Miljöministern lämnar jobbet – sjuk i cancer

NYHETER

Kjell Larsson lämnar sitt uppdrag som miljöminister i den svenska regeringen.

- Jag vill kunna ge 125 procent i mitt jobb. Det gick inte att förena med min cancer, säger han.

När bestämde du dig för att avgå?

Foto: LARS ROSENGREN
Kjell Larsson slutar.

- Det är ett beslut som har växt fram under samtal med mina läkare. Jag har varit borta i två perioder och jag vet inte hur lång tid det tar innan jag blir återställd från cancern eller om jag ens blir det. Då tyckte jag att det var lämpligt att lämna världens roligaste jobb nu efter valet.

Kommer du att fortsätta arbeta aktivt inom partiet?

- Jag har inte bestämt något. Men jag tänker inte pensionera mig utan vidare. Är det möjligt att jobba mer så kommer jag att göra det. Men vad jag kommer att ägna mig åt vet jag ännu inte. Jag har nog med att smälta att jag är tvungen att lämna mitt nuvarande arbete.

Vilket är ditt ljusaste minne från tiden som miljöminister?

- När vi under ordförandeskapet i EU la grunden till Kyoto-avtalet. USA och Bushregeringen hoppade plötsligt av förhandlingarna. Då fattade vi beslutet att försöka driva hem avtalet ändå. Vi stack i väg runt jorden för att tala med USA, Kanada, Ryssland och Japan. Många har sagt till mig att det vi gjorde var avgörande för att vi skulle få till stånd ett Kyoto-protokoll.

Är det något som du ångrar att du gjorde?

- Jag har blivit beskylld för att inte vara känd nog. Kanske skulle jag ha lagt ner lite mer tid på att bli kändis.

Vem är din drömefterträdare på miljöministerposten?

- Det har jag inga synpunkter på. Det går inte att svara på den frågan. Men det blir säkert bra. Göran brukar vara duktig på det där.

Hur går behandlingen av din cancer vidare?

- Jag kommer att fortsätta gå på cellgiftsbehandling. Samtidigt kollar läkarna hela tiden upp resultatet av behandlingen. Första delen av behandlingen verkar ha gått bra. Jag känner mig ganska väl till mods, trots allt.

Vad ska du göra i kväll?

- Jag ska träffa några av mina närmaste arbetskamrater och ta en pilsner och diskutera och minnas våra fyra jobbår tillsammans. Och så ska jag väl prata med dina kolleger i medievärlden.

Fler artiklar:

Viktoria Martinsson