Han plockar 133 kilo/dag

Målet: Att ha 15.000 kr med sig hem till Thailand

Foto: André De Loisted
snabbast på myren Thailändarna plockar fort, fort och mycket koncentrerat. Genom flit och uthållighet - och 15 timmars arbete sju dagar i veckan - kan de tjäna 15 000 kronor på en bärsäsong.
NYHETER

RÅBERG

Det klafsar om stövlarna. Den lappländska myren suger om hälarna. Det är tio grader i luften. De grå molnen bär silverkant.

En 35-årig man från Thailand är mitt vandringssällskap. Han är klädd i rånarluva och prasslande träningsoverallsbyxor av nylon. Klockan är 4.40.

Han har i en röd och rostig, rasslande Ford Transit tillsammans med sex landsmän kört fem mil från sin förläggning till den här myren.

Thailändaren tänder sin morgoncigarrett innan han viker kroppen i hundratio graders vinkel. Han rör sig i fakirställning. Som en radarskärm sveper hans ögon över myrens snår och ris, buskar och blad.

Knotten virvlar framför näsan. Snabbt och robotaktigt plockar han myrens bär och låter dem falla i en vit tolvliters plasthink.

Fort, fort. Thailändaren är myrmarkernas Michael Schumacher.

- Hur, försöker jag på diverse språk få fram min fråga, kan du i timmar röra dig så framåtlutad?

- Vi är risbönder, svarar Somchai Butreesuwan. Vi blir sådana, när vi planterar.

De kan inte ett ord svenska mer än "Hej då!". De har i gryningsljuset kört förbi byar med exotiska namn som slutar på -träsk och

-sele, -myr och -ris. Deras thailändska alfabet ser inte ut som vårt och de begriper inte en bokstav på svenska. Kartan är obegriplig. De saknar kompass. Men de har ett fotografiskt minne av lågfjällens flacka konturer, av vägarnas kurvor, skogsbrynens särmärken och de bäckar som skär genom myren. Obegripligt nog hittar de rätt.

Stannar tre månader

Somchai är en av 2 200 plockare från länder med viserings-tvång som lagligt tagit sig till Sverige för en tre månaders dust med den svenska vildmarken, tusen av dem finns i "Bär-Klondyke" som i en tiomilaradie sträcker sig från Lycksele över Lappland, Västerbotten och Ångermanland, de andra är spridda över Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Värmland och Norrbotten.

Ryssar, ukrainare och vitryssar kommer i begagnade bilar den här veckan, när priserna på campingplatserna går ner. De 220 thailändarna har kommit som organiserad arbetskraftsimport från bondbyar i sitt lands utmarker. Visumbefriade litauer och polacker fyller på.

Dessa plockare är anställda av ingen. Eftersom de är frilansare på den svenska allemansrättens vidder behöver de inget arbetstillstånd och de slipper att skatta.

Nu finns det regler

Det finns ett minimalt regelverk som ska förhindra att gästarbetarna blir grundlurade eller att - som hände för två år sedan, när thailändarna blev strandsatta, panka och utan returbiljetter.

Sylve Björkman är en värmlänning med framskjuten roll i Skogsbärbranschens intresseförening, som både försöker rädda sin hotade bransch och göra livet för plockarna anständigt. I sitt kontor i västerbottniska Balsjö säger han:

- Det är ett rövarliv där ute i skogen. Bland uppköparna är det för många lösmustascher och slokhattar.

Uppköpare håller inne betalning. Hyresvärdar tar hutlöst betalt för inkvartering i ruckel. Plockare tjuvhåller dagens skörd i hopp om att bärpriset ska stiga. Vikterna förbättras med gelatin.

Polisen är misstänksam mot de tillfälliga invandrarna.

"Plockar de inte bär plockar de något annat", går snacket och i Jokkmokk hävdas det, att under bärsäsongen stiger brottsligheten med 200 procent. Kollen på ordningen i Bär-Klondyke upprätthålls i första hand av kriminalinspektör Gösta Hellberg i Umeå och det är inte på skoj som han i dagligt tal benämns "Clint Eastwood".

