Hur mår flykting- barnen i Sverige, Håkan Sandesjö?

"Barn kommer alltid i kläm - de som gömmer flyktingar borde tänka sig för"

1 av 2 | Foto: ANDREAS BARDELL
UTLÄNNINGSNÄMNDENS NYE CHEF Håkan Sandesjö är inte mycket för utlandsresor. Han trivs bäst med en promenad eller en picknick i den svenska naturen. Eller en skidtur en solig dag i Åre med frun Eva.
NYHETER

Utlänningsnämnden finns

i ett utsökt sekelskifteshus på Drottninggatan i Stockholm. Nye generaldirektören Håkan Sandesjö, 58, häller upp kaffe i plastmuggar och räcker fram småkakor som trängs på pappersservetter i en korg; "Staten bjuder."

Hans röst är mild, kontrollerad, ett vagt stackato från uppväxtåren i Göteborg. Blicken är intensiv.

Denne man har beskrivits som svensk flyktingpolitiks dolde chefsideolog, som dels skrivit lagen, dels tolkar den och dels utövar den högsta dömande makten över tusentals människoöden.

Det är befängt, avfärdar han.

Politiker skapar flyktingpolitik, påpekar han, inte tjänsteman. Nämnden fungerar bra, menar han, nästan perfekt.

Samtidigt talar han om risken att hamna i cynismfällan. Om hur det pyser av känslor runt fikaborden. Om att utlänningslagens mening om vad som är "humanitära skäl" inte stämmer med vad de flesta av oss tycker - den krockar även med hans egen inre känsla för rätt och fel.

Hur bra fungerar nämnden, i en skala ett till tio?

- Väldigt bra - en nia. Enligt prognosen klarar vi att göra det vi lovat.

Vad kan bli bättre?

- Allt.

Hur trivs du här?

- Jag trivs så in i bänken.

Varför ville du ha det här jobbet?

- Det är otroligt spännande att leda en myndighet som har att fatta väldigt svåra beslut. Förutsättningarna förändras hela tiden, och jag är otroligt intresserad av att följa utvecklingen i andra länder.

Hur är det att jobba på en myndighet som både ska bli bättre och samtidigt läggas ner?

- Jaa " det är inga problem, vi kan gasa och bromsa samtidigt, det är intressant. Men det finns inget riksdagsbeslut om nedläggning än. Även om vi jobbar med hypotesen att läggas ner januari 2005.

Hur ser du på att asylärende i stället prövas i domstol?

- Min uppfattning sedan 1993 är att vi vill ha ett tvåpartsförhållande, och muntlighet. Fast jag själv tidigare förordat en specialdomstol. Men länsrättslösningen är också helt okej. Om den får tillräckliga resurser. En årsbudget skulle ligga på över miljarden. Vi har 125 miljoner.

Varför ville du bli domare?

- För att få reda ut saker. Analysera, skriva, leta sig fram i böckerna. Det är roligt. Kontakten med människor också. Jag kände att jag var bra på att få människor att öppna sig.

Beskriv din bakgrund.

- Pappa var kamrer på brandkåren och mamma sim- och gymnastiklärare. Juridik lockade " jag minns banne mig inte varför. Efter tingstjänstgöringen var jag övertygad: jag skulle bli domare.

Vad gillade du med jobbet?

- Särskilt brottmål. Jag har alltid gillat raska tag, jag är snabb och effektiv av mig. Tvistemål, de kan ligga och tugga i åratal. Inte alls lika intressant.

Vilken makt har du?

- Jag har regeringens uppdrag att leda verksamheten och kan bestämma inriktningen inom de ramarna. Jag har alltså skyldighet att se till att verksamheten är så bra att besluten som fattas är bra. Någon annan makt har jag inte.

Du har beskrivits som mannen som är hjärnan bakom svensk flyktingpolitik.

- Det är helt fel. Jag var med och skrev lagen som tjänsteman, lagen som politikerna bestämde. Så har jag och en annan person skrivit en bok som kommenterar lagen. En handbok alltså, inga egna bedömningar, bara redovisande.

- Jag har inget inflytande över politiken. Möjligen kan jag tala om för politikern: Det här är effekten. Självfallet lyssnar omgivningen på mina synpunkter eftersom jag varit med så länge.

Vad tycker du om flyktingpolitiken?

- Det är inte min sak att tycka något.

Vi har ju yttrandefrihet.

- Jag håller mina synpunkter för mig själv.

Har utvecklingen gått i en bra eller dålig riktning?

- Jag svarar inte på det heller.

Hur håller du isär hjärta och hjärna?

- Det är en yrkesroll. En domare måste kunna det, som advokaten som försvarar en mördare.

Jag kan tänka mig att det här i huset fattas beslut som är juridiskt korrekta men strider mot den inre rättsuppfattning vi alla har. Eller?

