”Köp ett vapen – kriget kommer”

Vuxna och barn beväpnar sig för att möta Saddam – och Turkiet

NYHETER

ERBIL.

Vapenhandlarna i irakiska Kurdistan har bråda dagar. Om USA anfaller Irak riskerar kurderna att hamna i ett blodigt krig med både Saddam och Turkiet.

För Aftonbladet rapporterar frilansjournalisten och Stora journalistpris-vinnaren Mustafa Can från krigsförberedelserna

i Kurdistan.

Foto: Mustafa Can
soran, 15, köper ett automatgevär Soran Wahid inspekterar en kalasjnikov noga innan han slår till, automatgeväret blir hans för 700 dinarer. Annars drömmer Soran om att bli Kurdistans förste stridspilot: – Då tänker jag inte låta någon jävel fälla bomber över mitt land, säger han.

Vapenhandlaren Sedrettin Abdullah väger en nyrenoverad kalasjnikov i sin hand och säger allvarsamt:

– Köp dig ett liv för 700 dinarer, för kriget bryter ut när som helst.

Han får medhållande nickar av kollegan Farouk Cemil:

– Näst efter bergen är vapnet kurdernas bästa vän.

Det är eftermiddag och vårsolen står högt på himlen över vapenmarknaden utanför Erbil, irakiska Kurdistans största stad. Traditionellt klädda män vandrar mellan vapenstånden och besiktigar varorna med kirurgisk koncentration. Barn, som följt med sina fäder hit, vidrör förtjust eller betraktar storögt mängden av pistoler, gevär, granater och bazookas som hänger i klasar utmed plåttaken.

Sedrettin Abdullah bjuder på sött te i sin öppna träbarack och förklarar att alltsedan de irakiska kurderna fick självstyre i norra Irak efter Gulfkriget 1991 har man haft en stor vapenmarknad. I samband med den kurdiska offensiven i mars samma år plockades mängder av vapen från flyende irakiska soldater. Man lade även beslag på gigantiska irakiska vapenförråd som Saddam Hussein hade byggt upp under lång tid.

Sedrettin Abdullah, en grånad man kring 60, berättar att medan det i irakiska Kurdistan råder kris i många näringsgrenar handlar människor vapen som aldrig förr. En orsak är att de inte litar på att västmakterna ska skydda irakiska Kurdistan mot Saddam Hussein när kriget mot Irak bryter ut.

– Och samma dag det blev känt att turkarna avser att tränga in i vårt land för att ockupera Kirkuk och Mosul, fortsätter han, ökade vapenhandeln dramatiskt och har hållit i sig sedan dess.

Han och andra kollegor, som samlats runt oss, tror bestämt att det turkiska parlamentets ”nej” till USA:s krav på att få placera trupper i Turkiets sydöstra delar snart kommer att omvandlas till ett ”ja”. Då kommer Turkiet att gå in i irakiska Kurdistan med lika stora styrkor som USA.

– Vi måste vara förberedda på att turkarna har en hemlig överenskommelse med USA och att de inte kommer att lämna vårt land efter kriget, fortsätter Sedrettin Abdullah. Då? Gud förbjude, kommer ett blodigt krig att utkämpas mot turkarna.

Han säger sig lita lika lite på USA som på Bagdadregimen och nämner två exempel på USA:s ”ryggradslösa svek”:

l På 1970-talet fick de irakiska kurderna vapen av USA för att revoltera mot Bagdadregimen. Kurderna hade allierat sig med Iran, som stred mot Irak i en territoriell tvist. Men när Henry Kissinger 1975 fick Irak och Iran att nå en hemlig överenskommelse ansåg sig kurderna tvingade att lämna ifrån sig vapnen och fortsätta leva under Saddam Husseins förtryck.

l I samband med Gulfkriget 1991 uppmuntrade George Bush de irakiska kurderna att attackera den irakiska armén norrifrån. Efter att USA och dess allierade hade drivit Irak ut ifrån Kuwait dödade Saddam Hussein kurder och shiiter i tusental.

– Vi tvingades att fly till bergstrakterna mot Turkiet, gestikulerar han upprört. Ingen i världen kan ha missat tevebilderna som visade den humanitära katastrof som vi drabbades av.

En annan vapenhandlare, Kurdo Cewher, flikar in att även Iran när som helst kan attackera irakiska Kurdistan. Han berättar att kriget alltid varit ovanför hans huvud som otäcka moln. Att kurder lever med ett fruktansvärt öde som historien och geografin tilldelat dem.

– Vi har lärt oss att inte bli förvånade över den så kallade civiliserade världens likgiltighet och storpolitiska spel. Vi har utsatts för utrensningskampanjer utan att kunna försvara oss. Men nu?

Kurdo Cewher tar fram en i raden av kalasjnikov som hänger ovanför hans huvud, fyrar av en salva med ena handen och skakar nöjt på huvudet.

– Just det? vi får inte glömma att vi även skjutit varandra i arslet, skrattar han och syftar på striderna mellan Kurdistans Patriotiska Union och Kurdistans Demokratiska Parti.

De andra männen skrattar också, men det finns inget godmodigt i männens skratt. Alla förklarar att de dödat människor och att de fått än fler släktingar dödade genom åren. En tidlös sorgsenhet flammar upp i Sedrettin Abdullahs ögon när han berättar om sin intensiva längtan efter den dagen han kan sova utan ett gevär under kudden. Han längtar till och med efter att bli skrämd av ljudet från gevärsskott och bomber.

– Vilket arv kommer våra barn annars att få, säger han och pekar mot andra sidan vägen där ett gäng småkillar spelar fotboll på en grusplan.

Och visst, i kvarteret där jag bor överrumplades jag av en nioårig pojkes fråga om vad för slags vapen jag bar i Sverige. Efter mitt svar fnyste pojken förvånat:

– Inga vapen! Då kan ni inte vara riktiga män?

När jag återberättar historien för Kurdo Cewher slår han ut med händerna och suckar:

– Vad kan vi göra? Kriget finns i oss alla, något vi insupit med modersmjölken. Kolla på pojken där borta?

Han slänger med sitt radband i riktning mot en ung kille som håller ett maskingevär i handen. Soran Wahid, 15, berättar att han och fadern, som sitter en bit bort och prutar på en pistol, köper och säljer vapen i trakterna kring Erbil.

Vad gör han när han inte handlar med vapen?

– Går i skolan och spelar fotboll, svarar Soran utan att lyfta blicken från maskingevärets mynning, som han noggrant inspekterar.

Han säger att han inte är rädd utan redo inför det kommande kriget mot antingen Turkiet eller Irak.

– Många män, kvinnor och barn i min släkt har dödats genom åren. Även jag är beredd att dö för mitt lands frihet, fastslår Soran Wahid och köper maskingeväret – för just 700 dinarer.

Läs också:

IRAK-KRISEN

Mustafa Can