Betydligt tuffare villkor väntar för Kirves i Estland

NYHETER

TALLINN. I Keskvangla valde i går 904 interner mellan att arbeta i snickeriet för tre kronor i timmen eller att ställa sig i någon av fängelsegårdens 30 rastburar.

Fler valde rastburarna, ty det var sommarens soligaste dag.

Det är hit Gennadi Kirves utvisas.

Foto: SVEN-OLOF ENGLUND
RASTBUREN Flera av fångarna valde att tillbringa den soliga dagen i rastburen hellre än att arbeta i snickeriet - för tre kronor i timmen.

Snaggade huvuden lyftes mot gallertaket över rastburarna. Hårda unga män skaffade sig sol på fängelsebleka, tatuerade bringor.

Bara en intern lyckades i fjol rymma från Keskvangla, beläget i Tallinns hamnområde.

- Det är en gammal militär befästning från tsartiden, som 1919 blev fängelse, urskuldade sig fängelsedirektören Uno Ilm.

Nazisternas avrättningsplats

Under Sovjettiden var det avstamp för deportation till Sibirien. Under naziockupationen var det avrättningsplats för 207 judar som transporterats dit från Frankrike.

- Mitt fängelse har historiska dimensioner, sa Ilm. Jag är emot alltför brysk behandling. Men det är inte mycket vi kan ändra. De senaste tre åren har vi inte fått pengar till att upprätthålla standarden. Det ses som onödigt för vi ska stängas om något år och lokalerna renoveras för att bli museum eller konstakademi.

Många sjukdomar

Desinfektionsmedel doftar i trappor och korridorer. Men chefen för fängelsets sociala avdelning, Viire Vaab, en ung kvinna, säger:

- Tvätta händerna när ni lämnat fängelset. Här grasserar många sjukdomar. Tuberkulos till exempel.

Gammalt och fuktigt, slitet och osunt.

I rastburarna ser jag män spela backgammon. Det finns pingisbord i en korridor. Jag möter halvnakna män som kommer från bastun. Men stolarna är kedjade i golvet för att inte kunna användas som vapen mot vaktmanskap.

Dela sovsal med 29 andra

Estländaren från Kumla kommer att sakna en del av avskildheten där.

Här hamnar han i en sovsal med 29 sängar och nästan helt utan möjlighet att förvara personliga föremål. Inga Playboybrudar på väggarna, bara en turistaffisch från Fuerteventura.

Med mig som besökare från Sverige ville fängelset visa upp sin glada sida. Det blev underhållning i en liten illaluktande teater. Aleksei Karakeviti spelade fängelsets signaturmelodi - en plankad Harry Brandelius-vals - på synt, Aksel Otsar sjöng en rysk snyftare, "Mamma som väntar".

Vad hade dessa två gjort för att hamna i Keskvangla?

- Jag ertappades med att urinera på offentlig plats, svarade Aleksei. Nja, jag hade en del annat på mitt samvete också. Men det var så jag åkte fast.

Och du Aksel?

- Jag är mördare.

Staffan Heimerson, Tallinn