- Helvete, min dag börjar bra. Vi bombar Bagdad till stenåldern

Aftonbladets Peter Kadhammar lyssnar på soldaternas snack i Kuwait

1 av 3 | Foto: PETER KADHAMMAR
lång väntan USA-soldaterna på basen i Kuwait väntar. Först på att kriget skulle sätta igång. Sedan på att det ska bli deras tur. Under tiden går snacket - som på alla arbetsplatser.
NYHETER

EN AMERIKANSK BAS, KUWAIT

Alla arbetsplatser har sin egen jargong, men när det handlar om soldater som befinner sig i krig blir den ganska speciell.

Man kan säga att snack bara är snack, men det kanske också är så att snacket visar något större.

Så här lät det bland en grupp soldater krigets första morgon, när bomberna hade börjat falla över Bagdad:

- De kallar attacken "Operation irakisk frihet". Det är inte coolt. Jag är säker på att de hittade på det för att det låter bra i tv. Det borde heta "Ökenskorpion" eller nåt. "Desert Storm" var coolt. Invasionen i Normandie kallades "Overlord". Men "Irakisk frihet"? Kom igen!

- Nu håller det på i alla fall.

- Det är en del av "Varaktig frihet". De försöker hålla namnen nära varandra.

- De säger att Saddam var i bunkern de träffade i första omgången.

- Jag skiter i om det bara var en kalkon i den bunkern. Bara de skjuter.

"Operation Jag Varnade Dig"

- Om vi nu håller på och spränger en massa skit, hur blir det då när vi kommer till Bagdad? "Vi åker in till stan. Oj, det finns ingen stad längre."

- Ha ha.

- "Oj, det finns bara en byggnad kvar."

- "Operation Vi Betalar Tillbaka".

- "Operation Jag Varnade Dig".

- De måste ha ett namn som passar i tv.

- Vore kul om vi verkligen fick Saddam med första skottet.

- "Operation Vad Var Det Vi Sa".

- Tänk om nån skulle anfalla oss: Vi kommer in! Vi varnade er!

- Bara de börjar med Kalifornien. Eller Oklahoma eller nåt.

- Folk ute på landet har en massa vapen hemma. De där grabbarna kan skjuta. Jag skulle inte vilja ge mig på dem.

- Tala med Softkillarna om du vill komma till Bagdad snabbt.

- Herregud! Det heter Sof - Special Operations Forces, specialstyrkorna. Jag visste mer efter två veckor i armén än du vet nu.

- Du har varit rätt spänd sen det här började.

- Helvete, min dag börjar bra. Vi bombar Bagdad till stenåldern.

Kanske det där snacket, det skämtsamma snacket på en arbetsplats, ändå sa något om mentaliteten bakom kriget. Men vad?

"Vi borde ha börjat i Frankrike"

Så här kunde det också låta:

- Jag förstår inte vad folk bråkar om. Det var nån fredsdemonstration och så började de slåss med varandra. Jag menar, snacka om fred och så börja slåss själv"

- Är det viktigt att en soldat som försvarar sitt land bryr sig om vad andra tycker? Jag skiter i deras demonstrationer. Men om folk hemmavid skulle misstycka"

Detta var soldaternas uttryck för amerikansk självrättfärdighet, och den kluvna känslan av att vara starkast men ändå utsatt och sårbar.

Snack ett par dagar in i kriget:

- Frankrike vände ryggen åt oss. Var säker på att de kommer att få tillbaka för det.

- Helvete, nån sa att vi borde ha börjat i Frankrike och jobbat därifrån mot Irak.

- När det här är över blir Nordkorea nästa grej. Tro mig.

- Tyskarna och fransmännen borde komma ihåg att det var vi som fick dem på fötter.

- Inte för att det kommer att ske, men om vi lämnade Tyskland skulle deras ekonomi braka rakt neråt.

- Och när ryssarna gick i konkurs, vem räddade dem? Vi gav för fan 60 miljarder dollar eller nåt till dem. I dag säger de att de kan hjälpa till att återställa de irakiska oljefälten efter kriget.

- Då passar det.

- Jag tror att presidenten redan sagt: Tack men nej tack. Jag menar, vad fan, komma efteråt"

- De vill inte göra det smutsiga jobbet. Men de vill ha oljan.

Ja, åsynen av den egna styrkan kan i sig skapa kluvna känslor:

- Fan, vi utplånar dem.

- Skit, vi spränger bort allt som finns därborta.

Då var det inte lika roligt längre

Men dagen efter hann krigets verklighet ifatt även dem som arbetar på basen. CNN rapporterade att irakierna tagit fångar från Fort Bliss i Texas, samma Fort Bliss som många av dem på basen kom från:

- Om de sköt fyra fångar blir det ingen nåd för Saddam. Ingen nåd. Vi har så mycket bomber att de inte kan fatta det. Detta kommer inte att bli som Vietnam. Det var ett politiskt krig men det här kriget sköter militären.

- Helvete, att skjuta fångarna"

- Hur fan kunde det ske?

Mörkret hade fallit och soldaterna satt och snackade, och i allt snack var de fortfarande lika säkra på sin styrka och övertygade om sin rätt.

Men plötsligt var matchen inte rolig längre.

Peter Kadhammar

ARTIKELN HANDLAR OM