Krigets änglar tar aldrig rast

samlar upp de döda De går runt i Bagdad och letar efter lik och flyttar dem till begravningsplatserna.
NYHETER

BAGDAD. Den gode mannen i Bagdad heter Zakaria Arajy.

Han är överläkare på Kheralasjukhuset och har inte lämnat arbetsplatsen sedan den 19 eller 20 mars, han minns inte säkert. Doktor Aarajy kommer att stanna många dagar än.

Som mest har doktor Arajy sovit fem timmar

i sträck

sedan kriget började.

De goda människorna går vakt på nätterna för att stoppa plundring och laglöshet

Inte kan han lämna ett sjukhus som varje dag översvämmas av patienter med skottskador, splitterskador, sprängskador, brännskador, skärsår - allt det som kriget och laglösheten fört med sig.

Inte kan han lämna ett sjukhus som är så överlastat att patienternas anhöriga får rulla dem på sängarna från en överfull byggnad till en annan, inte lika överfull.

En sådan patient är Uday Kasem, 29. Han fick ett skott i buken för tre dagar sedan, under striderna vid Jihadtorget nära den internationella flygplatsen.

Krossat bäckenben

Uday stod och tittade på håll som så många andra när kulan träffade och slog sönder bäckenbenet innan den gick ut genom skinkan.

Släktingarna rullar honom på sängen förbi en amerikansk vaktpost. Han står där därför att doktor Arajy och hans kolleger bett om det. Amerikanska soldater är det enda skyddet mot plundringen som pågår över hela Bagdad.

Släktingarna rullar Uday förbi en kylbil där sjukhuset proppat in oidentifierade lik.

Uday Kasem är en rutinpatient. Om doktor Arajy ska nämna några fall som han särskilt minns säger han:

- Barnen med splitterskador.

Han tänker efter och tillägger:

- Och så var det en familj på fem personer. De skadades av en bomb. Alla var döda när de kom fram till sjukhuset.

Doktor Arajy är inte den enda goda människan i Bagdad. Det finns många som han, män och kvinnor som försöker bringa ordning i kaoset och hjälpa sina medmänniskor.

Som männen som går ut i korsningen vid busstationen al-Khark och försöker bringa ordning i trafiken som är kaotisk eftersom inga trafikljus längre fungerar och poliser saknas.

Eller männen som frivilligt går runt i stan och letar efter stinkande lik och lyfter upp dem och drar dem på kärror och sjukhussängar genom gatorna till begravningsplatserna.

Hämtade 22 kroppar

En sådan man är Karim Majid, 32. Han var med och hämtade 22 kroppar utanför ett kontorskomplex vid Flygplatsvägen.

Har ni känt doften av ruttnande lik? Den tränger igenom allt och klibbar sig fast vid huden och kläderna och sätter sig i näsborrarna och hur mycket man än tvättar sig tycker man att doften finns kvar, för den sätter sig också i hjärnan.

Karim Majid och hans kamrater hade fått tag i munskydd av bomull på något sjukhus men de hjälpte inte. Några av dem virade tröjor kring ansiktet men det hjälpte heller inte. Ändå fortsatte de att lyfta upp kropparna och lägga dem på sängarna och rulla dem kilometer efter kilometer genom trafiken till Shejk Marouf-moskén för att ge dem en värdig begravning.

En av männen bekymrade sig dock för en av de döda, som av namnet på id-kortet att döma var kristen.

- Vi är inte säkra på hur en kristen begravning går till, sa han.

Det finns så många goda män och kvinnor i Bagdad.

Som alla de som nu går vakt på nätterna för att stoppa plundringen och laglösheten. Som den som på en husvägg skrev: Sluta stjäla! Vi måste hålla ihop för framtiden.

Om man nämnde ordet godhet för doktor Zakaria Arajy skulle han bli arg.

Doktor Arajy är trött ända in i märgen. Alla rycker i honom, alla vill prata med honom. Som mest har han sovit fem timmar i sträck sedan kriget började.

Han går bland sängarna i sjukhusets entréhall, som nu är en utökad akutmottagning. Det är blod och smuts på golvet.

Han tittar på en tolvårig pojke, Mustafa Adel, som har splitterskador och en blodutgjutning i huvudet efter en bombexplosion. Han går förbi en man som mist båda benen nedanför knäskålarna. Han dröjer vid en ung man som fått ett skott i foten.

- Detta var ett så fint sjukhus, säger doktor Arajy. Ett av de bästa. Vi är egentligen specialiserade på kirurgi, men nu är vi ett akutsjukhus.

En utmattad läkare sitter på en galonsoffa och andas tungt.

En annan läkare skyndar efter doktor Arajy och pratar hetsigt. Han berättar att sjukhuset nu bara har en fungerande ambulans.

Kan bli utan ström

Det är bara ett av alla doktor Arajys problem. Han är mest bekymrad över hur länge generatorn ska hålla. Vad ska han göra sedan, när det inte finns någon ström?

Han går åt sidan och äter en tallrik kallt ris och bönor i ett omklädningsrum. Han vill inte bli fotograferad när han äter med den smutsiga plastskeden som han försökt tvätta med tvål.

- Det är för ovärdigt.

Och där lämnar vi honom, den goda människan i Bagdad.

Peter Kadhammar, Mattias Carlsson, foto