Katastrof - då hjälps man åt

NYHETER

BITTERFELD

Från Dresden kom budet: Katastrofen ett faktum. Men faran

över - floden har slutat att stiga.

Foto: MATTIAS CARLSSON
Tusentals människor staplade sandsäckar i Bitterfeld.

Fjorton mil längre ner i den flacka Elbedalen ljöd samtidigt i går eftermiddag: Larmet går! Mulde (en biflod till Elbe) fortsätter att stiga. Därigenom hotar översvämningskatastrofen att förvandlas till en verklig miljökatastrof.

Den lilla staden Bitterfeld är nämligen kvintessensen av människans plundring av naturen, vårdslöshet och chanstagning samt kommunistisk planekonomi.

Bitterfeld ligger i det hörn av världen där det forna Östtyskland mötte Tjeckien och Polen och som utvecklades till ett enda stort sår. Bygden dominerades av dagbrott för utvinning av brunkol. Schakten har fyllts igen med vatten som löser upp kvarlämnade gifter. Under de fyrtio åren av kommunistdiktatur kom den att präglas av ett gigantiskt kemiskttekniskt kombinat. Detta är nu en surrealistisk bild av förfall, sönderfallande silos och rostande rörsystem med öar av privatiserade och moderniserade fabriker.

Gift i jorden efter dumpat avfall

Det är giftutsläpp i luften. Det finns gift - bland annat dioxin - i jorden. Det kemiska avfallet har dumpats överallt. Det finns gift i de gamla schakten.

När i går kväll den eljest tama floden Mulde efter en dryg veckas störtregn förvandlats till en vilt forsande älv och bröt genom en fördämning spred sig vatten ut över dalens åkrar, brunkolsfält och industridjungel.

Det behövdes inte Greenpeace för att situationens allvar skulle begripas av alla. Vattnet började välla mot stadens centrum och husen evakuerades. Vattnet slog mot kombinatets fördämningar och det var bara att hålla tummarna för att de skulle hålla - en bred, hög, massiv jord- och sandvall. Men fast och hög tillräckligt.

Gratis mat till alla som sliter

Jag såg bygden svetsas samman. Det behövdes inga maningar och upprop för att få tusentals människor att i en langen-går få fram hundratusentals sandsäckar för att förstärka fördämningarna.

Missionsförbundet ringde till den 28-årige Dirk Löwenberg på grossistfirman i grannstaden Halle och bad honom ställa upp med bröd, tomater, korvar och äppelsaft för tusen frivilliga. Gratis. Sagt och gjort.

Arbetet gick som en dans. Muren av säckar blev högre och vidare medan flodens vatten varje timme steg en ny hotfull centimeter.

- Solidaritet, konstaterade Detler Hübsek, 43. Alla inom en tjugo kilometers radie är här och hjälper till.

Skulle, frågade jag och trodde jag hade kommit på något, samma civilitet kunnat uppstå under er kommunistiska era här.

- O ja, svarade Hübsek.

- Det är ingenting som sitter i systemet. Det sitter i hjärtat.