Döda ansikten får nytt liv

Ny teknik möjliggör avancerad kirurgi

NYHETER

Tänk dig att vakna upp efter en operation och i spegeln möta ett annat ansikte än ditt eget!

Att sådana ingrepp ens övervägs beror på de stora framsteg som gjorts inom transplantationskirurgin.

Det låter som science fiction att flytta en död människas ansikte till en svårt skadad patient. Men sådana transplantationer ses i dag som fullt möjliga.

Problemen är etiska snarare än tekniska.

De patienter som kan komma i fråga är de som drabbats av svåra ansiktsskador orsakade av till exempel bränder, olyckor eller cancer. Att försöka bygga upp ett nytt ansikte är inte bara en estetisk fråga. Om inte ansiktets nerver och finmotorik fungerar kan det vara omöjligt att äta, tala eller blinka.

Radikal lösning

Men att fullkomligt rekonstruera ett totalt förstört ansikte är omöjligt ens för den skickligaste plastikkirurg. Vid en konferens i Boston i USA i våras diskuterades därför den radikala lösningen att transplantera döda människors ansikten - hela eller delvis - till sådana svårt skadade patienter.

De tekniska problemen är visserligen stora men anses inte olösliga. Blodförsörjningen till den nya ansiktsvävnaden måste säkras och mottagarens nerver kopplas ihop med dem i transplantatet. Att nerverna snabbt växer samman är fundamentalt för att det nya ansiktet ska fungera normalt.

Vävnaden stöts bort

Den stora risken vid transplantationer är att den främmande vävnaden stöts bort av immunförsvaret. Men inom tio år tros forskningen ha kommit så långt att detta inte längre ska vara något hinder.

Att överföra en död människas ansikte till en levande anses alltså vara en realistisk möjlighet som kan återställa både form och funktion.

Därmed blir det främst en etisk fråga om man ska ägna sig åt något som de flesta anser chockerande och skrämmande - att leva med en annan människas ansikte. Vid konferensen enades man om att vissa patienter har så svåra skador att deras ansikten inte kan återskapas med konventionella metoder.

Om transplantation är det enda sättet att ge dem en dräglig tillvaro är det därför läkarnas plikt att använda sig av tekniken.

TT