Vilka mirakel ska man tro på?

Striden hotar att spränga kyrkan

Foto: Maja Suslin
NYHETER

Åter i blåsväder: ärkebiskopen KG Hammar, 60 år på tisdag. Nu handlar det inte om kvinnopräster och homosexuella - utan om trons kärna, om Jesus.

Var han Guds son? Kunde han gå på vattnet? För Hammar var svaret inte ett solklart JA och reaktionerna blev hårda och fördömande.

- Jag är van vid snålblåst, säger ärkebiskopen.

Redan som biskop i Lund fick han utstå kritik för sina uppfattningar om kyrkans roll i samhället och om trons innersta väsen.

Sedan han blev Svenska kyrkans högste företrädare har det fortsatt. Medan kyrkan i sig genomgått stora förändringar och klippt banden med staten har KG Hammar hamnat i uppmärksammade debatter om homosexuella (Ecce Homo-utställningen i Uppsala), kvinnopräster, upprop mot bomber och krig och för bojkott av israeliska varor...

Många medlemmar har lämnat kyrkan de senaste åren och kvinnoprästmotståndarna planerar nu för en "provins", ett eget allsvenskt stift.

Politiker har kritiserat Hammar för hans engagemang i samhällsfrågor. Nu sägs ärkebiskopen visa "tvivel" i centrala trosfrågor. Katoliker och pingstvänner har gått ut i gemensamt manifest mot hans uppfattningar, präster och aktiva i hans egen kyrka kräver att han lämnar ämbetet.

"Vi har tyvärr en tradition"

Men stödet är också starkt: de flesta av biskoparna välkomnar en mer öppen inställning till berättelserna i Bibeln, grunden i den Svenska kyrkan, och några av dem uttrycker obehag inför den "fundamentalism" som kritikerna visar fram.

- I den Svenska kyrkan finns tyvärr en tradition som vetter åt det bokstavstrogna hållet, säger KG Hammar.

- Den är tydligare i dag än för 20-30 år sedan och det är ett bekymmer.

Hammar tror att det hos människor i en allt osäkrare värld skapas ett psykologiskt behov av en trygghet som bygger på fasta normer; att tvivel och tveksamhet ska kunna krossas genom att "eviga sanningar" slås fast, att form och yta, som den kyrkliga liturgin, ges ett större värde än själva målet med tron.

Vad var det då Hammar sa som retade så många?

Om jungfrufödseln:

"Måste jungfrufödsel absolut betyda en biologisk avvikelse?"

Om Jesus som Guds son:

"Den titeln fanns även i den övriga samtiden, den är inte unik, kungen kallades också så."

Kunde Jesus uppväcka döda? Kunde han gå på vattnet?

"Från att ha varit ett poetiskt sätt att tänka på blev det till det man skulle tro på."

- Det var inget utspel från min sida, ingen provokation, bara ett ärligt försök att svara på frågor som jag fick, säger Hammar till Aftonbladet.

- Jag tror på jungfrufödseln som ett sätt att fånga en av hemligheterna med Jesus. När evangelierna skrevs använde man naturunder för att uttrycka abstrakta tankar. Om Jesus gick på vattnet så gjorde han det ju inte för att bevisa att han kunde gå på vattnet utan för att bevisa att han var herre över kaos.

- Men att Jesus uppstod från de döda är helt klart. Det måste man som kristen tro för det är centralt, alla evangelierna väver kring det.

"Allt är inte absolut sant"

Kritikerna säger att du tvivlar?

- Kyrkan är inte som bilprovningen: man kan inte kryssa för en massa påståenden och sen säga att man tror på dem och därför är man kristen.

- Riktig tro kan inte vara att hålla saker som hände och beskrevs för tvåtusen år sedan för absolut sanna. Det måste spela roll vad de händelserna betyder för mig i mitt liv i dag, 2003.

- Tro är inget man förvärvar eller tillkämpar sig, tro är inte något som kan dekreteras, påtvingas, tro är något vi fördjupas i genom samtal och diskussion, tro är en gåva.

- Jag tror på Gud, på Gud i Kristus och på Gud som levande verklighet.

Bo Lidén

ARTIKELN HANDLAR OM