Dagens namn: Lukas
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Vad betyder pengar för dig, Carl- Henric?

- Jag har förlorat min mamma, pappa och syster, och har en hög med pengar. Hur bra är den fördelningen?

CARL-HENRIC TILL HAVS Ericssonchefen Carl-Henric Svanbergs passion är segling och havet. Fast han brukar inte segla i kostymbyxor och vit skjorta. Båten är bara lånad för fotografering. Själv äger han en annan lyxig segelbåt av märket Swan 77 som ligger i en hemlig hamn på en varmare plats någonstans i världen. CARL-HENRIC TILL HAVS Ericssonchefen Carl-Henric Svanbergs passion är segling och havet. Fast han brukar inte segla i kostymbyxor och vit skjorta. Båten är bara lånad för fotografering. Själv äger han en annan lyxig segelbåt av märket Swan 77 som ligger i en hemlig hamn på en varmare plats någonstans i världen. Foto: BJÖRN LINDAHL.

På morgonen den 8 april i år började Carl-Henric Svanberg sitt nya jobb som vd för Ericsson. Aktien ökade 80 öre i värde samma förmiddag.

Jag dricker kaffe med 51-åringen som skänkt hopp till det krisdrabbade svenska flaggskeppet. I veckan tog han täten även i EMU-debatten med en artikel tillsammans med utrikesminister Anna Lindh. Carl-Henric Svanberg är solbränd efter familjens segelsemester och klädd i mycket mörk kostym. Armarna far när han pratar, höger knä studsar elektriskt.

Arbetskamrater säger att han nästan aldrig blir trött. Knappt ens hungrig.

   

Vad är du bra på?

- Jag tror att jag har en förmåga att relativt snabbt förstå ungefär var problemställningarna ligger och sedan sortera i det, prioritera och samla människor kring det. Ungefär så.

Vad letar du efter hos en chef?

- Det handlar om att hitta människor som har bra värderingar och som har grundtrygghet och kan rikta sin energi mot uppgiften och medarbetarna och inte fundera så mycket över hur de själva uppfattas. Samtidigt måste de ha den där lågan som brinner i bröstet, det är en av de viktigaste och mer svårutgrundliga frågorna: Vad driver människor?

Vad driver dig?

- Jag har alltid haft en önskan att göra saker med många människor. Jag är inte en person som ensam skulle bestiga Mount Everest, jag är snarare expeditionsledaren i så fall.

Vad tänkte du när du fick erbjudandet

- Jag hade varit på Assa och Assa Abloy i tolv år och jag var 50 år. Någonstans började jag fundera över om jag skulle vara kvar tio år till, var det rätt för mig, för de omkring? Jag tänkte att även om jag inte kan så mycket om telekommunikation så kan jag kanske bidra med ledarskapet. Det var den enkla analysen. Jag funderade inte många dagar faktiskt, läste inte skärmbilder eller försökte förstå balansräkningen. Jag kände bara i magen att det här är ett tillfälle.

Hur hanterar du förväntningarna?

- Jag är medveten, men jag har ett egengenererat tryck som är lika stort så jag går inte runt och funderar på det.

Hur tror du att du uppfattas?

- Jag brukar uppfattas som trovärdig.

Vad är det människor inte ser?

- Jag kan utstråla ett bra lugn i de flesta situationer. Jag tror att det är viktigt att vara nervös, men det är inte alltid viktigt att visa det.

Hur viktig är en vd?

- Jag hörde en forskare som sa att vd:s betydelse är kraftigt överskattad, jag har väldigt svårt att tro det. Vi är nästan 50 000 medarbetare i Ericsson och en persons insats är ju inte värd mer än en, men det är ju förmågan att få ut maximalt av de här 50 000 människorna.

Vilken nytta har du av dina år i scouterna?

- Jag tog med mig rätt mycket därifrån ur ledarskapssynpunkt, att leda med idéns kraft. På ett företag sitter man på ett hav av befattningsmakt och i sista hand bestämmer en chef. I en idérörelse ser det inte ut så. Tror man inte på idén så följer man inte ledaren, det är inte svårare än så. Jag har lärt mig att man leder genom att vinna människor för det man ska göra, jag tycker det känns fattigt att beordra människor.

Varför blev det företag i stället för ideell rörelse?

- Jag är ju en enkel kille från början utan någon speciell bakgrund och hade kunnat hamna på många spår i livet. Jag bestämde mig rätt sent, visste ju knappt vad näringslivet var när jag hade gått ut Teknis. Jag började på Asea och tyckte exportprojekt och att komma till andra länder var spännande. Gradvis kom jag in på det här att vara chef. Jag är en rätt engagerad person och skulle nog mycket väl ha kunnat arbeta inom FN eller någon annan organisation.

Varför gör du inte det?

- Det här är det sista jag gör i min karriär, jag hoppas ju få jobba länge på Ericsson. När jag drar mig tillbaka kommer jag säkert att engagera mig i något annat.

Vilket är Ericssons största problem just nu?

- Kraven på att arbeta effektivt och precist. Vi kallar det operation Excellence, att alltid leverera i rätt tid, rätt produkt, att allt fungerar, att utvecklingsprojekten blir färdiga i tid.

Hur påverkas anställda av att personalen halverats på några få år?

- Förändringen har varit så brutal att ingen diskuterar nödvändigheten av neddragningarna, det förstår alla.

