"Mammas död fick mig att tänka till"

Nu vill Bo Lundgren satsa på sin familj

NYHETER

Som ung drömde Bo Lundgren om att bli teaterregissör.

I går tvingades han regissera sin avgång som moderatledare.

Det blev en heldagsföreställning, från avgångsbudet till medarbetarna halv nio på morgonen till tv-intervju framåt midnatt.

- Jobbet som partiledare har man till låns, sa han.

Foto: TOMMY MARDELL
PUSS MIN PARTILEDARE Bo Lundgren med sin fru Charlotte efter en valdebatt. Inom familjen har Lundgren diskuterat sin avgång i ett par månader. I söndags bestämde han sig för att sluta.

Nu vill Bo Lundgren, 55, "låna" partiledarjobbet ett halvår till.

Men egentligen har han det mer på nåder.

Röster höjdes redan i går på en extrastämma. Och att Lundgren byts ut i juni.

Själv erkänner han att tankarna på avgång kommit och gått ända sedan årsskiftet. Han har, som han uttrycker det, "fört diskussioner med mig själv". Och han berättar om hur snacket med hustrun Lotta gått i hemmet i Djursholm.

- Vi har haft en diskussion i ett par månader. Hur ser det här ut? Vad kommer att hända? Det är klart att vi haft en sån diskussion.

När bestämde du dig definitivt? Det finns ju alltid en sådan punkt.

- Visst. Någon gång i helgen, i söndags. Jag lutade nog åt det tidigare också. Men det var först i morse jag berättade att nu tänker jag nog göra så här för en bredare krets.

Och hur bred var den?

- Det var min egen stab och partisekreteraren. Och de möjliga kandidaterna till efterträdarskapet fick en snabb information också.

Drabbad av sorg

Nyligen drabbades Bo Lundgren av en svår personlig sorg. Hans mor gick bort.

- Det har inte underlättat situationen.

I sådana lägen tänker man ofta i annorlunda banor. Kan det ha påverkat det här beslutet?

- Klok tanke. Det är klart att man reflekterar mer i en sådan situation. Jag är enda barnet. Så när mamma gick bort... det är självklart att det påverkar tankarna kring livet och vad livet kan ge.

Bo Lundgren hoppas nu få mer tid över för hustru Lotta och barnen Henrik och Katarina.

- Det känns som om jag försakat en del när det gäller barnen. Jag har en pojke som snart fyller sex år och som blir mer och mer intresserad av att hänga med pappa lite mer.

Vad vill du ta med honom på?

- Först och främst roliga kampanjresor! Nej, (skratt), men Gröna Lund, Tivoli i Köpenhamn, fiske.

Vill du bli landshövding?

- Det vet jag inte. Jag har inte ens reflekterat över det.

Helt otänkbart är det väl inte?

- När jag var ung ville jag bli teaterregissör, men politik var roligare. Och fot-bollstränare, stegutbildningen, hinner jag nog inte gå igenom. Det hade varit intressant.

Bo Lundgren ser mer lättad än bitter ut. Trots att han i ett enda slag nu blev det högsta offret för den utrensning i moderattoppen som inleddes efter valfiaskot i höstas.

- Efter en valförlust, när många människor tappat uppdrag, så finns det en upparbetad ilska. Någon ska ha ansvaret och det är inte alls osannolikt att jag ska ha ansvaret.

Känns det som om du haft motvind hela tiden?

- Nej, men valåret kändes som motvind för mig och tvärsigenom hela partiet.

Bo Lundgrens kritiker har riktat in sig på framför allt tre saker.

Siffernisse-faktorn, han pratar för mycket skatter.

Han når inte ut med partiets verkliga budskap.

Han berör inte väljarnas hjärtan.

Hur känns det att få sådan kritik, att inte nå folks hjärtan?

- Ingen människa går omkring med någon slags pansardress som gör att man är helt okänslig. Men är man för känslig kan man inte ta den här typen av uppdrag. Det är tufft att vara toppolitiker.

Allt blir synat

Bo Lundgren är helt medveten om problematiken. Annars skulle han inte säga:

- Man måste acceptera att bli diskuterad som person. Ler han? Är glasögonen rätt eller är glasögonen såna att pupillerna inte syns? Är han stylad eller inte stylad?

- Man måste leva med det och göra det med relativt gott humör.

Bo Lundgren hoppar raskt till en jämförelse med sin politiske huvudmotståndare.

- Ta Göran Persson! Som gått från buffel till att vara en nästan helgonförklarad president... nu överdriver jag lite lätt. Det är klart att det är tufft. Men man måste klara att leva i en sådan miljö.

För Bo Lundgren är den tiden nu på väg att rinna ut.

Leif-Åke Josefsson