Bärindustrin är inte oviktig. Vi vill ha lingon till köttbullarna. Läkemedelsindustrin använder blåbär som antioxidanter i mediciner. Hälsokostindustrin ute i Europa ropar efter svenska bär. Ett normalår plockas, enligt en uppsats från lantbruksuniversitetet i Vindeln, 14 000 ton vilda bär, fast 95 procent av markernas blåbär, lingon och hjortron blir oskördade.

Den svaga länken är arbetskraft. Svenskarna slutade att plocka bär för mer än ett decennium sedan. Tack vare Berlinmurens fall och kommunismens kollaps befriades miljoner östeuropéer som kunde åka ut i världen på jakt efter jobb och gärna krökte rygg på myrarna.

Polackerna följdes av andra östeuropéer och senare av thailändare. Dessa har för Norrlands bärtrakter blivit vad mexikaner är för Floridas apelsinodlingar och marockaner för Sydspaniens grönsaksland - säsongsarbetskraft, en pool av kringflyttande arbetskraft.

- Inget konstigt i det, säger en norrlänning, medan thailändare vid bensinmacken i Nordanås tankar upp de minibussar som morgon och kväll tar dem till och från myrarna. Det är bara två generationer sedan vi norrlänningar varje höst drog till Skåne för att ta upp skånska bönders sockerbetor.

- Utan utlänningarna bleve inga bär plockade, säger Sylve Björkman.

Bärbranschen önskar att samma plockare kommer igen år efter år. De ska känna kvalitetskraven på bären. De ska hitta. De ska jobba hårt.

Svenskarna är sämst

Det är stor skillnad i flit och fart mellan olika nationaliteter. Hos en av de största skogsbärshanterarna, Balsjö Frys & Bär AB, finns en inofficiell lista för person och dag för blåbärsplockning:

Thailändare 133 kg

Ukrainare 60 kg

Ryssar och vitryssar 40 kg

Polacker och balter 10 kg

Svenskar 4 kg

Thailändarnas hemlighet bakom att på en dag plocka 33 gånger så mycket som en svensk ligger inte bara i deras flinka fingrar. Den ligger i flit och uthållighet.

Jag råkade själv ut för den. I Nordanås gör jag upp med de 46 thailändarna där om att få hänga med dem ut på myrarna. Jag inkvarteras i ett av deras hus. Vi ska ses klockan fyra på morgonen.

Klockan fyra är sju av deras åtta gamla minibussar redan försvunna från gården. Den åttonde står med irriterat varvande motor redo för start.

Först efter någon timmes plockande på myren ger thailändarna sig ro att äta frukost, kallt ris ur en plastpåse, förvälld svamp som de plockat dagen innan och resterna av gårdagskvällens gädda, kokt på thaivis.

15 timmars arbetsdag

Lunchen är likadan. Inte förrän klockan 19 ska de vara hemma på förläggningen och få dagens skörd vägd och noterad. Arbetsdagen inklusive restid är 15 timmar. Sju dagar i veckan.

Vid måltiden är det tyst. Men någon noterar, att med hjortronveckorna över har de jobbat ihop till flygbiljett och omkostnader. Nu, med först blåbär och sedan lingon, börjar plockningen gå med förtjänst. Få av dem gör mindre än 500 kronor om dagen. De flesta har 15 000 kronor med sig när de i september sätter sig på flyget till Bangkok.

Hur ska de spendera sina bärpengar?

Somchai och hans kamrater - fyra män och två kvinnor - har gjort en önskelista:

1) Moped

2) Husreparationer

3) Fläkt

4) Skolböcker till barnen.

Thailändska Bum, 53, är Lapplands bärdrottning

Bum och hennes blåbärsbataljon bestående av 46 landsmän.

Staffan Heimerson