”...sedan lade jag dem i frysen”

Mammans berättelse – ord för ord

NYHETER

Den 31-åriga mamman erkänner i förhören att hon dödade sina barn.

Hon ströp eller kvävde båda barnen några minuter efter födseln och lade dem i frysen.

- Jag klarade inte av ett barn till, säger hon.

I förhören har hon berättat att hon upplevde sin situation som rörig. Hon hade redan gjort en abort och fött två barn, varav hon fostrade ett. Det andra tog barnets pappa hand om.

När hon återigen blev gravid teg hon om sin graviditet och dolde magen under bylsiga kläder.

- Jag kände skam, ville inte behöva ta kontakt med de sociala. Och sen kom tiden att få fram det, liksom, säger hon i förhören.

Ett av barnen föddes en förmiddag när hennes son var på en lekplats i Södertälje. Förlossningen gick snabbt, det hela var över på en halvtimme.

Födde barnet i sängen

Av förhörsprotokollet framgår i detalj hur det hela gick till. Förhörsledarens frågor är markerade med fet stil.

- Det gick så fort. När (min son) var på Tom Tits i Södertälje kände jag bara att jag hade ont i ryggen så som jag hade då när jag födde (min son). Sedan gick det ganska fort. Han åkte iväg på morgonen och sedan gick det kanske en halvtimme, sedan var det klart liksom.

- Jag gick och lade mig på sängen. Sedan tog jag fram en handduk och la under mig. Sedan gick det som det ska göra.

Var det smärtfyllt?

- Det gick jättefort, så var det med (min son) också. Inga förlossningar har varit svåra, så har det varit.

Och när barnet kom ut – vad gjorde du då?

- Försökte krysta ut moderkakan och sedan klippa navelsträngen med en sax eller en kniv. Sedan kommer jag inte ihåg om jag försökte kväva eller strypa.

"Jag handlade i panik"

Var du rädd att någon av grannarna eller brevbäraren skulle höra barnskrik?

- Det vet jag inte. Så tänkte jag inte. Det var nästan inga hemma då.

Vet du hur länge barnet levde?

- Nej, men inte timmar eller så. Max tio minuter.

Var det ett svårt beslut det här att kväva eller strypa barnet?

- Det var det säkert. Jag handlade i panik och rädsla och ångest. Det var ingenting jag ville egentligen.

I första förhöret sa du att du visste att båda barnen levde.

- Det ser man ju hur det slår. Men det var ingen av dem som skrek, inte vad jag kommer ihåg.

Bägge barnen ströps

Under förhöret framkommer att kvinnan är lite osäker på exakt hur hon dödade sina barn. Enligt åtalet ströp hon dem med ett okänt föremål.

- Antingen med stryptag eller om jag kvävde dem, eller om jag gjort både och.

När märkte du att barnen var döda? Vad gjorde du då?

- Jag har för mig att jag satte handen för munnen och kollade om det kom någon luft. Sedan kände jag på hjärtat.

Vad var det för reaktion?

- Jag kommer inte ihåg reaktionen. Jag kommer bara ihåg att jag försökte dölja spår så att inte (min son) skulle se. Tvättade av mig själv, tvättade av blod. Det var det som gick runt i huvudet.

"Har alltid funnits i huvudet"

När stoppade du in barnet i frysen?

- Så fort barnet var dött.

Hur gjorde du då?

- Jag stoppade dem i handduken, och sen i plastpåsen, och sedan lagt in dem. Det är vad jag kommer ihåg själv. Något annat kan jag inte tänka mig att jag gjort.

Hur kändes det?

- Jobbigt, men jag försökte göra nåt annat så att tankarna skulle vara på nåt annat. Men det har alltid funnits i huvudet.

Så du har tänkt på det här väldigt ofta?

- Ja.

Webb-radio

Susanna Vidlund, Fredrik Rundkvist