- Jag kan säga så här: Det finns ett begrepp i svensk utlänningslag som heter humanitära skäl. De flesta har en annan uppfattning av vad humanitet är. Där kan det vara problem. Människor som söker sig till Sverige bor ofta under miserabla ekonomiska och humanitära förhållanden. Trots att man ser mycket elände i ärendena kan man inte ge uppehållstillstånd för det medger inte riktlinjerna.

Har det hänt dig?

- Jadå. Det förekommer då och då.

Hur ofta?

- Kan inte säga. Själv ser jag 300 ärenden per år, ungefär. Det normala för en domare här är 30 i veckan.

Är det en rimlig arbetsbörda?

- Jadå. Eftersom vi inte har muntlig handläggning. Annars hinner man bara fyra eller fem.

Hur många ärenden är svåra?

- De allra flesta. Särskilt de som berör asylfrågor och barn, de berör mig.

Vad är svårt?

- Att se eländet. Så ofta.

Hur hanterar du det?

- Vi jobbar mycket med etikfrågor. Hur vi känner oss. Det pyser, så att säga. Vid kafferasterna pratas det. Som ett sätt att bearbeta och klara av. Klara av att se människoöden. Vi har seminarier om hur vi ska möta människor. Så att man inte hamnar i fällan ... stelnar till.

Hur då stelna till?

- Så att man inte ser eländet. Cynismfällan, brukar vi säga. Vi kan inte falla ner i den. Vi måste ta till oss, titta på varje ärende med ödmjuk blick och inte avfärda: "Det här är ett likadant som tidigare." Man behöver en bevakning på sig själv.

Även du?

- Även jag.

Hur upptäckte ni att ni inte var tillräckligt bra?

- Alltså, om man ständigt får kritik från 1992, ständigt, ständigt, ständigt får kritik ... då kan man inte bara avfärda den utan ta den på allvar. Och det är det vi gör.

En följd är att vi har kontakt med våra kritiker: Amnesty, Röda Korset, Rädda Barnen. Vi stelnar inte bakom stängda dörrar.

Hur nära cynismfällan har du kommit?

- Den är jag långt ifrån.

Har du personliga bekanta som är flyktingar?

- Så vitt jag vet är inga av mina bekanta flyktingar.

Diskuterar du jobbet med dem?

- Nej. Jag kan svara på principfrågor förstås. På fester vill folk kanske höra varför vi gjort si eller så. Varför den eller den inte får stanna.

Varför inte Nadina får stanna?

- Till exempel. Men jag går inte in i sådana diskussioner.

När hade du senast kontakt med någon vars ärende du beslutat om?

- Före semestern. Det är fritt fram att ringa mig och komma hit. Men det händer sällan.

Vad tycker du om att ärenden av typen Nadina blir föremål för stor publicitet?

- Man undrar ofta: Varför just detta ärende? Jag begriper inte. Du borde väl veta?

Hur är vanligt folks inställning till invandring, tror du?

- Jag har inte koll på det, det är inte mitt område. Det går väl upp och ner. Jag tror nog att man i allmänhet är positiv även till att öka invandringen. Folk i allmänhet alltså, inte högerextremister eller främlingsfientliga.

Hur mår flyktingbarn i Sverige?

- Lite olika, beror på vad de varit med om. I de fall familjer gått under jorden mår alla dåligt. Barn kommer alltid i kläm, de har inte valt att gömma sig, det är föräldrarna.

Vad ska vi göra åt det?

- Ha en snabbare asylprocess och bättre verkställighet och bättre samordning så att alla samhällsfunktioner vet att de här personerna ska avvisas och att ingen får falska förhoppningar.

Vad tycker du om att folk gömmer flyktingar?

- Jag respekterar deras engagemang, men de måste förstå vilket ansvar de tar på sig. De borde tänka sig för. I förlängningen traumatiseras människor. Engagemang är bra, men det är felriktat. De skulle kunna hjälpa människor med ett återvändande - stödja dem ekonomiskt och känslomässigt i åratal framåt.

Hur ser du på att nämnden fällts för att inte ha följt tortyrkonventionen?

- På sitt sätt var det bra, för det väckte oss i vårt sätt att pröva de här ärendena.

Vad händer med jobbet när du går hem?

- Man ser så mycket elände. För att må bra stänger jag helt enkelt av.

Vad gör dig lycklig?

- Familjen. Åka med hustrun nedför Tväråvalvet i Åre en solig dag.

När känner du dig nöjd efter en arbetsdag?

- När jag planerat ordentligt. När jag har kontroll och framförhållning. Det är min tillfredsställelse.

Det här är jag

Så tycker jag om…

Avgjorde 14 000 ärenden under förra året

Kerstin Weigl

ARTIKELN HANDLAR OM