”För de flesta är jag ett monster”

Arklöf tar avstånd från nazismen: Jag har gjort många fel

NYHETER

Född i Afrika. Adoptivbarn i Sverige. Legosoldat i Bosnien. Nazist och polismördare i Malexander.

Jackie Arklöf, 28 år. Dömd till livstids fängelse.

– Jag har förtjänat mitt straff, jag kan inte gottgöra dem jag gjort illa och jag begär ingen förståelse för vad jag gjort. Om man kan ha några drömmar där jag lever mitt liv har jag en enda – att få veta hur det känns att vara en alldeles vanlig, normal människa. För nu förstår jag att det har jag aldrig varit.

Foto: folke rydén
arklöfs nya utseende i fängelset Jackie Arklöf, 28, dömdes till livstid för polismorden. Nu drömmer han om sin första permission. – Då ska jag åka till biblioteket och låna böcker, säger han.

Vi möts i Kumla-bunkerns spartanskt inredda besöksrum. Han har med sig varmt vatten i en kanna, pulverpåsar med kaffe och en chokladkaka som han bakat själv.

I en papperskasse har han sina senaste teckningar.

”Nu kan jag slappna av”

– Jag tror väl inte att så många ändrar inställning till mig för att jag nu säger sanningen. För nästan alla förblir jag ett monster, utan känslor. Men så är det inte. Jag läste nånstans att alla människor innerst inne har en blommande trädgård. I mig har det funnits en frusen trädgård, länge. Jag har gjort många fel saker. Nu känns det bättre, jag kan slappna av, jag känner att min tillvaro börjar bli stabil.

Är du fortfarande nazist?

– Jag ser inget bra i nazismen längre. För att försöka få mina sjuka tankar ur huvudet har jag kontaktat Exit för att få hjälp. Jag hoppas och tror att de kan göra något bra för mig.

Exit startades 1998 av Kent Lindahl som själv hade lämnat vitmakt-världen. Enligt egen statistik har organisationen fått ett par hundra personer att överge sin nazistiska övertygelse.

”Självklart ska vi hjälpa Arklöf”

Lindahl berättar att han för en tid sedan fick ett brev av Jackie Arklöf.

– Jag har noga värderat brevet. Det känns uppriktigt. Jackie skyller inte ifrån sig, han står för vad han gjort. Det är uppenbart att han påverkats, stått under inflytande av personer som haft starka nazistiska sympatier. Nu har han kommit till insikt om att han vill ta sig ur detta. Självklart ska vi försöka hjälpa honom. Inom ett par veckor ska jag och Anders Carlberg besöka Jackie på Kumla, säger Kent Lindahl till Aftonbladet.

Jackie Arklöf berättar om sin vardag i fängelset.

– Många här gör ingenting. Jag tror det är förödande om man vill något med sitt liv. Jag läser mycket, just nu ”Romerska rikets nedgång och fall” av Edward Gibson och ”Förrädarland” av Vilhelm Moberg. Jag studerar många timmar i veckan. Sociologi, snart har jag 40 poäng, siktar på 80. Jag är intresserad av historia, bredvid studierna läser jag mycket historia. Jag tecknar en del, det tycker jag är roligt. Det ger mig ro.

Arklöf visar ett antal av sina teckningar, de tidigare i blyerts, de senare i akryl. De flesta motiven är krigiska; karoliner i fält, slaget vid Lund bland annat.

Här och där dyker det upp motiv av landskap och sörgårds-idyller.

Har inga kompisar

Jag frågar Jackie Arklöf om han har några kompisar i fängelset.

– Nej, det kan jag inte påstå. Många har olika relationer, jag vill helst inte ha några, jag känner inget behov av det. Jag har mina intressen, det är inte så många som delar dem. Jag tränar mycket fysik men många här bryr sig inte, de tar mediciner och passiviseras. Jag tar inga mediciner.

Du är ganska ensam alltså?

– Ja, för det mesta. Men jag trivs med ensamheten och att få vara för mig själv.

Har du någon kontakt med Tony Olsson och Andreas Axelsson?

– Nej, vi hade en del brevkontakt under häktningstiden. Men i dag? ingenting?

Förmår du tänka framåt, på ett liv efter Kumla?

– Jag måste, annars blir allting outhärdligt. Om ett par år kanske jag får min första permission. Då ska jag åka till biblioteket och låna böcker.

Ken Olofsson