”Jag skulle göra jobbet färdigt”

För första gången berättar Arklöf öppet om Malexander: Därför sköt jag poliserna

NYHETER

En junidag förra året valde Jackie Arklöf att erkänna att det var han som sköt de dödande skotten mot polismännen Olle Borén och Robert Karlström i Malexander.

Men detaljerna valde han att hålla för sig själv. Till nu.

I dag, ett år senare, berättar han om vad som hände på mordplatsen. Uppgifter som aldrig tidigare offentliggjorts.

– Jag vill gå hela vägen, kasta av mig lögnerna och berätta sanningen. Jag mår bäst av det. Jag gör det för min egen skull och de anhörigas men jag begär ingen förståelse eller förlåtelse för vad jag gjorde, säger Jackie Arklöf.

Foto: privat
”Jag vill kasta av mig lögnerna” I dag berättar Jackie Arklöf exklusivt för Aftonbladet om vad som verkligen hände i Malexander för tre år sedan. – Jag gör det för min egen skull och de anhörigas, men jag begär ingen förståelse eller förlåtelse för vad jag gjorde, säger Jackie Arklöf, som sitter på Kumlaanstalten, dömd till livstid.

Jag möter Arklöf i ett besöksrum i Kumla-bunkern. Det är, denna försommardag, sjätte gången vi träffas.

Första gången var mitt under brinnande krig i Bosnien, en vinterdag 1994. Jag var utsänd av Sveriges Television för att i ett samhällsprogram skildra svenskars insatser i FN. Under en transport mellan Split och Tuzla blev de svenska FN-lastbilarna hejdade i ett bergspass av en grupp aggressiva soldater som sa sig tillhöra ”Ludwig Pavlovic-brigaden.” En av legosoldaterna talade svenska med norrländsk accent – Jackie Arklöf.

När vi träffas nästa gång sker det i Kronobergshäktet i Stockholm; han är dömd till livstid av Stockholms tingsrätt för att 28 maj 1999 tillsammans med Tony Olsson och Andreas Axelsson ha rånat Östgöta enskilda bank i Kisa på 2,6 miljoner kr och därefter mördat polismännen Olle Borén och Robert Karlström.

”Njuter av att döda”

Den mediala bilden av honom är entydig: han beskrivs som en destruktiv, trasig människa utan förmåga att visa känslor och empati, ”ett monster som njuter av att skjuta och döda.” Och han är, vilket han inte förnekade, övertygad nazist.

Tv-journalisten Folke Rydén inleder arbetet med dokumentären ”Vägen till Malexander.” Tillsammans besöker vi Arklöf i Kronobergshäktet och senare, efter hovrättens fastställda dom, i Kumla-bunkern. Arklöf – som tigit sig igenom två rättegångar om vad han gjorde – bestämmer sig för att medverka. Han möter bl a Pernilla Rask, ett av rånoffren i Kisa-banken. Hon ville möta mannen som så illa skadat hennes liv att hon tvingats byta yrke och än i dag ser det som en plåga att besöka en banklokal. Arklöf talar – men ljuger:

”- - - Jag sköt mot poliserna i Malexander, det gjorde jag. Jag har sett Karlström bli avrättad, det sker efter det att Axelsson sårats och jag lagt honom i bilen. Jag såg vem som sköt poliserna men jag tänker inte säga vem?”

Arklöf får frågan om vad han såg hända Olle Borén.

”Jag såg faktiskt inte honom.”

Du såg Karlström bli avrättad. Men vad tror du om Borén?

”Jag tror att han blev avrättad med ett nackskott.”

Då återstår bara en person som kan ha gjort det här?

”Det kan jag inte uttala mig om? det får stå för den personen i så fall? logiskt återstår det naturligtvis bara en person?”

Arklöf pekade, indirekt, ut Tony Olsson.

”Jag har kommit till insikt”

Nu, när Folke Rydén och jag åter besöker honom en försommardag detta år, vill han berätta för oss det han tidigare berättat för kriminalinspektör Benniet Henricson – den bandinspelning som Olle Boréns änka och döttrar bara för några veckor sedan orkade ta del av för första gången. Det var Arklöf själv som sköt – och han berättar det, för första gången, offentligt (någon ny förundersökning har inte ansetts nödvändig och därför har Arklöfs samtal med Henricson aldrig blivit känt).

