”Jag var Saddams fånge i tre veckor”

Sju amerikanska krigsfångar fritogs i Tikrit

NYHETER

Shoshana Johnson var krigsfånge hos de irakiska styrkorna i tre veckor.

I går fritogs hon och sex andra amerikanska soldater från ett fängelse söder om Tikrit

- Jag trodde de skulle döda mig, säger hon.

Foto: ap
Shoshana hamnade i ett irakiskt bakhåll och togs tillfånga. I tre veckor var hon Saddams fånge innan hon blev fritagen av USA:s trupper.

Soldaterna ur USA:s 507:e underhållskompani tillfångatogs efter ett blodigt eldöverfall i södra Irak i gryningen den 23 mars.

- Vi körde fel och rullade in i Nasirya innan staden var säker, rakt in i ett bakhåll, säger Shoshana Johnson, 30, till Washington Post.

Kockarna och mekanikerna från underhållskompaniet hade kört rakt in i fiendelägret. De hade inte en chans. Efter 15 minuters intensiv beskjutning var de tvungna att ge upp.

Nio amerikanska soldater dödades. Fyra överlevande evakuerades av amerikanska trupper senare samma dag.

Men sex amerikaner tillfångatogs. Bland dem fanns skottskadade Jessica Lynch, den 19-åriga soldat som räddades från ett sjukhus i Nasiriya redan den 2 april.

Fick läkarvård för skottskadorna

Bakbundna och med ögonbindlar fördes fångarna till ett fängelse i Bagdad.

De låstes in i varsin cell med betongväggar och plåttak. De fråntogs sina kläder och sina personliga tillhörigheter och tvingades bära fängelsets urtvättade pyjamasar.

Sedan började förhören.

– Varför har du kommit till Irak? Varför dödar du kvinnor och barn?

– Jag lydde order.

Till en början behandlades de hårdhänt av vakterna, men efter ett tag upphörde den fysiska misshandeln. De skottskadade fångarna fick läkarvård.

- Mer än en gång sa en läkar att han vill ge mig bra vård för att visa hur humant Irak behandlar sina fångar, säger Shoshana Johnson.

De fick mat två, tre gånger om dagen, oftast en skål ris och lite pitabröd.

Försökte fly men stoppades

Efter några dagar fick de sällskap i fångenskapen av ytterligare två amerikanska soldater, två av besättningsmännen från en nedskjuten Apachehelikopter.

Allteftersom dagarna gick kunde de höra hur de amerikanska styrkorna närmade sig. Vid flera tillfällen träffades fängelsebyggnaden av USA:s stridsflyg.

Vid ett tillfälle slungades en celldörr upp efter en bombkrevad. Helikopterpiloten Ronald Young försökte fly, men stoppades av fängelsevakterna.

- Det kanske var lika bra det. Hade jag tagit mig ut till det fientliga Bagdad så hade jag nog dödats, säger han till Washington Post, som intervjuat de fritagna krigsfångarna när de flögs ut ur Irak i ett militärt transportplan.

Ju längre fångenskapen varade desto nervösare blev de irakiska fångvaktarna. Ingen verkade längre vilja ha med de amerikanska krigsfångarna att göra – kanske av rädsla för att vara den som hade ansvaret för dem vid det oundvikliga slutet.

Flyttades till Tikrit

Och sedan en bomb slagit ner bara 50 meter från fängelset flyttades de

– Vi kunde känna hur allt kollapsade. Vi var Iraks bastarder – ingen ville ha oss, säger Ronald Young.

Den sista veckan flyttades de till olika fängelser var och varannan natt. Till slut hamnade de i ett fängelse söder om Tikrit, 17 mil norr om Bagdad.

– Det hade gått så långt att jag trodde de skulle döda oss, säger Shoshana Johnson.

Men på söndagen kom räddningen. Plötsligt och oväntat. Celldörren sparkades upp och en amerikansk marinsoldat vrålade: ”Stå upp om ni är amerikaner!”

– Vi ställde oss och upp och förstes snabbt ut ur byggnaden, säger Patrick Miller, 23.

Och så var fångenskapen över. Klädda i säckiga fängelsepyjamasar fördes de sju snabbt iväg till en väntande helikopter, därefter flögs de vidare till Kuwait.

Webb-tv

Fredrik Rundkvist