”Jag hoppas det finns ett kök i himlen åt Tore”

250 gäster tog farväl av stjärnkrögare Wretman

1 av 3 | Foto: LOTTE FERNVALL
kolleger bar kistan Den svarta kistan med vita liljor bars ut av krögare och kockar. På locket låg doktorshatten från Umeå universitet. Längst fram går Christer Lingström och chefen för kocklandslaget, Gert Klötzke.
NYHETER

Kung Carl Gustaf, drottning Silvia och prinsessan Lilian gick tillsammans fram till den svarta kistan.

Kungen bugade, drottningen och prinsessan neg.

Före de kungliga hade Roger Moore, hans svenska hustru Christina och 250 andra gäster tagit ett sista farväl av Tore Wretman.

Det var mycket högtidligt när hovtraktören i går begravdes i S:t Jacobs kyrka i Stockholm.

Den svarta kistan var dekorerad med vita liljor och hans egen doktorshatt.

Officianten, domprost Lennart Koskinen, tände ett värmeljus i en ljusstake av skärgårdssten som han ställde på kistan.

I sitt griftetal påminde Koskinen om Tore Wretmans långa liv, han skulle ha fyllt 87 år i maj, om hans betydelse för svensk matkultur, mattradition.

- Jesus bjöd på bröd och vin vid sin sista måltid och jag tror inte att Vår herre tar illa upp om jag kallar Tore för 1900-talets Mat-Jesus, sa Lennart Koskinen.

Helen Sjöholm sjöng

Han sa också:

- Jag tror att han dog mätt på att leva. Och jag hoppas att det finns ett kök i himlen.

Före griftetalet sjöng Helen Sjöholm Evert Taubes "Så skimrande var aldrig havet". Hon sjöng också "Du är det vackraste jag ser" av Michel Legrand. På cello spelade Leo Winland "Vocalice" av Rachmaninov.

Barbara Hendriks sjöng Edvard Griegs "Jeg elsker dej" och hon gjorde det på norska.

Kistan bars ut ur kyrkan av sex kockar, gamla vänner och kolleger till Tore Wretman.

Kåldolmar, förstås

Efter begravningsakten samlades de 250 gästerna till en minnesstund på Operaterrassen.

Där bjöds gästerna på en smörgåsbordsbuffé "i Tore Wretmans anda".

Kungaparet deltog inte, däremot prinsessan Lilian och Roger Moore.

Buffé i ”Tore Wretmans anda”

Per-Iwar Sohlström

ARTIKELN HANDLAR OM