De lyckades börja om på nytt i USA

Foto: Pontus Höök
"THE AMERICAN DREAM" Några dagar efter att Mitch och Dragana svurit det nya landet sin trohetsed kunde de köpa sitt efterlängtade sommarhus, en timrad stuga med stor gräsmatta och grävd damm i Pennsylvania. Här liknar livet det de en gång hade i Sarajevo
NYHETER

Vid Union Square på Manhattan vibrerar luften av hetta och avgaser, men i den lilla lägenheten en trappa upp känns det svalt och skönt. Här bor Mitch, det namnet tog han när han anlände till USA från Bosnien, med sin fru Dragana och sonen Alexander.

Mitch bjuder på kall äpplejuice i höga glas. Telefonen ringer. Han ursäktar sig och försvinner ur lägenheten till en av grannarna som behöver hjälp. Mitch är fastighetschef i byggnaden och ska fixa nästan allt.

"Framgång i din integration beror lika mycket på din attityd och dina ansträngningar som på den hjälp du får."*

I januari 1995 flydde familjen från krigets Sarajevo till Österrike. Bakom sig lämnade de släktingar, vänner, hus, bilar och lovande yrkeskarriärer: hon jurist, han ingenjör.

Vägen ut öppnades genom det amerikanska flyktingprogrammet: sex månader av intervjuer och säkerhetskontroller, sedan var de accepterade som flyktingar.

I New York vandrade Mitch från hus till hus och erbjöd sina tjänster. En våldsam snöstorm överrumplade staden och skapade plötsligt nya jobb.

En äldre dam som anlitade Mitch för snöskottning blev så förtjust i den händige ingenjören från Bosnien att hon rekommenderade honom när en bekant sökte fastighetsskötare och flyktingfamiljen flyttade in i den lilla portvaktslägenheten vid Union Square.

Lite möbler fick de av IRC. En soffa, en svartvit tv och en säng fann de själva i en container.

De "slet hund", Mitch hade två - tre jobb samtidigt, minimalt med ledigt.

Dragana sökte också många jobb. Varje dag drog hon babyn Alexander i barnvagnen längs avenyerna mellan varuhus och affärer för att finna arbete, "vad som helst, bara jag kunde tjäna pengar".

Efter tre månader kunde familjen betala sina egna räkningar och efter några till, hade de sparat ihop till en begagnad Pontiac.
Här påminner livet om det de en gång hade, före katastrofen

Vad var svårast med att byta land och liv?

- Att lämna Europa. Att ha familjen, släkten och vännerna långt där borta, svarar Dragana.

Paret i den gröna skinnsoffan pratar flytande engelska , Alex, 8 år, med äkta New York-dialekt:

- Jag ska bli astronom!

Fakta: Den som söker amerikanskt medborgarskap testas i engelska och måste svara rätt på sju av tio historiefrågor. Varje år misslyckas 25 procent.

Fredagen den 19 april i år blev de amerikaner i hjärta och pass. Det var ett stort ögonblick att tillsammans med hundratals nyblivna medborgare svära det nya landet en trohetsed: "Jag skall stödja och försvara Amerikas Förenta Staters konstitution och lagar, mot alla dess fiender, utländska och inhemska" Så hjälpe mig Gud."

Några dagar senare kunde de uppfylla ännu en dröm i det nya landet. Dragana och Mitch räcker oss ivrigt en tjock bunt med färgfotografier: deras efterlängtade sommarhus, en timrad stuga med gräsmatta och grävd damm.
Den som söker amerikanskt medborgarskap testas i engelska och måste svara rätt på sju av tio historiefrågor

Vi tar George Washington-bron ut från Manhattan. Efter bara 15 minuter försvinner miljonstaden New York bakom oss och vi kör mil efter mil i till synes orörd natur.

I två och en halv timme susar vi genom skogar som liknar de skånska bokskogarna, förbi vattendrag med höga broar, fridfulla kohagar och bara några få byar in över gränsen till grannstaten Pennsylvania.

Innan vi upptäcker skylten till sommarstugeområdet ser vi Mitch på en åkgräsklippare på den väldiga gräsmattan som omger sommarhuset.

Här påminner livet om det de en gång hade, före katastrofen. Barrträden, skogarna, vattnet minner om trakterna kring Sarajevo.

Mitch och Dragana har kommit hem.

De flydde från Sarajevo

Maria Trägårdh, Bo Lidén