Grattis Berta, 100

”Jag orkar hur länge som helst”

NYHETER

I dag är det 100-årskalas på Fristads servicehus i Spånga.

Berta Petersson har öppet hus med tårta, kaffe och musik.

– Det är krut i damen, säger sonen Göran Petersson, 58.

Foto: MAGNUS SANDBERG
PIGG OCH KRY Berta Petersson har tidigare drabbats av både tbc och lårbensbrott. Men nu på 100-årsdagen mår hon jättebra.

Berta Petersson sitter i en karmstol och äter godis ur en liten burk. Hon har vita knästrumpor, svarta skor och en vacker klänning i lila sammet.

Att fylla tresiffrigt – det tar hon med ro.

– Jotack, det känns nog ganska bra. Men det är som vanligt, som det ska vara, säger Berta Petersson.

För hundra år sedan föddes hon i byn Lillsjöhögen i Jämtland. Av sju syskon är hon nu den sista som finns kvar.

Sonen håller sällskap

Och Berta Petersson har överlevt en hel del. Tbc när hon var i 30-årsåldern, lårbensbrott på äldre dar.

Till Stockholm kom Berta Petersson 1957. Först Vällingby, sedan Spånga. Maken Assar arbetade som kamrer på OK, själv har hon varit hemmafru i alla år.

Assar fanns vid hennes sida fram till 1990. I dag är det sonen Göran som håller henne sällskap.

– Han kommer nästan varje dag, han är snäll, säger Berta Petersson.

Åldern tycks inte ha satt några djupare spår. Humöret är på topp nästan jämt, berättar flera i hennes omgivning.

”Jag är inte trött”

Berta tycker att det är roligt med besök.

– Jag är inte trött, jag orkar hur länge som helst, säger hon.

På bordet står ett fotografi av det yngsta barnbarnet Leopold, fem månader. Bilden är omgiven av blommor.

Bemärkelsedagen var nämligen i lördags, och då uppvaktades Berta av sina närmaste.

Men det stora kalaset går av stapeln i dag. Och alla kompisarna på Fristad är bjudna.

En åldrande befolkning

Emma Rigmorsdotter