De har förlorat allt i flykten från Irak

I lägret får de skydd och hjälp att leva vidare

1 av 2 | Foto: tommy mardell
PÅ PROMENAD I FLYKTINGLÄGRET Nadia, 10, bär sin syster Dualla runt i det flyktingläger som Röda korset byggt för irakiska flyktingar. Än så länge står 300 tält tomma i väntan på fler flyktingar. Men det är inte säkert att det kommer några fler. De flesta har begett sig ut till byar på landet i skydd mot kriget.
NYHETER

AL-RUWAISHED. Vinden sliter tag i tältduken.

Inuti hukar familjen Sabah.

De ha förlorat allt.

Spillrorna av deras liv finns samlade i två mjuka resväskor.

Ilaf, 7, fångar vår blick när hon står i tältöppningen i gul sammetsklänning, barfota i ett par sandaler täckta av röd lera. Blicken är sorgsen.

Hon och hennes familj lämnade Irak hals över huvud på krigets första dag. Med buss tog de sig från Bagdad till den jordanska gränsen.

Kvar lämnade de elaffären och huset med alla möblerna.

- Det fanns inte tid för att sälja någonting, säger pappa Kasim.

- Vi packade bara det viktigaste. Allt annat är förlorat.

Resväskorna med familjens kläder och ett fåtal andra ägodelar står vid tältingången.

De tre barnen kryper nära intill mamma och pappa. För dem var det en traumatisk upplevelse att plötsligt lämna skolan och alla kompisar utan att riktigt begripa varför.

De är förvirrade. Oroliga. Alla har svårt att sova på nätterna.

Ljusa stämmor

Enda ljusglimten ligger tvärsöver den steniga planen.

"Red Cross Educational Center" står det textat direkt på tältduken. Framför ingången ligger barnskor slängda i en enda röra. Vi kikar in i flyktinglägrets skola.

Barn i olika åldrar sitter efter tältväggarna. Jag ser varken läroböcker, papper eller pennor.

- Vi försöker få dem att glömma flykten om så bara för en liten stund, säger Fadell Rashidi som bär ett par slalomglasögon som skydd mot sandstormarna.

- Vi lär ut alfabetet, sjunger och läser sagor.

Röda Kors-lägret ligger ungefär fem mil in i Jordanien från den irakiska gränsen. Mitt ute i den vindpinade öknen.

Måste stanna i öknen

Jordanska myndigheter vill inte ha in flyktingarna i städerna. De får stanna i öknen tills flygbiljetter till deras hemländer ordnats.

På kort tid har tält för 5 000 personer rests. Arbetet med att bygga toaletter och duschar pågår fortfarande. Vatten körs hit i tankbilar.

Tillvaron är hård och långtråkig. Vädret är ovanligt kallt. När vinden blåser upp förvandlas luften till en sandlåda. Majoriteten tillbringarna dagarna i de enkla tälten.

- Det är inget bra liv, men vad kan vi göra.

Kasim slår ut med händerna för att visa sin hjälplöshet.

De får tre mål om dagen. Smörgåsar med ost. Kyckling och ris. Vatten och te.

Framtiden vet familjen inget om.

- Vi måste börja om från noll. Hur det ska gå vet jag inte.

För Zakyia Ahmed, som har en två månader gammal dotter, balanserar tillvaron på en skör tråd. Flickan är invirad i en tjock filt och placerad i mammas famn.

- Beslutet av fly var extra svårt på grund av lilla Nabba. Men hur skulle hon ha klarat alla bomber som faller runt Bagdad?

Ingen flyktingström

Landsvägen går 500 meter från lägret. Än så länge har flyktingströmmen uteblivit nästan helt. Inte en enda irakier har sökt sig hit.

Därför är de 300 tälten i FN:s flyktingläger drygt fem kilometer bort helt tomma.

- Jag tror inte det kommer några irakier, säger Said Quatiok medan han med slägga dunkar ner en halvmeterlång tältpinne i den steniga jorden.

Irakier in i Irak

- De enda irakier vi ser är på väg in i Irak.

Han pekar mot några tomma lastbilar som passerar på landsvägen på väg mot gränsen.

Än så länge har irakierna valt att stanna hemma. Många har redan före krigsutbrottet begett sig ut till byar på landet där de bor hos släktingar och bekanta.

Wolfgang Hansson

ARTIKELN HANDLAR OM