Dagens namn: Vega
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

bin Ladin gömmer sig i laglöst land

    Mellan Afghanistan och Pakistan löper en 700 kilometer lång kedja av vilda, taggiga berg, The Sulimein, som i solnedgången skimrar i tenn och rosa. Topparna når längst i norr 7 700 meters höjd. Passen genom bergen är få och trånga. Ravinerna är djupa. Serpentinstigarna är oländiga. Avstånden blir stora. Växtligheten är risiga buskar. Snön kommer tidigt om hösten. Byarna hukar. Husen är av lera men byggda som fort.

Framför allt är det laglöst land.

För denna del av världen, North-West Frontier Province, utfärdar "Lonely Planets" resehandbok varningen: "Stamfejder och smugglares våldsamma uppgörelser utgör en fara för resenärer så fort de lämnar huvudstråken. Ni är i stamområden, där Pakistans lag saknar kraft och myndigheterna är hjälplösa i att assistera er."

På båda sidor gränsen finns pashtuner, det folk ur vilket talibanerna växte fram. Sedan brittiska imperiets dagar har pashtunerna betraktats som omöjliga att tämja. Med omisskännlig stolthet lever de på hasch- och opiumhantering, vapentillverkning och smuggling. Hellre än att erkänna att centralmakten aldrig lyckats erövra kontroll säger myndigheterna: "Vi har beviljat provinsens invånare en omfattande autonomi"" Grundlagsenligt gäller: myndigheter göre sig icke besvär.

I bygden råder en heders- och hövlighetskodex som lyder: "Vem han än är, vilket brott han än begått, ska varje besökare ges husrum och beskydd."

Kan ni tänka er bättre plats för Usama bin Ladin att gömma sig på?

Usama bin Ladin är född muslim och hade i slutet av sjuttiotalet, då han var på väg in i tjugoårsåldern, blivit fanatisk och fundamentalistisk sådan. 1980 flög han till Pakistan och anslöt sig till afghanernas mujahedin i deras jihad, heliga krig, mot de ockuperande hedniska sovjetiska trupperna.

Var en aktiv krigare

Han var en stor finansiär av motståndet men också aktiv krigare, bland annat i Jaji, en afghansk by på andra sidan North-West Frontier Provinces gräns. När kriget mot ryssarna var vunnet återvände han till hemmet i Jedda i Saudiarabien. Hans maniska antiamerikanism föddes när amerikanska soldater förlades till Saudiarabien för att utkämpa kriget mot Irak för att befria Kuwait. Han var förorättad - bin Ladin hade erbjudit sig att med sina mujahedinsoldater själv kämpa mot Saddam Hussein men fått nej.

Han blev allt omöjligare och stöttes ut av sin egen familj och gick i landsflykt i Sudan.

Han fråntogs med tiden sitt saudiska medborgarskap men talibanerna gav honom ett afghanskt.

al-Qaida bildades och Usama bin Ladin satte upp sina första träningsläger för terrorister. De första terrordåden som kom att förknippas med hans namn genomfördes 1993.

I oktober 1996, när talibanerna tagit makten i Afghanistan, flyttade bin Ladin dit. Hans inflytande över ledarskapet blev stort och han kunde på allvar bygga upp sin terrororganisation. Han pendlade mellan Kabul och talibanernas centrum Kandahar. De fler än 50 utbildningslägren låg i öknarna och bergen i östligaste Afghanistan på gränsen till Pakistans North-West Frontier Province.

Afghanistan var gisslan

bin Ladin internationaliserade sitt terrornätverk och skapade en alltmera sofistikerad elitutbildning för de mest löftesrika terroristerna. Han bosatte sig i Kandahar och kom i praktiken att hålla ett helt land, Afghanistan, som gisslan.

Efter de blodiga al-Qaida-attentaten 1998 mot de amerikanska ambassaderna i Nairobi och Dar-es-Salaam och president Clintons repressaliebombningar hävdade talibanerna att "bin Ladin har försvunnit". Men han hade, åtföljd av en väldig arabisk livvakt, mer eller mindre fast bosatt sig på ett sovjetinspirerat tidigare jordbrukskollektiv, Hadda, en knapp mil utanför den afghanska staden Jalalabad, vägg i vägg med Pakistan och bara någon halvtimmes bilresa från Tora Bora-massivets intrikata grottsystem.

Gav en intervju

Efter terrordåden i New York och Washington och sedan det amerikanska kriget mot al-Qaida och talibanerna inletts den 7 oktober kommunicerade bin Ladin med omvärlden genom att till den Qatar-baserade tv-stationen al-Jazeera distribuera inspelade videokassetter på vilka han malde sin mix av religion och politik, hat och hämnd.
Jag har sett Usama bland oss. Men det var för några dagar sedan

Han gjorde ett enda undantag och den personen är den enda oberoende, neutrala person som med egna ögon sett Usama bin Ladin i livet sedan terrordåden: den pakistanske journalisten Hamid Mir, vars sensationella intervju i slutet av oktober trycktes även i Aftonbladet.

bin Ladin hävdade då att han förfogade över kärnvapen och kemiska stridsmedel.

