen - men mer behövs

Nu kan skottskadade Agnieszka sitta upp - men vården är dyr

Foto: HANNA TELEMAN
på bättringsvägen Efter två veckors specialistvård i Sverige kan Agnieszka sitta upp och njuta av vårsolen. Som stöd under rehabiliteringen på Frösundavik har hon sin far Marian Szczygiel. Och snart kanske dottern kommer från Polen.
NYHETER

Småbarnsmamman Agnieszka Rojszczak, 30, kan redan sitta upp igen.

Tack vare Aftonbladets läsare och Lionsmedlemmar har hon fått specialistvård i Sverige för sin svåra ryggmärgsskada.

Och nu kan du hjälpa henne bli ännu bättre - med ett sms.

Agnieszka kom hit för fjorton dagar sedan. Redan kan hon sitta upp. Hon har också provat att stå med hjälp av en vippbräda.

Till Sverige flögs hon liggande på bår.

En insamling gjorde att hon nu får expertvård på Frösundavik. I minst tre månader ska hon stanna.

Vården kostar 500 000 kr. Hittills har man fått in cirka 300 000 kr. Dessutom måste hon opereras igen. Det kostar ytterligare 200 000 kr. Pengar som inte finns i dag.

- Det är värst med armarna. De värker när jag ska träna, säger Agnieszka på grammatiskt felfri svenska.

Granne sköt ihjäl Agnieszkas man

Det var i september i fjol som åtta skott från ett tjeckiskt armévapen förändrade hennes och hennes familjs liv. En granne sköt svärfadern och maken till döds. Hon klarade livet men blev förlamad från bröstet och ner, dessutom drabbades hon av epilepsi.

Dottern Dominika och svärmodern kom hem lite senare och hittade dem i lägenheten.

- Jag kan ännu höra skotten. Jag minns att jag ropade på min man, men han svarade inte.

Hon höll på att förbereda sin magisterexamen. I fyra år hade hon läst svenska på universitet i Krakow.

Till sin stora glädje hade hon fått ett stipendium av Svenska institutet för att göra det avslutande studieåret på litteraturvetenskapliga institutionen i Stockholm.

Hennes plan var att skriva en vetenskaplig uppsats om arbetarförfattaren Fredrik Ekelund. Han som skrev Stuv Malmö, kom.

Rehabiliteringen i Polen var en sängplats på intensiven och en 14 dagars rehabvistelse på specialsjukhus.

Nu längtar hon efter dottern Dominika, 7

Med hjälp av insamlingar i Polen, av Lions i Sverige och av Aftonbladets läsare, så sitter hon här i solen. Glad över att kunna sitta. Osäker på om pengarna räcker.

Och längtar efter dottern Dominika, 7.

- Hon slutar skolan i slutet av juni. Kanske hon kommer.

Hjälp direkt - med sms