De nya svenskarna räddar sommaren

NYHETER
Foto: LARS OTTOSSON
det verkar lugnt Räddningen mot glesbygdsproblematiken kommer från utlandet.

Vid huset som vi alltid kallat Rundkvists hörna och där det alltid legat en livsmedelsaffär går Torsten med sin gräsklippare mitt på blanka förmiddagen. Varför står han inte i sin affär? Därför att denna sista Ica-affär just lagts ner, Torsten och frun tycker de blivit för gamla.

Hur ska en enkel fotgängare nu få mat i stugan? Jag, en storstadstyp på sommarlov, har blivit en del av glesbygdsproblemet.

Detta är ändå inte det inre av Norrland. Det är långt ner i söder, nära moderniserade utbildningsstäder som Växjö och Karlskrona, några mil bort finns en bro till stora Europa. Och på sommaren vimlar skogarna av tyskar, danskar, holländare, till och med britter.

Räddningen kommer genom utlänningarna, flyktingarna, de nya svenskarna.

En engelsk familj med sydafrikanskt förflutet öppnar i min Smålandsby affär med det nödvändigaste. Kvinnan i kassan rekommenderar på engelska den fetaste osten. Videofilmer har de också.

I huset där Hugo Svensson hade tobaks- och fotohandel när jag var barn driver kurder pizzeria. Före dem var det en palestinier som man kunde diskutera Mellanöstern med.

Det märkligaste har hänt med matstället där vägen delar sig mot Tingsryd och Hunnamåla. Det har fortfarande det äktsvenska namnet Kalles Kiosk & Mat. Men det är en vietnamesisk familj som tagit över.

Kvinnan i serveringen berättar att hon är från Saigon-trakten och var åtta år när amerikanska armén drog sig tillbaka därifrån. Sen kommer en smålänning in och beställer fläsk med bruna bönor av den vietnamesiske kocken.

Jag hade väntat en del liv om flyktingar den här sommaren. Det är bara månader sen just denna del av landet, Tingsryds kommun, uppmärksammades i riksmedia för problem med asylsökande som fått bostäder här. Det var tal om organiserad brottslighet, lokalbefolkningen satte upp medborgargarde. Flyktingminister Karlsson gjorde förstående uttalanden.

Men nu verkar det lugnt. Inte ens insändare i lokalpressen. På sin moderata ledarsida skriver Smålandsposten mer om kriminella sverigedemokrater.

Måste höra mig för om läget hos en lokal polis jag känner. Han har semester och försöker låta bli att tänka på det ständigt underbemannade jobbet.

Jo, det gick långt när asylsökande stal från en begravningsbyrå och tjuvslaktade böndernas kalvar.

Värst är dom från Mongoliet.

Mongoler! I Småland.

Från Stockholm i den motvilligt startande valrörelsen hör jag att en av de få saker de socialdemokratiska strategerna fruktar är en folklig vrede som förknippar flyktingar med brottslighet.

Och så är vi ju så upptagna med att lära danskarna hur man behandlar flyktingar.

En gång var det tvärtom. Man påminns om det i gamla DN-texter av Olof Lagercrantz. I en recension av P O Enquists bok om baltutlämningen efter andra världskriget skrev Lagercrantz att danskarna förundrat sig över varför det blev folkstorm i Sverige över "ett hundratal balter som tjänstgjort i samma armé som krossat Europa och erövrat Danmark och Norge... medan svensk opinion visade hårdhet och likgiltighet inför alla de flyktingar som sökte sig till oss under trettiotalet."

Vår lilla svensktyska familj på flykt undan bomberna i Hitler-Tyskland släpptes i alla fall in. Tack snälla Schweden.

Men det är klart, vi hade rätt hudfärg, rätt religion och rätt släkt i Småland.

Man måste ändå lära sig svenska kvickt som fan. Precis som Leijonborg säger.

Dieter Strand