Pappa drack och Lilleman började hata hela världen

Musiken förändrade livet

1 av 2 | Foto: björn lindahl
- Jag blir inte så arg längre, säger Lilleman som fått hjälp att bearbeta all ilska han har på grund av pappans missbruk.
NYHETER

Lilleman hatade hela världen.

Han ville inte vara hemma. Pappa var alltid full och arg.

I skolan slog han lärarna tills han inte längre fick vara där.

Sedan skrev han en låt.

”Jag vet att många har gått igenom

detta här.

Man får leva med det och jobbigt e de jag svär."

Förra sommaren kom rapartisten Lillemans debutsingel "Vart tog du vägen pappa". En stor hit. Skolans bråkstake berättade om sig själv.

Många lyssnade, skivan sålde guld.

Han heter egentligen Daniel Cvetkovic och har nyss fyllt 16. Han är ung och samtidigt äldre än många jämnåriga.

- Jag kommer faktiskt inte ihåg så jättemycket från när jag var liten. Men man visste att man hade en alkoholist hemma, säger han.

Så var det.

Säger Lilleman lugnt.

Det är påsklov och han knåpar på nya låtar i studion. Där pratar vi några timmar om förvandlingen.

”Kaxig var jag

fett med stryk

han gav mig

tiden gick och

spriten blev

en vanesak."

- Man tänkte inte så mycket på det. Han blev värre och värre hela tiden, men har alltid varit typ full.

Han trodde länge att det inte var något konstigt med att mamma slet ihop pengar och pappa söp upp dem.

- Hon jobbade som en idiot, jag fattar inte att hon pallade. Först var hon på fabrik, sen städade hon. Pappa snodde allt han hittade hemma. Jag hade en sparbössa, ett jättestort elefanthuvud. Mamma och jag hade sparat småpengar för vi hade tänkt köpa något, jag minns inte vad. En dag hade pappa öppnat den med en kniv och tagit allting. Men jag blev inte sur utan tänkte bara: Ja, ja, han har tagit dom. Mamma kunde gråta, men jag sket i det.

Lilleman kan inte beskriva sin pappa. Förutom att han ofta får raseriutbrott.

- Ska jag vara helt ärlig känner jag honom knappt för man snackade inte så mycket med honom. Oftast satt han ju bara och gjorde ingenting så man fick snacka med mamma om allt. Det enda han typ la sig i var när mamma inte klarade av oss, när vi var för jobbiga.

pappa hade ett jobb men till sist fick han kicken

han sket i de tog cash av mamma till spriten"

Lilleman var duktig på fotbollsplanen. En av de bästa.

Mamma körde honom till träningen. Pappa kom aldrig på matcherna.

- Jag kunde inte säga till pappa att jag förlorat en fotbollsmatch, absolut inte, för då skulle han sitta och säga "fan va kass du är" och sånt. Om jag kom hem och sa att jag fått stryk sa han att jag skulle slå tillbaka.

Lilleman vågade inte säga emot.

- Jag och mina syskon var rädda för honom, han slog mig när jag var liten, men det vart aldrig märken, han behövde inte ta i för att skrämma oss.

Lilleman blev arg på mamma och alla andra. Någonstans måste ilskan ta vägen.

När mamma till slut tvingade pappa att flytta för fem år sedan blev han rasande. Hur kunde hon svika pappa så?

Kom hem från skolan hörde bara bråk

Ångest från bråken skapa en hel låt."

Lilleman var hemma så lite som möjligt.

- På lågstadiet skötte jag mig i skolan och var bäst av alla i matte. Men på mellanstadiet kom hatet. Jag hatade allt och alla utom mina nya kompisar. När jag gick i sexan sov jag i trappor och drack varje helg. Jag ljög för mamma och sa att jag sov hos en kompis för att få vara ute hur länge jag ville.

Livet var stökigt. Hela världen var emot honom. I skolan mobbade han och gav sig inte förrän de började gråta.

