Bush bryr sig inte om dem

Miljoner protesterade men det blir krig ändå

NYHETER

Slagord och plakat lär inte stoppa kriget.

Mass- demonstrationerna visar att opinions- undersökningarna inte ljuger när de säger att det går fyra krigsmotståndare på varje krigsförespråkare.

Men frågan är om världens ledare lyssnar?

Foto: PETER MACDIARMID/REUTERS
rekorddemonstration Mellan en och två miljoner människor demonstrerade för freden i London i går. Det var den största demonstrationen i Storbritannien någonsin.

Frågan är om fredsopinionen någonsin varit så stark redan innan ett krig börjat. Och ändå haft så lite inverkan.

Missförstå mig rätt. Det finns regeringar som tagit starkt intryck av det överraskande kraftiga krigsmotståndet. Men inte de ledare som räknas.

Jag skulle bli förvånad om gårdagens manifes-

tationer ändrar detta faktum.

Däremot hjälper de miljontals människor som i går röstade med sina fötter länder med vetorätt i FN:s säkerhetsråd, som Frankrike och Ryssland, att stå emot det amerikanska trycket för ett FN-sponsrat krig.

Blair har problem

Storbritanniens Tony Blair borde vara oroad. Sällan har en demokratiskt vald ledare varit så totalt ur fas med de egna medborgarnas uppfattning i en fråga om krig eller fred. Bara en av tio britter stöder ett krig som inte har FN:s godkännande.

Blair dämpade sin krigsiver i ett tal i går och lät plötsligt förhandlingsbar.

Labourledaren börjar inse att han måste balansera sitt ohejdade USA-stöd med en mer taktisk linje på hemmaplan. Inget tyder dock på att han i sak ändrat sig.

Inom de närmaste två veckorna ställs Blair inför valet att backa upp Bush om han bestämmer sig för att strunta i FN och starta krig på egen hand.

Blair kommer att slingra sig men i slutändan tror jag att han förblir "husse" Bush trogen.

Han är inte ensam.

För trots att klyftan mellan opinionen och de styrande i inställningen till ett Irakkrig är bråddjup verkar ledarna I Spanien, Italien och Danmark immuna mot folkviljan.

De ställer upp bakom Bush.

Likaså de forna öststaterna. Tyngda av tacksamhetsskuld för sin nyvunna frihet och övertygade att USA är enda garanten ifall Ryssland skulle bli elakt igen. Men invånarna bakom järnridån är motståndare till ett krig utan FN-godkännande.

Viktigast av allt; Bush känner sig säker på att amerikanerna sluter upp bakom hans krig mot Saddam - även om de flesta vill ha FN:s välsignelse.

De senaste dagarnas terrorlarm har hjälpt presidenten, trots att de egentligen inte har med Irak att göra. En sanning som Bushregeringen gjort sitt bästa för att dölja.

För en som var med på 70-talet borde jättedemonstrationerna få varningsklockor från Vietnamkriget att ringa i presidentens öron.

Bush hör dem inte av det enkla skälet att han betraktar Irak som ett lätt byte.

Förstår inte orsaken

Folkliga reaktioner utomlands ser George W Bush som ett utslag av allmän anti-amerikanism och flathet gentemot Saddam Hussein i stället för det ogillande av amerikansk utrikespolitik som de egentligen är. Många ledare slår dövörat till gårdagens massprotest.

George W lyssnar inte alls.

Wolfgang Hansson