De räknar ner till attacken

"Den som stannar kvar i den här staden kan inte vara riktigt klok"

NYHETER

ERBIL

Enver, en fattig man, har lastat hela sitt hem på en kärra för att dra den några mil bort till en bergsby.

– Den som stannar kvar i den här staden som bara ligger 30 kilometer från Saddam Husseins frontlinje kan inte vara riktigt klok, säger han.

Foto: HASAN SARBAKHSHIAN/AP
familjer på flykt En familj från irakiska Kurdistan är på väg att lämna staden Erbil och har packat ihop sina tillhörigheter i bilen. De som väljer att stanna i sina hem tätar kring fönster och ventilationssystem av rädsla för att Irak ska använda kemiska vapen i det stundande kriget.

Medan vi går runt i den snart ödelagda miljonstaden Erbil i irakiska Kurdistan säger guiden Ömeddin:

– Alla mina tidigare glädjestunder gick som förlorade under George Bushs krigstal i går. Det är som om jag aldrig någonsin varit glad.

Ömeddin förklarar att de Erbilbor – däribland han själv – som valt att stanna har vidtagit alla nödvändiga åtgärder nu när kriget bryter ut vilken timme som helst.

De har hamstrat bensin, gas och basvaror som mjöl, socker och ris. Många män har också skickat i väg barn och fruar till byarna vid den iranska gränsen, dit man inte tror att kriget ska nå. Med tanke på kurdernas våldsamma historia förvägrar man att underkasta sig lögnen om att allt kommer att bli bra.

Plast säljer bra

Men finns det inget liv i staden?

Jodå, svarar Ömeddin och pekar – utan att förklara varför – mot ett stort hyreshus där alla fönster och ventilationsluckor är täckta med plast.

En stund senare står jag som förvirrad och betraktar ett myller av kvinnor, män och barn som skyndar mellan butiker och vagnförsäljare på den hårt trafikerade gatan.

Ömeddin har tagit mig till plastförsäljarnas kvarter. Skriken som fyller den milda vårluften förklarar varför folket är här, varför plasthandlarna just i dag tjänar lika mycket pengar som de kanske gjort under flera, av krigshot, magra månader.

– Det är inga vanliga bomber som kommer att falla över Kurdistan.

– I dag är sista dagen att köpa tät och tjock plast – bästa skyddet mot Saddams kemiska vapen.

– Om ni inte har gasmasker – okej. Om ni inte har plast – skyll er själva.

Staden som sjöd av liv fram tills i går vilar nu ut i en ödesmättad, spöklik stämning.

Tomma gator och torg

Trots att klockan bara är fyra på eftermiddagen vandrar vi förbi ändlösa rader av stängda affärer, skolor och arbetsplatser. Gator, lekplatser och torg är nästan tomma på allt liv.

– Kolla där ? kunder utan pengar, utbrister Ömeddin hastigt.

Han pekar på en tupp och en kyckling som letar efter föda framför tillslutna butiker på en av Erbils annars mest välbesökta affärsgator.

– Om jag ändå hade varit ett djur i denna osäkerhetens och ångestens tid, säger Ömeddin och skakar på huvudet.

Mustafa Can

ARTIKELN HANDLAR OM