- Jag slog lärare varje dag. Om nån sa att jag inte fick göra vad jag ville, typ att jag inte fick sitta vid datorn längre, blev jag arg och hoppade på dom och de var tvungna att ligga på mig i tjugo minuter tills jag lugnat ned mig.

Han fick lämna klassen.

jag och mina syskon e tre bortglömda barn

e det inte svårt utan pappa

ja men jag e van...."

- Jag kan inte bara skylla på pappa men han påverkade mig. Jag var tvungen att bli mannen i huset när han blev utkörd. Jag skulle bestämma och blev kaxig som fan och sket i mamma. Jag tyckte att hon var dum i huvudet som gjorde mig till ett skilsmässobarn och jag visste inte vem jag skulle lyssna på när de snackade så mycket skit om varandra. Nu fattar jag att mamma bara sa sanningen, att pappa var en alkoholist och så, medan pappa bara sa dåliga saker som att jag inte var hans barn och en massa lögner om mamma.

Efter skilsmässan fortsatte Lilleman att hålla kontakten med sin pappa.

- Någon gång i veckan sov jag där, men när han åkte på semester tog kronofogden lägenheten. När pappa kom hem måste han bo hos sin farbror och det blev bara värre.

Lilleman slutade hoppas.

I dag bor pappan i sitt forna hemland. Sonen har hälsat på, men slutat att bry sig.

- Det finns inget att göra åt honom, det är inte ens sorgligt längre. Han fortsätter att dricka och får skylla sig själv. Det är inte synd om honom.

Han fick faktiskt välja familjen eller spriten

Hör frågan i huvet ända sen jag var liten."

I åttonde klass hände något, Lilleman vet inte riktigt vad. Efter mycket tjat fick han komma tillbaka till sin gamla klass. Musiken blev viktig.

- Jag började lyssna på hiphop för massor av år sedan men när Latin Kings kom med sin andra platta började jag skriva och rappa lite och upptäckte att jag kunde få till det.

Det gjorde inget att skolan var tråkig. Han visste att han skulle till studion efteråt, där kunde han prata med mikrofonen.

En dag rann texten till pappa-låten ur honom, på bara några minuter.

- Jag minns det så väl, det var helt sjukt för jag hade en vers kvar och producenten sa att jag var tvungen att skriva lite till, och så bara kom det. Det var som om jag gått och tänkt på texten länge.

Han blev känd, släppte albumet "Tonårstankar", fick åka på turné och byta telefonnummer gång på gång.

- Jag diggar inte låten alls. Själva texten är jag stolt över men inte låten. När jag hör den känns det inte som det är jag för det var då. Nu är jag någon annan, om jag skrivit den i dag hade jag nog varit mer anonym.

Benen på bordet

o ölen i handen

jag tror han har glömt när jag fick första tanden"

Inte förrän Lilleman skrev pappa-låten fick mamma veta hur han kände. Att tankarna var många, att det gjorde ont i magen.

- Mamma grät. Hon sa att hon inte visste att jag visste så mycket. Nu snackar vi när vi träffas, förr bråkade vi. Hon gav låten till pappa, men han blev inte så glad.

I dag går han i nian och jobbar med sin andra skiva.

- Det är lättare att skriva musik än att prata direkt med folk. Jag skriver om sånt jag ser, och hur jag känner. Inget påhittat. Jag tänker inte ändra på mitt hjärtas känslor för att ett skivbolag ska tjäna pengar.

Sedan ungefär ett år pratar Lilleman även med en psykolog regelbundet. Han känner efter.

- Jag har varit så aggressiv, på förra turnén blev jag så förbannad på alla grabbarna hela tiden, det var skitjobbigt. Men efter samtalen rinner det liksom av mig, jag blir inte så arg längre.

Camilla Norström, Kerstin Weigl

ARTIKELN HANDLAR OM