Dagens namn: Elisabet, Lisbet
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Tv-fotograf försökte stjäla irakisk pojke

Kaos i Irak efter kriget – barnen hårt utsatta

    Irak är ett land i kaos. Aftonbladet kan i dag avslöja hur föräldralösa barn drabbas av upplösningen i krigets spår. När Aftonbladets Peter Kadhammar reste ut ur Irak för två veckor sedan försökte en amerikansk fotograf föra med sig en irakisk pojke - för att adoptera.

Peter Kadhammars rapport ger en skakande inblick i barnens utsatta situation.

Här är hans berättelse.

hett byte Flera journalister som arbetat i Irak under kriget har avslöjats när de försökte smuggla ut vapen och tavlor - och till och med en pojke - ur landet. Fotograferna på bilden, där matleveranser delas ut i staden Safwan, har inget samband med artikeln.   hett byte Flera journalister som arbetat i Irak under kriget har avslöjats när de försökte smuggla ut vapen och tavlor - och till och med en pojke - ur landet. Fotograferna på bilden, där matleveranser delas ut i staden Safwan, har inget samband med artikeln. Foto: AP

De amerikanska journalisterna från ett stort tv-bolag som skulle passera gränsen före oss försökte smuggla med sig en irakisk pojke.

Smuggla och smuggla, när de kuwaitiska gränssoldaterna upptäckte pojken sa tevefotografen att han hade tillstånd att ta med sig barnet. Fast inte av irakiska myndigheter, några sådana fanns ju inte längre, och inte heller av myndigheterna i Kuwait, dit han nu skulle föra pojken.

Fast av amerikanska.

Han hade ringt från Bagdad till utrikesdepartementet i Washington och fått klartecken att ta med sig barnet till USA.

Den kortväxte och ganska kraftige fotografen stod framför de kuwaitiska gränsvakterna, som var upprörda, och pratade.

Den irakiske pojken stod bredvid. Han drack läsk ur en burk.

De kuwaitiska soldaterna frågade hur amerikanen pratade med pojken, som var i tolvårsåldern. Fotografen sa att han kunde lite arabiska, bara några ord visserligen, men han och pojken hade fått fin kontakt.

Han hade länge velat adoptera ett barn.

Två amerikanska militärpoliser var också närvarande. En av dem förde en tyst men hetsig konversation med fotografen, som bad om ursäkt. Det var något han hade sagt men inte riktigt menat, en lögn, men bara en vit lögn.

Han bad om ursäkt.

En kuwaitisk soldat sa att han kunde ta sig upp till något barnhem i Basra med pojken.

En av de amerikanska militärpoliserna sa:

- Det kan du inte göra!

- Jag tar av mig uniformen och åker upp civilt, sa soldaten.

En reporter som var med fotografen stod en bit ifrån. Han sa:

- Jag har inget med det här att göra.

- Du var med i bilen, sa officeren som förde befälet vid gränsövergången.

- Men jag har inget med pojken att göra.

Han pekade på fotografen.

- Han har skött allt. Det här är hans problem.

Fotografen sa att han inte skulle lämna pojken, som fortfarande drack sin läsk. De satte sig i tevebilen och åkte tillbaka in i Irak. De skulle sova i bilen vid en amerikansk postering. Därifrån skulle fotografen försöka ordna tillstånd att ta in pojken i Kuwait, för vidare befordran till USA.

Hans reporter undrade om han kunde lifta med oss ner till Kuwait City.

Reportern satt i baksätet på Pajeron och hans mobiltelefon ringde hela tiden, mest från kontoret i USA.

Pojken var hela tiden närvarande i samtalen, men bara underförstått, för det var fotografens säkerhet kontoret i USA oroade sig över.

Mellan två av samtalen sa reportern:

- Pojken kommer från ett barnhem. Han har inga släktingar.

- Hur vet du det? sa jag.

- Han säger det.

Sedan ringde han fotografen som satt i bilen på andra sidan gränsen.

Reportern sa:

- Hör på. Åk till Umm Qasr. Det är bara ett par mil dit och vägen är säker. Lämna pojken till den brittiske guvernören där.

Den brittiske guvernören. Det lät som ett samtal från något gammalt kolonialkrig.

- Där får han det bra. Sedan kan du åka ner till Kuwait City och ordna med alla papper och hämta pojken senare.

Mörkret föll. Vi mötte konvoj efter konvoj med amerikanska militärlastbilar på väg norrut.

Jag pratade inte med reportern. Han kände tystnaden och sa:

- Jag gjorde likadant i Kosovo. Jag adopterade en pojke. Han har fått det bra i USA. Han är väldigt duktig.

Jag sa inget.

- Men det här kanske verkar konstigt för er? Jag antar att vi har olika kulturer. För oss amerikaner är det inget konstigt att adoptera barn från andra länder.

Jag sa fortfarande inget. Jag visste att om jag öppnade munnen skulle jag börja skrika.

Peter Kadhammar
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet