Rena snurren

Aghahowa: Det är bara ett sätt att visa glädje när jag gjort mål

NYHETER

BAMAKO

Inte bara Julius Aghahowas målgest, där han slår frivolt efter frivolt, är annorlunda.

Hela hans fotbollskarriär är det.

Rena snurren, där också.

- VM är min chans att få lämna Ukraina, säger Nigerias anfallsstjärna.

VARMARE ÄN I UKRAINA Julius Aghahowa är proffs i ukrainska Shaktar Donetsk. Ett något bistrare klimat än vad han är van med från hemlandet Nigeria. Nu hoppas han att ett bra VM ska göra att andra klubbar blir intresserade av honom.

De riktigt intresserade har via fotbollsmagasin eller snabba klipp på Eurosport följt Aghahowas karriär.

Vid junior-VM 1999 visade han för första gången upp sig för en internationell publik.

Men det var ju faktiskt inte för bollkontrollen, kvickheten och målsinnet många kom ihåg honom.

Det var för målgesten.

Andra gör den eller har gjort den.

Mexikanen Hugo Sanchez nöjde sig med ett varv.

Få har tagit flick-flacksen så långt som Julius Aghahowa.

Normalt firar han sina mål med sex, sju studsande bakåtvändningar över gräsmattan och avslutar med ett fritt varv i luften.

Men det sägs att han snurrat 17 varv en gång.

Vann U20-VM

20-årige Aghahowa bara flinar när Sportbladet frågar om det är sant där han sitter omgiven av journalister på Hotel L"Amitie i Malis huvudstad Bamako under afrikanska mästerskapen.

- För mig är det inget speciellt. Bara ett sätt att visa min glädje när jag gjort mål, säger han.

Huruvida uppgiften om 17 varv är sann eller inte låter han vara obesvarad.

Myten får gärna leva vidare.

Prestationerna på fotbollsplanen borde duga.

Först var han med och vann U20-VM för Nigeria 1999, som 17-åring. Året därpå debuterade han i A-landslaget, Super Eagles.

Vände matchen

Via ett inhopp och två mål från Aghahowa vände Nigeria ett underläge i afrikanska mästerskapen 2000 och laget tog sig vidare till semifinalen.

Då hade unge Aghahowa redan hunnit bli nationalhjälte med mål och snurrfirande hemma i Nigeria.

Men det gav inte det stora lyftet ekonomiskt, sportsligt eller geografiskt i den egna fotbollskarriären. Aghahowa blev proffs redan som 13-åring i hemstaden Benin i lokala Police Force FC.

1997 bytte han upp sig till Insurance Football Club i Benin innan tunisiska Esperance upptäckte supertalangen och värvade honom för i sammanhanget futtiga tre miljoner kronor i början av 1999.

I slutet av år 2000, och efter succén i afrikanska mästerskapen, hade värdet på investeringen mångdubblats.

Flera europeiska klubbar var intresserade men ingen bjöd lika generöst som hårdsatsande Shaktar Donetsk, som betalade 75 miljoner kronor och Aghahowa blev proffs i - Ukraina.

- Det var hemskt när jag kom dit första gången. Det var vinter, åtta minus, is och snö, säger han och huttrar med kroppen i den 30-gradiga afrikanska värmen.

Kontraktet med Shaktar Donetsk är på fem år och föreningen vill ha riktigt bra betalt för att släppa sin guldklimp.

Så nu hoppas han på att någon västeuropeisk klubb ska kunna erbjuda Shaktar Donetsk en tillräckligt stor summa för att han ska kunna flytta.

Hans första stora seniormästerskap med Nigeria är ett gyllene tillfälle.

Vill till England

Hittar han målet mot Argentina, England eller Sverige lär ingen missa Julius Aghahowa.

- Ett lyckat VM kan vara min chans att få lämna Ukraina och spela i en stor europeisk liga, säger han.

Det har ryktats om Juventus, men framför allt om engelska klubbar efter hans båda mål mot Skottland i en träningslandskamp i april.

- Om jag flyttar till England har jag inga problem med språket och jag tror att min snabba spelstil passar. Jag hoppas jag får chansen att spela där, sa Julius Aghahowa till BBC.

Då kan han möta landslagskollegan Celestine Babayaro i Chelsea, en spelare som för övrigt firar mål på samma sätt som Aghahowa.

Med flick-flacks.

Men som skadade foten första gången han visade upp sitt måljubel, i samband med en träningsmatch. Ingen risk att det händer Aghahowa.

- Jag har gjort sådana volter ända sedan jag var liten. Jag kan göra dom med förbundna ögon, säger han.

Dansen, piruetten och knägången - här är andra målgester vi aldrig glömmer

Michael Wagner