Ingen vågade säga "neger"

Pressen ställde Jan O till svars - för ett ords skull

NYHETER

Flera dagar hade passerat sedan den gänglige och ständigt vajande biståndsministern Jan O Karlsson tog ordet "neger" i sin mun. Han trodde att den historien var glömd.

Igår kallade han till presskonferens.

Foto: LOTTE FERNVALL
grillad av pressen Biståndsminister Jan O Karlsson bombarderades med frågor kring sitt användande av ordet "neger". Ingen på presskonferensen vågade uttala det laddade Ordet som hela tillställningen kretsade kring.

Karlsson var värd för ett internationellt möte om hur humanitärt bistånd bättre ska samordnas. Talarna, bland annat från USA, hade inledningsvis tackat både Karlsson och Sverige för denna viktiga insats.

Det var en triumfens dag.

- Räknade du hur många negrer det fanns i salen? viskade en journalist till mig.

Sedan gick vi in till presskonferensen där biståndsministern grillades för att han använt ordet "neger".

Bara för att tiden går ska han inte komma undan.

Ordet är som en mina

Dock använde ingen ordet "neger". Ty det är en mina, som kan spoliera karriärer eller anseendet för den som tar det i sin mun.

Det hjälpte inte att Karlsson ånyo sa att han uttalade Ordet som en varning för en överhetsmentalitet. Bruket av ett sådant Ord speglar en inställning som vi inte ska ha i svenskt biståndsarbete.

Han satt vid en pulpet med de smala, långa benen intråcklade under stolen, och han knäppte händerna och svarade artigt och utförligt.

- Jag har velat varna för ett visst förhållningssätt. Ett översåtligt sätt. Då använde jag ett starkt lyst-ringsord.

Dagens Eko pressade Karlsson med frågan om han skulle kunna använda samma Ord en gång till. Karlsson upprepade likt en papegoja en fras om och om igen:

- Det viktiga för mig är att det inte uppstår missförstånd i den fråga det handlar om.

Det var en dag då samtliga närvarande svenskar hade blivit varse hur viktiga orden är. Alla vaktade sina tungor. Utanför salen där Karlsson höll presskonferens stod en diplomat och småpratade. Han sa:

- Jag var fyra år i kulturens centrum. Men sedan skickade de mig till kulturens avgrund.

Plötsligt blev han medveten om vad han sagt: Han, en diplomat, hade kallat ett land kulturens avgrund. Han la armarna i kors över bröstet, en omedveten försvarsställning, och började prata forcerat, så att ingen skulle komma tillbaka till vad han låtit undslippa sig.

Inne på presskonferensen satt Jan O Karlsson och vägde sina ord. Det är synd, sa han, att journalisterna inte intresserar sig lika mycket för de större frågorna om bistånd.

Sedan insåg han att dessa ord kunde förnärma någon. I vintras fick ju Karlsson be om ursäkt för att han var sarkastisk mot journalister som försökte avsätta honom. Tänk om någon tog illa upp nu igen? Kunde Jan O Karlssons ord uppfattas som spefulla mot den yrkeskår som har monopol på att vara spefull?

Han skyndade sig att tillägga:

- Men jag kritiserar inte"

Nej, i vintras lärde han läxan att vara ödmjuk på gränsen till underkastelse, även om ödmjukheten fortfarande kan ha en sarkastisk underton. Sålunda sa han när frågorna om Ordet kom tillbaka som stenhårda studsbollar:

- Jag har inte intellektuell förmåga att fördjupa mig i denna diskussion.

Han sa Ordet på allvar

Journalisten som viskade ordet "neger" gjorde det skämtsamt. Jan O Karlsson använde ordet på allvar, för att ge ett exempel på skämtsam inställning som kan vara farlig.

För detta skandaliseras Karlsson och hans omdöme ifrågasätts.

Bredvid Jan O Karlsson satt Carolyn McAskie, utsänd från FN, och lyssnade utan att begripa något.

Lika bra var det. Annars kunde hon ha trott att svenskarna bara tolererar vattenkammade och slätstrukna politiker, som blott får säga de mest banala och intetsägande fraser.

Peter Kadhammar

ARTIKELN HANDLAR OM