- Vi har dem i avskräckande syfte, sa han. Vi förbehåller oss rätten att använda dem om Amerika använder kärnvapen eller kemiska vapen mot oss.

Antagligen talade bin Ladin om en osofistikerad men radioaktiv så kallad "dirty bomb" med sprängkraft nog att lägga halva Manhattan i ruiner.

Mir kunde inte säga var han gjort intervjun med Usama. Men transportens längd och vägarnas kvalitet gör det rimligt att förmoda att det skedde i bin Ladins bas vid Jalalabad eller vid Tora Boras fot.

När talibanväldet någon vecka senare imploderade satte sig bin Ladin i säkerhet i Tora Boras grottsystem. Där kom i decembers första veckor krigets viktigaste slag att utkämpas. Tusentals talibaner och al-Qaida förskansade sig. Den belägrande Östra alliansen ställde ultimatum: "Ge upp. Alla får amnesti - utom Usama bin Ladin och hans 21 närmaste rådgivare."

Jag var för Aftonbladets räkning på plats på Tora Bora och vi reportrar frågade hur någon i den situationen kunde ställa ultimatum.

- Ni vet ju inte ens med bestämdhet att Usama är här på Tora Bora.

- Jo, svarade en kortvuxen man med intelligenta ögon, Dr Abdullah, som var mujahedingruppernas underrättelsechef, vi har många ögonvittnen som säger att de sett Usama. Om de är tillförlitliga vittnen får vi se. Jag tror att han är där.

På plats hörde jag också befälhavaren Hasad Ali i säker ton säga:

- Vi är till nittio procent säkra på att Usama gömmer sig här.

Fångar togs. I ett hus nere i en uttorkad floddal visade segersidan för fotograferna upp utmattade och sårade fångar, de flesta araber.

- Ja, sa en ung krigare från Jemen, där han omplåstrad låg i en tältsäng. Jag har sett Usama bland oss. Men det var för några dagar sedan.

Lojalitet till salu

Vid en briefing frågade vi en annan befälhavare, den rivaliserande Zaman, om han trodde att världens mest jagade terrorist var i grottorna. Jag minns också hans tvetydiga svar:

- Usama kan vara var som helst.

Men när slaget var över hade bin Ladin inte fångats in. I veckor efteråt uttalades misstanken, att "någon" - för pengar - hjälpt bin Ladin och hans närmaste rådgivare att lämna Tora Bora. Amerikanska soldater, CIA och Special Forces som fanns i bergsmassivet, uttalade självkritik över att de lämnat vägar öppna och ännu inte lärt sig den afghanska läxan - att lojalitet är till salu.

Lät honom slinka förbi

Det skulle dröja några månader tills nya pusselbitar kom. De gav bilden av vad som sannolikt hänt. Befälhavaren Zamans arbete på Tora Bora hade prisats och han belönades med att bli lokal säkerhetsminister i Jalalabad. Men på senvåren var han på flykt. Han hade sparkats från sin post. Anklagelsen hade gjorts att just Zaman vid Tora Bora hjälpt bin Ladin att slinka ur nätet.

Östra alliansens krigare bestod till största delen av pashtuner. Blod var tjockare än vatten. Både för pengar och alldeles gratis hade belägringen vi bevittnat varit en charad. al-Qaida tilläts slinka förbi. De sjuhundra överlevande på Tora Bora använde sig av vägen upp i gränsbergen. De färdades på åsnor. De hade fortfarande många kalashnikov men för lite ammunition.

Svårt att förflytta sig

bin Ladin och hans garde tog sig över gränsen in i North-West Frontier Province. Gränsen är porös som en maräng.

Med alla aspekter i åtanke är North-West Frontier Province bin Ladins rimliga gömställe. Gränstrakterna är befolkade av pashtuner med stort självstyre. Bland dem har fundamentalisterna många sympatisörer. Männen på flykt har snabbt kunnat smälta in.
Ge oss Usama och vi ska ge dig tio getter!

Och omvänt - få tror att han lyckats ta sig vidare till Tjetjenien, som det ibland gissas, eller till de muslimska delarna av Filippinerna, där al-Qaida har stridande mannar, eller till Kashmir, Somalia, Jemen, Syrien eller Bekaadalen i Libanon. Trots sin rikedom är bin Ladins möjligheter att färdas ytterst begränsade. Hans ansikte är väl känt. Amerikanska sjöstridskrafter prejar handelsfartyg utanför Pakistans kust. Trafiken på satellittelefon avlyssnas och spåras.

Han har svåra njurproblem

Säkerhetsanalytiker i USA och den islamska världen är ense om att bin Ladin lever. Skulle han ha dött under amerikanskt bombardemang eller av brist på vård för sina svåra njurproblem skulle genom olika kanaler budet om hans död åtminstone ha nått hans familj och släkt. Och ingenting skulle få dem att hemlighålla det.

