Saddams bunker klarar atombomb

Stor som en fotbollsplan – byggdes av jugoslavisk militär på 1970-talet

NYHETER

SARAJEVO

De underjordiska bunkrar som byggts åt Iraks president Saddam Hussein kan stå emot ett enormt bombardemang och de som gömmer sig därinne kan överleva i uppemot ett halvår, berättar en jugoslavisk före detta officer som var med och byggde skydden.

- Jag tror att om Saddam inte ger sig av, och han har nog ingenstans att ta vägen, så kommer de att hitta honom i en av dessa anläggningar - om han inte kunnat slinka ut dessförinnan, säger pensionerade överstelöjtnanten Resad Fazlic till Reuters.

- De här bunkrarna kan klara en direktträff av en bomb med en styrka motsvarande 20 kiloton eller en atombomb, uppger han.

När de USA-ledda styrkorna inledde angreppet på Irak i förra veckan var det med ett försök att slå ut den irakiske ledaren genom att träffa hans högkvarter. Ovisst var om den anläggning som träffades var en av de två som byggts för att skydda Saddam, säger Fazlic.

”Som en fotbollsplan”

- Jag var inte med och byggde just den bunkern, som har kodnamnet ''2000'', men jag vet att den är större än de andra, ungefär lika stor som en fotbollsplan, och där finns allt som han kan tänkas behöva för att vara därinne länge.

Enligt Fazlic byggde den jugoslaviska militären i slutet av 1970-talet underjordiska betongfort i städerna Bagdad, Mosul, Kirkuk, Basra och al-Nasiriyya. Beställningen kom sedan irakiska militärer studerat liknande anläggningar i det forna Jugoslavien.

Också mindre bunkrar, avsedda för militär och kommunikationscentraler, byggdes. Även de kan klara tungt bombardemang och lång isolering, omtalar han. När bunkrarna inrättades styrdes det dåvarande Jugoslavien av president Josip Broz Tito, som hade mycket goda förbindelser med Saddam Hussein.

Svåra vinklar

- Det var lite svårare i Irak på grund av den flacka terrängen. Men man väljer ut en dalgång, gräver längst ner på en brant, bygger bunkern och täcker sedan över den så att den inte syns utifrån, säger överstelöjtnanten.

- Viktigast var att utforma huvudbunkern och alla de lager ovanpå som utgör huvudskyddet. Om det så bara gällde att tränga in i själva bunkern måste en robot träffa i 90 grader, annars studsar den bara bort från den välvda ytan. Och innan den kommer så långt måste den tränga genom skyddslagren. Att räkna fram exakta träffvinklar och sedan skjuta åtskilliga träffar i följd är nästan omöjligt, tror han.

Bunkrarna har också egna luftreningssystem och alternativa utgångar om huvudentrén spärras. Portarna kan bara öppnas inifrån.

TT-Reuters

ARTIKELN HANDLAR OM