Marginalisering - 2000-talets demokratihot

NYHETER

11 AUGUSTI 2002. Misstron mot det parlamentariska systemet, partiernas medlemskris och det låga valdeltagandet på senare år har stämt till eftertanke. Nu i valtider dyker frågan om demokratins legitimitet upp på nytt. Radions Eko-redaktion har i veckan ambitiöst diskuterat representativitetens problem.

Efter en statistisk genomgång av 55 000 kommun- och riksdagskandidater konstaterar Ekot att de folkvalda inte speglar samhället. Partierna brottas med olika sorters dilemman. Socialdemokraterna har minst antal låginkomsttagare, centern har dålig invandrarrepresentation och moderaterna usel kvinnorepresentation.

Är detta allvarligt för demokratin? Både ja och nej. Om det är ett utslag av en sorts elitisering - att de förtroendevalda inte längre har någon förankring bland "vanligt folk" - är det allvarligt. Men, som statsvetare har påpekat, alla val är en form av elitism. Representativ demokrati innebär att vi ska välja de bästa företrädarna - det är inte självklart en spegelbild av folkgenomsnittet.

Angelägen debatt i veckan

Veckans debatt om avståndet mellan väljare och valda är dock angelägen. Alltför länge har den ekonomistiska utgångspunkten i demokratidebatten gällt: hur göra demokratin mer effektiv?

Nu handlar debatten om demokratins folkliga förankring. Liksom i Bengt Göranssons demokratiutredning lyfts medborgarperspektivet fram. Det är bra. Medborgarnas brist på delaktighet och förtroende är mer bekymmersamt än de demokratiska institutionernas eventuellt bristande effektivitet.

I diskussionen om representativiteten är det lätt att glömma att demokrati är mer än offentlig maktutövning. Förslag till lösningar handlar om nomineringsförfarandet, personval och ersättningsnivåer. Dilemmat med kandidaternas bristande förankring bland medborgarna är djupare än så - det handlar om folkrörelsedemokratins kris.

Medborgarskapet är ojämlikt

Om partierna vore mindre förstatligade och mer som sociala rörelser hade kanske den medborgerliga delaktigheten varit större? I dag löses elitiseringen med fler opinionsundersökningar. Förr kände de folkvalda medborgarnas krav på att de mötte dem på partimöten och i studiecirklar. I dag heter den trognaste partimedlemmen Sifo.

Det deltagardemokratiska perspektivet har jämlikheten som förutsättning. Ännu existerar inte något jämlikt medborgarskap i Sverige. Klassbakgrund och etnicitet utestänger många. Marginaliseringen är 2000-talets stora demokratihot. Det löses med ökad delaktighet, inte med ökad individualisering och kommersialisering i form av personval och sifokrati.

HK

ARTIKELN HANDLAR OM