Berätta om din uppväxt

- Jag var inte mer än 5 år när jag flyttade från Porjus i Lappland. Pappa var bokhållare på Vattenfall, vi hann nog flytta tio gånger innan jag fyllde tio år. Jag drog nytta av det, blev van att byta miljöer, att komma in på skolgården utan att känna någon.

Vad är hemma för dig?

- Jag är lite rotlös, lite nomad. Det pirrar alltid i kroppen när jag ska resa någonstans. Som när jag stiger på New York-maskinen, jag vet, det låter inte klokt men jag tycker om rörelse. En rot för mig är Norrland, även om jag inte har någon särskild plats.

Vad drömde du om som liten?

- Jag funderade på att bli jägmästare, gillade att vara i skogen. Så småningom upptäckte jag att jag gillade att leda och då funderade jag på att bli lärare. Det var ganska långt gånget, jag läste matte ett år på universitet innan jag insåg att det kanske inte var så kul att stå där i katedern efter några år.

Du förlorade din enda syster, vad har det betytt för dig?

- Kerstin fick diabetes när hon var nio år 1957, insulinet var nytt och det var inte helt perfekt och rent. Hon fick mycket följdverkningar, blev blind och dubbelamputerad. Hon jobbade in i det sista, var sekreterare på Holmens bruk och lärde sig att skriva på ordbehandlare fast den inte ens var uppfunnen när hon blev blind.

- Min syster var en stor inspiration, oerhört klok. Hon var en hjälte i sitt sammanhang. Det kändes jävligt brutalt, på något sätt fick jag allt det goda och hon fick det onda. Det skapar mycket stora perspektiv om vad som är viktigt i livet.

Vilka svackor har du haft i livet?

- Jag har väl haft ett ganska stabilt liv tycker jag.

Hur hanterar du framgångsbilden av dig själv?

- Jag vet att den yttre bilden kommer av hur företaget går. Skulle vi råka i svårigheter så kan du själv räkna ut vad det kommer att stå i tidningarna. Då är det viktigt att komma tillbaka till att jag är fortfarande samma människa, att ha kvar en realistisk syn på vem man är och vad man gör.

Hur gör du det?

- Familjen spelar en kolossal roll. De ser vem man är, ungefär lika knasig som förut. Barnen är en sanningskälla, hustrun också. Vi har kvar våra vänner som vi alltid har haft. Det blir lätt att man umgås med människor man lär känna i den här situationen, men de äldsta vännerna är ju lite som familj, de säger ju faktiskt hur det är.

Vem lyssnar du på?

- Mycket på min hustru. Jag bjuder upp ledningsgänget till en kritisk diskussion. När jag märker att människor är bejakande till allt jag säger blir jag rejält orolig, då har jag ingen kompass kvar. Jag tror inte att jag är född med någon slags överdådig förmåga att förstå allting.

Hur hanterar du din makt?

- Jag har lärt mig att vara väldigt försiktig. Går jag igenom en dörrpost och säger "oj , här var det lågt till tak" kan du ju ge dig sjutton på att de bygger om huset till nästa gång jag kommer. Man talar med en megafon egentligen.

Hur är du som pappa?

- Jag börjar ju i ett underläge eftersom jag är borta så mycket. Jag tror ju inte på det där med kvalitet och kvantitet. Man måste ju ha kvantitet med i bilden och det står Agneta för. Möjligen kan jag hänga på i marginalen med kvalitetsresonemangen.

Vad gör ni ihop?

- Hela familjen seglade i somras. Det har vi gjort sedan barnen föddes. Vi ser till att familjen tvingas ihop, vi spelar Alfapet och Pictionary, det är skoj. Seglar man långt blir det långtråkigt, barnen är så överstimulerade och kan ju inte sitta ner utan att spela game boy, att bara vara på båten och titta på horisonten skadar inte.

Hur lång semester hade du?

- Tre veckor.

Hur blev du så rik?

- Jag har aldrig strävat efter det. När vi skapade Assa lånade jag 25 miljoner, satsade och tog en stor risk. Räntan var större än min lön under åtta år men folk trodde att jag hade en jätteförmögenhet. Men jag fick ju låna tio spänn i banken om jag skulle köpa Aftonbladet. Vi sålde 20 procent av Assa-innehavet för tre år sedan. Det räcker ju med att jag blir överkörd av en bil så vet man ju inte vad som händer.

Vad sa din fru?

- Hon var med på spåret.

Hur mycket köpte du Ericsson- aktier för?

- Hundra miljoner.

Har du råd att förlora dem?

- I dag går jag ju inte under om jag förlorar dem men det är ju inte min utgångspunkt.

Vad betyder pengar för dig?

- Här sitter jag och har förlorat både min mamma, pappa och min syster, och har en hög med pengar. Hur bra är den fördelningen? En annan fördelning hade kanske varit glädjerikare. Det är en glädje att ha pengar men det är verkligen inte det viktigaste i livet.

Har du några andra talanger än företagsledande?

- Jag har spelat mycket gitarr, jag kom ju under Bob Dylansvängen. Men jag har inte spelat på 20 år, det är synd.

Berätta.

- Under Beatlestiden hade vi ett riktigt popband som hette Blue Stars i Umeå. Vi fick en spelning på Röda korsets basar. Bert som spelade trummor rymdes inte på scenen så han fick sitta i ett rum bakom med dörren öppen. Det var lite jobbiga arbetsvillkor. VästerbottenKuriren skrev att vi borde sälja våra instrument och övergå till häcklöpning. Men vi sålde aldrig instrumenten.

Maria Trägårdh