Skärpning, politiker - vi tror er ändå inte

Ja-sidans argument kommer från vilseledande räkneexempel - nej-sidans från blodiga regimer

NYHETER

Ja- och nej-sidan nedvärderar väljarna genom överdrivna och

direkt felaktiga argument.

Det finns bara en sak att säga. Lägg av.

Foto: AFTONBLADET
slåss om EMU-röster Många politiker slår nästan knut på sig själva i ivern att locka så många människor som möjligt att rösta som de i EMU-valet. Flera av de argument som snurrat runt i debatten är både löjliga och falska.

Den senaste i raden är vikarierande vänsterledaren Ulla Hoffmann (nej). För henne är Saddam Husseins massaker på 5 000 kurder 1988 ett skäl att rösta nej till euron.

Den snurriga tankegången ser ut så här. Ja-sidan hävdar att euron är en del av det europeiska fredsbygget, det snart halvsekellånga arbetet på att fläta ihop Europas ekonomier så att krig blir omöjligt.

Hoffmann påpekar att den irakiska dinaren inte förhindrade gasattacken mot kurderna. Hon har rätt, det gjorde den inte.

Men att jämföra en nationell valuta i en grym och blodig diktatur med euron i den frivilliga sammanslutningen EU är idiotiskt. Det finns ingen likhet.

Tyvärr är Hoffmann inte ensam i sitt nedvärderande av väljarna. Centerledaren Maud Olofssons (nej) magplask i somras är inte mindre pinsam.

Hitler och euron

Olofssons gäst, brittiska nej-förespråkaren Janet Bush, hävdade att det fanns likheter mellan Hitlers tredje rike och euron. Ett folk, ett rike, en euro.

Maud Olofsson höll med, Hitler gjorde en del "tokigheter". Efter den pinsamheten, som gränsar till det oförlåtliga, försvann hon från scenen i en månad.

Ekonomer hjälper till

Medan nej-sidan har hämtat sina motståndsargument från totalitära och blodiga regimer har ja-

sidan i stället låtit en

hel stab av ekonomer ta fram mer eller mindre

vilseledande räkneexempel.

Med stöd i en konsultrapport hävdar exempelvis statsminister Göran Persson att räntan kan komma att sjunka så mycket att det kan bli 100 000 jobb i offentlig sektor.

Uttalandet är givetvis omgivet av en snårskog av reservationer som det inte är meningen att den vanliga väljaren ska höra. Där ska i stället följande budskap fastna: euron ger fler jobb.

Problemet är att euron inte bara ska ge fler jobb i offentlig sektor och i näringslivet.

Det ska även minska hushållskostnaderna, sänka räntan på bolånet, ge fler undersköterskor och dagisplatser. Enligt ja-sidan har euron påtagliga likheter med barnvisans femöring. Den ska räcka till allt.

Misstro budskapen!

Väljaren som misstror de överdrivna budskapen gör rätt. De är inte trovärdiga.

En uppmaning i all välmening till kampanjande politiker på båda sidorna blir alltså:

Lägg av. Vi tror i alla fall inte på överdrifterna.

Grodor från ja-sidan

Grodor från nej-sidan

Lena Mellin