Världen säger nej till krig - för att stoppa Bush

NYHETER

Motståndet mot Bush är inte bara ett nej till krig.

Lika mycket är det ett motstånd mot en världsordning där USA bestämmer och styr allt.

Ledare runt om i världen verkar resonera så här: Bromsar vi inte nu finns ingen gräns för vad Bush kan försöka tvinga oss till.

Foto: AP
Många av världens ledare är trötta på president Bushs pekfingrar. Att säga nej till hans planer på ett krig mot Irak uppfattas som en sista chans att stoppa USA:s världsherravälde.

Stora delar av Europa och övriga världen har tröttnat på både Bush och USA.

Det är därför säkerhetsrådet inte lydigt fogar sig efter Vita husets vilja.

I mer än ett halvår har världen lyssnat på vad som uppfattas som Bushs arrogans och hans uppenbara ointresse för att lyssna och kompromissa. Innan dess mötte de en president som gick på kollisionskurs med traditionella allierade när det gällde bekämpning av växthuseffekten (Kyoto-avtalet), inrättandet av en permanent krigsförbrytardomstol och utvecklingen av ett amerikanskt missilförsvar. För att nämna några saker.

Nästa gång?

Mer än en statschef har uppenbarligen börjat ställa sig frågan: Vad kräver Bush av oss nästa gång om vi nu går med på ett Irakkrig?

För alla är det uppenbart att USA vill flytta fram sin redan enastående mäktiga position i världen. Utnyttja det övertag som man fått efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning.

Oenigheten i Irakkonflikten är mest en fråga om tajming. När blir ett krig nödvändigt? Nästan alla regeringar - om än inte folkopinioner - är beredda att i ett visst läge säga ja till krig om Saddam inte avrustar. Ingen försvarar Iraks diktator.

Ändå har fientligheten över Atlanten passerat alla normala gränser.

Orsaken är att det är mer än Irak som ligger i potten.

Europa, Ryssland och många andra länder ser en framtid där USA utan att fråga någon tillsätter och avsätter regeringar, belönar och bestraffar efter eget gottfinnande. Där värdet av internationella avtal är beroende av om de gynnar USA eller ej.

USA styrs efter principen "checks and balances". Presidentens makt får inte bli för stor utan måste balanseras av andra krafter. Men när det gäller världen tycks USA inte anse att det behövs vare sig kontrollstationer eller balans. Inte efter den 11 september.

Sätter ner foten

Bushregeringens aggressiva försvar av amerikanska intressen hotar att trasa sönder det finmaskiga nät av internationella avtal och institutioner som med stor möda byggts upp sedan andra världskriget med främsta syfte att undvika väpnade konflikter.

Nu inför USA en ny världsordning där det är okej att angripa andra länder i förebyggande syfte. Något som är förbjudet enligt folkrätten.

I fallet Irak är många säkert beredda att överse med den överträdelsen. Men man förstår att det finns många demokratiska ledare som oroar sig för fortsättningen.

Även om det i slutändan inte stoppar Irakkriget finns det skäl att sätta ner foten.

Wolfgang Hansson

ARTIKELN HANDLAR OM