Underkänt för valaffischerna

Reklammakare: Det är korvstoppning - ingen finess

NYHETER

Skattebetalarna har blivit blåsta på 90 miljoner kronor.

Reklammakaren Anders Lidzells spontana reaktion på valaffischerna är inte nådig.

– Det känns som om de har spelat ut sin roll. Affischerna lever kvar som en rest av ett gammalt samhälle, säger Lidzell.

Foto: Stefan Jerrevång
Reklammakaren Anders Lidzell dömer ut valaffischerna inför EMU-omröstningen.

I helgen tävlade partiernas fotfolk om att få de bästa platserna när de klistrar upp valaffischer över hela landet inför euroomröstningen.

Aftonbladet lät reklambyrån Paradisets kreative ledare Anders Lidzell sätta betyg på åtta av årets valaffischer.

Han bara suckar och tycker att de 42 miljoner kronor ja-kampanjen och 48 miljoner nej-kampanjen fått från skattebetalarna borde använts bättre.

– Det är korvstoppning, ingen finess. Politikerna bjussar inte på något, de är stela och oroade inför resultatet, de vågar inte skoja.

Makten talar

– Budskapet kommer uppifrån, det är makten som talar. Små korta tv-reklamfilmer vore roligare, med ett budskap man får lägga ihop själv, säger Lidzell.

Han menar att varje driven reklamare vet att man inte kan säga det som mottagaren ska tycka, utan man måste få henne att tycka det själv.

– Det här är inte retorik, det här är att slå folk i huvudet. I stället för att säga att ”människor ska ha lika värde” ska man säga ”I have a dream”,

som Martin Luther King. Det är retorik.

Lockar till skratt

Men Anders Lidzell tycker ändå att det finns några undantag bland affischerna. Nämligen miljöpartiet, som han tycker är bäst i klassen, och vänsterpartiet. De har tagit fram lite oväntade formuleringar.

– När folk skrattar sänker de garden lite, då kommer budskapet in i hjärtat, säger Lidzell.

Men analysen av väljaropinionen saknas både hos nej- och ja-sidan.

– Ja-sidan har inga affischer som vänder sig direkt till kvinnorna. Det är en kärnmålgrupp för ja-sidan, eftersom de oftare säger nej.

Nej-sidan tycker Lidzell borde surfa mer på det faktum att många ogillar euron eftersom etablissemanget och näringslivet är för den.

– Folk tänker att ”nu ska de tjäna mer pengar och få mer makt”. Men ingen på nej-sidan tar tag i det i affischerna.

Joachim Kerpner