Spår som hittades var inte mycket värda. Vid ett tillfälle var ett brev i omlopp. Brevet var ställt till Bajaurstammen. Det inleddes med orden: "Till Pakistans sanna muslimer." Avsändaren vädjade om "beskydd för dem som strider för islams storhet och som nu har en tid av prövning". Påstådd avsändare: bin Ladin. Han önskade att troende pakistanier inte måtte till fiendesidan lämna ut "heliga krigare" när dessa tagit sig över gränsen. Men ingenting styrkte att avsändaren var äkta.

Gömmer sig i Georgien

Ett annat livstecken ansågs finnas på webbsajten www.alneda.com, en nättidning på arabiska. Namnet betyder "Kallelsen" och den läggs ut i Malaysia. På nättidningen hade Usama tillsammans med tre andra al-Qaida- och talibanledare undertecknat en kondoleans över den religiöse ledaren Shaikh Hamza Dani, som just avlidit i den pakistanska staden Karachi. Vem som helst kunde ha lagt till bin Ladins namn.

Mera spännande var ryska källor, vilka "med stor säkerhet" uppgav att "Usama gömmer sig i Pankisiklyftan", vilken är en trång dalgång i Georgien på gränsen mot Tjetjenien.

- Det är, sa en rysk journalist, en plats där man bara försvinner. Den är Kaukasus motsvarighet till Atlantens Bermudatriangel.

Ingenting substantiellt styrkte thrillerintrigen.

I stället är North-West Frontier Province det rimliga gömstället. Där finns därför i hemlighet nu fler än tusen amerikanska och brittiska hemliga agenter och kommandosoldater som försöker få upp spåret. Det är en delikat uppgift. Pakistan är djupt muslimskt och antiamerikanismen utbredd. Därför säger pakistanska myndigheter att de bara låter en handfull "rådgivare" finnas på bergens pakistanska sida.

Landets diktator, general Musharraf säger - som en besvärjelse - att han tror att bin Ladin är död. Men det motsägs av att hans regering betalar annonser som uppmanar pakistanier att med löfte om att få sin identitet skyddad komma med uppgifter om bin Ladin.

Flera gånger har jag under de senaste månaderna gjort reportageresor till de laglösa områdena. Nej, naturligtvis inte i hopp om att finna The Most Wanted. Men för att känna atmosfären och för att förstå den.

Stråken in i det vilda landet med de otämjbara stammarnas 3,3 miljoner människor möter med förbudsskyltar: "Tribal area. No Westerners beyond this point."

För att få tillstånd till ett besök fordras en omständlig ansökan, kopior på passet, fotografier, en inbjudan, tålamod och fjäsk samt en diskret handtryckning med förslagsvis femtio dollar till högste ämbetsmannens unge lakej på Home Office.

Resenären förses därefter med en uniformsklädd och beväpnad eskort, som sätter sig i bilens framsäte och förmodas skydda honom mot stråtrövare, banditer och desperador.

Vad, frågade jag mig bland annat, vägde i Pashtunlandet tyngst? Dess hedersregel, att varje besökare är en gäst och ska behandlas som sådan?

- Terrorist eller vad som helst, hade stadens apotekare, Dr Kahn Baz, sagt, dyker någon upp är han en gäst. Din gäst skyddar du ända in i döden.

Ingen oförrätt glöms

Vad betydde faktum, att kring halsen på världens mest eftersökte terrorist hänger en prislapp om 250 miljoner kronor?

Jag trixade mig i sju timmar på smala, slingrande grusvägar fram till Tirah. Det fanns barrskogar som på en alpsluttning. Dalens sidor var terrasserade, åkerlapp på åkerlapp. Vatten strömmade fram i forsar och vattenfall. al-Qaida hade försökt öppna utbildningsläger för terrorister även på Pakistans sida av gränsen. Tora Bora-massivet kunde i soldiset anas på den afghanska sidan gränsen.

Den dominerande stammen i Tirah är afriderna. De är delade i understammar och dessa i sin tur är uppdelade i klaner. Dessa klaner ligger i fejd med varandra över oförrätter som ackumulerats under hundratals år. Ingen oförrätt glöms. Alla oförrätter hämnas.

"Han är CIA-agent"

Det var, fann jag, en plats utan elektricitet, telefon eller polis. Läkaren gjorde sina hembesök till häst. Moskéerna var små och sjabbiga. Stämningen var fientlig mot en tillrest västerlänning. Det var i den andan den 76-årige Tor Gul yttrade:

- Om Usama vet jag en sak. Han är CIA-agent.

Den otillgängliga gränsprovinsen är en värld där per capita-inkomsten ligger under 4 000 kronor. Hittelönen, en kvarts miljard, är inte pengar att spotta på. Åtminstone i Peshawars basarer, där lojalitet är en handelsvara bland andra, hade det tänkts vidare: bin Ladin är sprungen ur en saudisk miljardärsfamilj och själv god för säkert åtta miljarder. Det är lätt för honom att bjuda över.

Men det finns ett aber med hittelönen. Den är ofattbar.

- Ska man, sa en polisman, göra en hittelön begriplig för pashtunerna ska man säga: Ni får tiotusen rupees. Det är mycket pengar. (1 600 kronor). Eller ännu bättre: Ge oss Usama och vi ska ge dig tio getter!

Staffan Heimerson
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet