Bröderna: Det är så grymt

Hockeystjärnan berättar om sin mördade bror

Foto: urban andersson
Dan och Lars sörjer sin bror Jan-Ola Byström som rånmördades i Tallinn i lördags morse. Familjen berättar att han älskade älven, fisket, sommarstugan, att han levde för sin familj, inte bara sambon och de två barnen, utan hela släkten. Nu planerar bröderna att resa till Tallinn för att försöka förstå, om det nu över huvud taget är möjligt. "Jag hoppas de får tag på de där djävlarna som gjorde det här", säger Lars.
NYHETER

KRAMFORS

Lars Byström, ishockeystjärna i Tre Kronor, ska åka till Tallinn och hämta hem sin mördade bror.

Han vill se gatan som Jan-Ola hittades på, han vill veta vad som hände, han vill försöka förstå.

- Framgångarna i hockey betyder ingenting nu, säger Lars Byström.

Foto: TOMMY MARDELL
Lars Byström i Modo.

De sitter tätt tillsammans i soffgruppen i föräldrahemmet i Nyland, några mil utanför Kramfors.

Jan-Ola Byströms föräldrar Sven och Birgitta, bröderna Lars och Dan samt Dans dotter Caroline.

På soffbordet står ett inramat fotografi på Jan-Ola och hans sambo och deras äldsta dotter. Jan-Ola skrattar och ser lycklig ut, fylld av livsglädje och kraft.

"Vi pratade i fredags"

De sitter tätt tillsammans och pratar och försöker förstå. Grannar och vänner kommer förbi en stund för att prata, för att beklaga sorgen.

- Jag pratade med Jan-Ola mitt på dagen i fredags. Han satt och åt lunch någonstans i Tallinn med sina kompisar. Allt var bra, säger Birgitta.

Trettiofem timmar senare ringde det på dörren och utanför stod två poliser och en präst som bad att få komma in, och de kom med ett besked som i ett slag slet sönder tillvaron för familjen.

- Vi satt och tittade på schlagerfestivalen, omröstningen hade precis börjat. Plötsligt var allt helt overkligt, säger Sven.

"Snällast i Ådalen"

De ringde sina söner som kom över så fort de kunde. De pratade, grät, hela natten.

- Jan-Ola var den snällaste personen i hela Ådalen. Han har aldrig slagits, aldrig bråkat, säger Dan.

Jan-Ola Byström drev ett stenhuggeri tillsammans med sin far. Ibland tog han även andra jobb.

Familjen berättar att han älskade älven, fisket, sommarstugan, att han levde för sin familj, inte bara sambon och de två barnen, utan hela släkten.

- Och ishockeyn. Han såg alltid mina matcher i Modo, följde ofta med på bortamatcher, säger Lars.

Lars Byström var en mycket framgångsrik ishockeyspelare. 13 säsonger, 427 matcher, som forward i Modo i elitserien. Silver i SM tillsammans med bland andra Peter Forsberg 1994. Fem landskamper med Tre Kronor.

Han spelar inte längre på toppnivå, men tränar ett lag i Örnsköldsvik.

- Ingenting av det där spelar någon roll nu. Men jag vet att Jan-Ola gladdes över mina framgångar.

Lars ögon är rödgråtna. Han har inte sovit mycket, har ägnat dagen åt att reda ut vad som har hänt.

Han har pratat med en polis i Stockholm som sagt att det kanske går att spåra var Jan-Olas stulna mobil är. Kanske går det att lokalisera mördaren på det sättet.

Han har talat med vännerna som var med i Tallinn.

- Tydligen hade de en massa pengar på krogbordet efter att ha växlat en stor sedel. Kanske såg någon det och bestämde sig för att följa efter.

- Det är så grymt. Att det ska finnas så grymma, sjuka människor, det är svårt att förstå.

Ska åka till Tallinn

Dan och Lars vill åka till Tallinn. De undersöker möjligheterna att själva ta hem sin bror.

- Vi har fått höra att det kan ta tid innan han kommer hem. Jag förstår inte varför, de vet ju att han är död, säger Dan.

Lars säger att han vill gå på Lai tänav, gatan där Jan-Ola hittades. Besöka hotellet han bodde på. Prata med polisen. Han vill försöka förstå, om det nu över huvud taget är möjligt att förstå.

- Jag hoppas de får tag på de där djävlarna som gjorde det här, säger han.

- Man vill gärna tro att de är unga och inte riktigt fattar vad de sysslar med, säger Dan.

- Jag tänker inte på mördarna, säger Birgitta.

Det är tolv grader kallt ute och mörkt, och på väggen i hallen i det ombonade lilla huset hänger en bonad med texten:

"Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta".

Oisín Cantwell