– Jag har kommit till insikt om att det är bäst för alla parter att jag berättar exakt vad jag gjorde.

Vad har fått dig att ändra dig? Och varför ska vi tro mer på dig nu än förra gången?

– Jag kan säga att Malexander-dokumentären i tv påverkade mig starkt. Jag berördes av att se hur de anhöriga lidit, jag förstod för första gången vilken skada jag vållat oskyldiga människor. Jag mådde även hemskt dåligt av att höra och se mig själv ljuga. Jag ljög för anhöriga, för min advokat, för er? det är inget jag har varit stolt över. En tid efter tv-programmet ringde jag min advokat, Per Durling. Han såg till att polisutredarna Benniet Henricson och Eiler Augustsson kom hit. Då berättade jag det som jag nu berättar för er nästan ett år senare. Jag vill att folk ska känna till vad som hände i Malexander, så långt det är möjligt.

”Han i baksätet öppnade eld”

OK, Jackie. Berätta. Vad hände i flyktbilen i Malexander?

– Jag satt i framsätet. Axelsson körde. Jag satt med ryggen mot instrumentbrädan? det var en naturlig position om det skulle bli eldstrid? Plötsligt ropar han i baksätet (Arklöf vill inte namnge Olsson), ”stoppa för fan.” Och så öppnar han eld med sitt vapen.

Benniet Henricson bekräftar för Aftonbladet att så har Arklöf beskrivit situationen också för honom. Med tillägget: ”hade inte idioten i baksätet stoppat oss och öppnat eld hade det som hände aldrig behövt hända.”

Vad gjorde du sedan?

– Jag slängde mig ut ur bilen. Jag öppnade eld med mitt vapen (en Springfieldpistol) och sköt diagonalt mot polisbilen. Jag träffade Karlström.

Benniet Henricson:

– Vår tekniska undersökning stämmer med den versionen. Arklöf sköt diagonalt, Karlström träffades i skulderbladet av Arklöfs eldgivning.

Jackie Arklöf:

– Jag ser att den andre polisen (Borén) öppnar dörren på passagerarsidan och tar betäckning. Jag springer mot honom och skjuter ett par skott. Då hör jag Axelsson kvida, jag vänder mig om och ser att han blöder. Man överger inte en av de sina, det gjorde vi aldrig i Bosnien. Jag vänder tillbaka och hjälper Axelsson in i baksätet.

Benniet Henricson ställer då frågan (på band i juni förra året):

– Hur vågade du ta hand om Axelsson på det sättet när två poliser, som du inte visste hur svårt skadade de var, fanns bakom dig?

– Det fanns ju en annan person på plats?

Du menar, frågar Rydén och jag, att Olsson höll poliserna i schack medan du tog hand om Axelsson?

– Ja, ungefär så.

Vad gjorde du när du hjälpt Axelsson in i er flyktbil?

– Man kan väl säga? det var då jag fick något slags ”flash back”? då kom reflexerna från Bosnien tillbaka?

Du har tidigare inte velat berätta om du dödade människor när du var legosoldat i Bosnien. Gjorde du det?

– I ett sådant brutalt krig som jag var med i? ja, det hände. Vi beordrades att inte ta hand om sårade fiender, det fanns inte tid för sådant. Så får var och en dra sina egna slutsatser av vad som kunde hända i sådana hemska situationer.

Jackie Arklöfs ammunition i Springfield-pistolen var slut när han gick fram mot Robert Karlström. Karlström låg då svårt skadad, sannolikt döende, nära polisbilen. Han hade, utöver Arklöfs skott i skulderbladet, träffats av en kula i bakhuvudet. Den har – tror Benniet Henricson – avlossats av den Starpistol som Andreas Axelsson disponerade.

”Träffade Karlström i huvudet”

Axelsson har förnekat att han hade denna pistol på mordplatsen.

– Det sannolika scenariot är att Axelsson när han gått ur bilen skjutit omedelbart mot Karlström. Karlström har besvarat elden och sköts bakifrån när han försökte retirera. Starpistolen var det enda vapen vi hittade på platsen. Vi kunde säkra en blyisotop. Det står helt klart att den ammunition som fanns kvar i Starpistolen var identisk med den som träffat Karlström i huvudet, säger Henricson.

