Söndag 8 oktober

NYHETER
Foto: Björn Elgstrand
Bodström tillsammans med hustrun Helén. De väntar nu sitt fjärde barn.

Naturligtvis diskuterade jag situationen med min fru, Helén. Det hade för övrigt varit omöjligt att låtsas som om allt var som vanligt. Jag gick ju omkring som en osalig ande hemma.

Politik hade börjat intressera mig först under senare år. Så här långt hade jag enbart varit aktiv i olika ideella organisationer som Flyktingrådet och Unicef. Min tanke var att när barnen blev lite större skulle jag ägna mig åt lokalpolitik i Nacka för att se om det var något jag ville satsa på.
Min fru sa

direkt att jag skulle tacka ja – hon skulle inte orka höra mitt ältande i flera år om jag tackade nej

För den närmaste tiden fanns inga sådana planer. Däremot hade vi planerat att göra en långresa med familjen till Asien under vintern. Familjen skulle alltså kunna påverkas på mer än ett sätt.

Helén sa ändå direkt att jag måste tacka ja om jag blev tillfrågad. Hon skulle nämligen inte orka höra mitt ältande i flera år framåt om jag tackade nej.

För min egen del behövdes ingen betänketid. Skulle jag bli erbjuden jobbet skulle jag inte tveka att acceptera. Inte för att mitt liv nödvändigtvis skulle bli bättre, utan för att jag skulle ångra mig resten av mitt liv om jag inte tog det. En lika stor möjlighet att få vara med och påverka kriminalpolitiken skulle nog aldrig återkomma.

På eftermiddagen åkte hela familjen och badade på Eriksdalsbadet. Jag kontrollerade ideligen att mobiltelefonen verkligen fungerade.