Vi frågar Jackie om han sett Axelsson skjuta.

– Nej, vad som hände där såg jag aldrig. Jag sköt mot Borén, sen såg jag Axelsson blödande och sprang dit.

Vad hände när du hjälpt Axelsson in i bilen?

– Jag går mot Karlström.

Vet du om att din ammunition är slut?

– Ja, det vet jag i det läget.

Vad gör du då?

– Jag tar Karlströms pistol. Borén ligger i diket. Jag skjuter honom först, sen Karlström.

”Jag tilltalade dem inte”

Bad poliserna för sina liv, att du skulle skona dem?

– Karlström såg ut som om han redan var död. Jag var delvis förvånad, mina första skott kunde knappast ha ställt till med sådana skador.

Borén då?

– Han hade fallit ner i diket. Jag visste att jag hade träffat honom men inte hur svårt. Han sa inget som jag hörde. Han rörde sig kanske lite? jag minns inte det så noga. Jag var rätt blockerad, nollställd liksom. Jag tilltalade varken honom eller Karlström. Jag var tyst och handlade rent reflexmässigt. Det handlade om att göra det som måste göras, sen försvinna så fort som möjligt. Men jag förstod ju att det skulle bli en vansinnig jakt på oss.

Du skjuter från nära håll, två skott i huvudet på två poliser. Varför gör du dessa handlingar?

– Man gör som man en gång blivit lärd. Det handlade, som sagt, om att göra jobbet färdigt. Som jag sa, i Bosnien hade vi inte tid att ta hand om sårade. Jag var tillbaka där, jag handlade reflexmässigt. Jag trodde nog, ett tag, att jag var fri från det där tänkandet, att det aldrig skulle behöva hända igen.

Du tog med alla vapen från platsen och kastade dem i en sjö. Men inte Starpistolen?

– Nej, jag såg den inte. Annars hade jag förstås gjort det.

Hur gick flykten till?

– Det kom ju en cyklist som vi sköt varningsskott mot. Sen åkte vi därifrån. Vi pratade inte mycket i bilen. Men jag tog på mig att ta hand om vapnen och göra mig av med dem. Några timmar senare, när vi tyckte det verkade lugnt, skildes vi. Vi skulle kontakta varandra på telefon. Det var nervöst, när som helst kunde det dyka upp beväpnade poliser. Vi förstod ju att vi redan var jagade. Ja, sen vet ju alla att jag for till Stockholm. Jag försökte ringa min advokat men hade inte numret? sen blev det ett snurrigt dygn i Stockholm innan jag blev gripen.

Ingen ny polisutredning

Jackie Arklöfs detaljerade bekännelse spelades in på band när Benniet Henricson besökte honom förra sommaren. På försommaren i år berättade Arklöf samma detaljer för Folke Rydén och mig. Men någon ny polisutredning har aldrig satts igång.

– Riksåklagaren har inte funnit någon anledning att göra det. Som domen är skriven skulle ingenting väsentligt förändras enligt RÅ, säger Benniet Henricson.

Det enda som hänt med bandet är att Olle Boréns änka och döttrar för ett par veckor sedan hörde av sig till Henricson och ville lyssna på Jackie Arklöfs berättelse.

– De visste om att bandet fanns men hade inte orkat att ta del av det tidigare. För några veckor sedan satt vi tillsammans på mitt tjänsterum och hörde Jackie Arklöfs egna ord om vad som hände i Malexander. Jag tror att det var viktigt för de anhörigas bearbetning av sorgen, säger Benniet Henricson.

Hur trovärdig tycker du att Jackie Arklöf är?

– Som vi som arbetat med utredningen ser saken stämmer Arklöfs berättelse, många delar stöds av teknisk bevisning. Han har fått läsa det tekniska protokollet men sättet han berättar på visar att han inte redogör för någon inlärd läxa. Han känns trovärdig. Och så tror jag att familjen Borén också uppfattade honom. Det var den känsla jag fick när vi skildes åt.

Ken Olofsson